2015-10-14 06:00

2015-10-14 22:01

Vägen tillbaka efter missbruket

UNGDOMAR OCH NARKOTIKA: Ett och ett halvt år av Niklas liv är som en grå dimma

Under flera år gick Niklas Wilén i en dimma av alkohol och droger. Han var konstant påverkad, känslomässigt bedövad och brydde sig inte om vad omgivningen tyckte. Men en dag stannade han upp och såg sitt liv i backspegeln.
– Jag hade kommit till en punkt då jag hatade mig själv och det jag höll på med, berättar Niklas.

Han har familjen att tacka för mycket. Niklas Wilén menar att det är mycket tack vare stödet från familjen som han har orkat att ta sig upp ur skiten och bli fri från sitt missbruk. Sedan ett år tillbaka har han fast anställning som lokalvårdare, men vägen dit har varit lång och krokig.

I slutet av högstadiet gjorde Niklas sin alkoholdebut och började dricka på fester, precis som många andra jämnåriga. Drickandet trappades dock snabbt upp och när han började gymnasiet drack han alkohol varje helg, från fredag till söndag. Det var också under den här perioden han började röka hasch. Rökandet gick snabbt från att vara något han gjorde på fester, till att bli en daglig vana.

– Då var jag ganska ofta påverkad av hasch när jag gick i skolan. Jag rökte även på skolan ibland.

Bra känslor

Det var nyfikenheten och sökandet efter spänning som gjorde att han provade hasch för första gången.

– Det var lite läskigt i början och först blev jag rädd. Men sen tyckte jag bara att det var skönt, lugnande och roligt. Jag fick bra känslor i kroppen och fick inte heller samma bakrus som av alkoholen.

Trots att Niklas rökte hasch dagligen tog han sig igenom de första två åren på gymnasiet. Ingen vuxen på skolan reagerade eller sa något. Att vara påverkad blev Niklas normaltillstånd och han tror inte att omgivningen förstod.

– Det hade nog märkts mer på mig om jag skulle ha kommit en dag utan att ha rökt. Då hade jag svettats och blivit rödögd.

I trean på gymnasiet började han skolka allt mer och missköta skolan. Han visste att betygen var körda, men brydde sig inte. Några veckor innan Niklas skulle sluta gymnasiet fick han i stället jobb som telefonförsäljare. På helgerna brukade han också åka runt i Värmland och sälja kokosbollar tillsammans med andra ungdomar.

– Det var så jag finansierade mitt hasch.

Fick flytta

Under de sista åren på gymnasiet fick familjen upp ögonen ordentligt för Niklas drogberoende.

– Jag minns att jag satt hemma och gjorde i ordning en joint när mamma kom hem. Jag la korten på bordet och fick välja mellan att sluta eller flytta därifrån.

Niklas hade inga planer på att sluta med drogerna och valet att flytta var inte svårt.

– Jag blev upprörd och arg. Jag tyckte att jag var vuxen och att det var mitt val, berättar han.

Niklas flyttade hem till en kompis och tack vare jobbet kunde han skaffa en egen lägenhet. Då trappades missbruket upp. Drogerna var vid den här tidpunkten vardag, men till en början lyckades han ändå sköta arbetet.

– Jag gick upp på morgonen och började med att röka hasch. Ibland tog jag även ett par öl innan jobbet. Sen fortsatte jag när jag kom hem igen.

Kall och känslolös

Den livsstilen höll inte i längden och efter en varning samt omplacering kände sig Niklas tvingad att säga upp sig.

– Då ”ballade det ur” allt mer och jag började ta andra droger också. Jag började äta piller med benzodiacepiner som är starkt ångestdämpande läkemedel.

Niklas berättar att pillren gjorde honom kall och känslolös. Han brydde sig inte om någon eller någonting längre.

Ett halvår senare förlorade han sin dåvarande lägenhet. Drogerna blev allt och Niklas gick i ett ständigt rus. Själv minns han inte så mycket av den tiden. 1,5 år av hans liv är som en grå dimma.

– Jag hade en rad psykoser och var okontaktbar i veckor. Jag har fått höra massor av konstiga historier om saker som jag har gjort. Bland annat att jag suttit inne på Rätt pris och klippt sönder min jacka för att jag trodde att den var täckt av 500-kronorssedlar, berättar Niklas.

Behandlingshem

Socialförvaltningen ställde då ett ultimatum. Om han inte självmant åkte till ett behandlingshem skulle han omhändertas enligt LVM, Lagen om vård av missbrukare. Niklas var då rejält medtagen och vägde bara 55 kilo trots en längd på 185 centimeter.

– Jag tyckte egentligen att jag mådde bra och att jag inte behövde någon hjälp. Men jag visste att ett omhändertagande innebar att jag skulle jag bli inlåst under lång tid. Därför valde jag behandlingshemmet och åkte till Dennicketorp i Filipstad.

Niklas ville inte sluta med drogerna, utan började direkt igen när han kom hem efter en månad på behandling. Han hade dock bestämt sig för att sluta med pillren.

– De hade fått mig att göra så mycket som jag mådde dåligt över.

Panikångest

I stället för pillren började Niklas med amfetamin.

– Det var en drog som gjorde mig pigg och alert. Allt kändes bra och roligt.

Niklas berättar om ett tillfälle när han var hemma hos sina föräldrar för att fira sin systers födelsedag. Amfetaminet hade hållit honom vaken och han hade inte sovit något på en hel vecka. Han åt middagen och somnade sedan på sängen.

– Sen vaknade jag upp i full panikångest och trodde att jag skulle dö. Jag minns det inte själv, men jag sprang tydligen runt och skrek så de fick hålla fast mig och ringa efter ambulans.

Niklas var inne på behandlingshem i flera omgångar. Men han tog aldrig behandlingarna på riktigt allvar. Han var förälskad i drogerna och den ”kärleksrelationen” hade han inte för avsikt att avsluta.

– Hemma hade jag inget liv utan drogerna. Jag hade ingenting. Inget jobb, inget betyg och skulder hos Kronofogden. Jag var redan stämplad och ofta i kontakt med polisen. Jag hade nog bestämt mig för att det inte fanns något liv utan drogerna.

Fejkade urinprov

Genom socialen fick Niklas en startlägenhet på prov och kravet var att han skulle hålla sig ren.

– Jag lämnade fejkade urinprov. Men tillslut funkade det inte och jag blev av med lägenheten igen.

Niklas skyllde sina problem på alla andra, utom sig själv. Det var samhällets, polisens, socialens och föräldrarnas fel att han hamnat snett.

Han bodde hos kompisar under tiden eller i någon knarkarkvart. Det hände också vid enstaka tillfällen att han sov utomhus eller i någon trappuppgång.

Trots den ständiga jakten på droger lyckades Niklas länge hålla sig från grövre kriminalitet. Han snattade cigaretter, åkte fast för ringa narkotikabrott och omhändertogs av polisen för tillnyktring. Narkotikan och alkoholen finansierade han genom att låna pengar och sälja kakor som han snattat i någon butik.

– Jag gick runt och knackade dörr. En bra dag kunde jag tjäna upp emot 1500 kronor på det, berättar han.

Gjorde inbrott

I takt med att drogerna tog ett allt hårdare grepp om Niklas gled han längre in på den kriminella banan. I slutet av sommaren 2013 gjorde han ett inbrott och under den här perioden ryckte han även en handväska från en äldre kvinna. De händelserna blev vändpunkten för Niklas.

– Jag skämdes så otroligt mycket och förstod inte att jag hade kunnat göra det. Jag hade gjort så mycket som jag inte kunde stå för.

Niklas bestämde sig för att försöka förändra sitt liv.

– Jag ringde hem till mina föräldrar och sa att jag skulle sluta. Då ville jag verkligen det.

Han åkte hem till föräldrarna och försökte på egen hand ”tända av”. Efter några dagar kom polisen och hämtade honom. Niklas anhölls misstänkt för inbrottet samt den grova stölden och dömdes senare till skyddstillsyn.

Fick livet tillbaka

Niklas fick vid den här tidpunkten komma till stödboendet Vändpunkten i Nykroppa. Då hade han en helt annan inställning än han haft vid tidigare behandlingar. Han var där en månad och började sedan gå på öppenvården i Kristinehamn.

– Jag var beredd att göra allt för att få mitt liv tillbaka.

Niklas gick igenom det så kallade tolvstegsprogrammet och sedan januari 2014 har han varit helt drogfri.

– Jag har inte så mycket skulder kvar och jag har en egen lägenhet. Jag känner väldigt stor tacksamhet över att bara få vakna, vara frisk och ha ett jobb att gå till. Jag skulle inte byta det här livet jag har nu mot någonting, säger Niklas.

Han har familjen att tacka för mycket. Niklas Wilén menar att det är mycket tack vare stödet från familjen som han har orkat att ta sig upp ur skiten och bli fri från sitt missbruk. Sedan ett år tillbaka har han fast anställning som lokalvårdare, men vägen dit har varit lång och krokig.

I slutet av högstadiet gjorde Niklas sin alkoholdebut och började dricka på fester, precis som många andra jämnåriga. Drickandet trappades dock snabbt upp och när han började gymnasiet drack han alkohol varje helg, från fredag till söndag. Det var också under den här perioden han började röka hasch. Rökandet gick snabbt från att vara något han gjorde på fester, till att bli en daglig vana.

– Då var jag ganska ofta påverkad av hasch när jag gick i skolan. Jag rökte även på skolan ibland.

Bra känslor

Det var nyfikenheten och sökandet efter spänning som gjorde att han provade hasch för första gången.

– Det var lite läskigt i början och först blev jag rädd. Men sen tyckte jag bara att det var skönt, lugnande och roligt. Jag fick bra känslor i kroppen och fick inte heller samma bakrus som av alkoholen.

Trots att Niklas rökte hasch dagligen tog han sig igenom de första två åren på gymnasiet. Ingen vuxen på skolan reagerade eller sa något. Att vara påverkad blev Niklas normaltillstånd och han tror inte att omgivningen förstod.

– Det hade nog märkts mer på mig om jag skulle ha kommit en dag utan att ha rökt. Då hade jag svettats och blivit rödögd.

I trean på gymnasiet började han skolka allt mer och missköta skolan. Han visste att betygen var körda, men brydde sig inte. Några veckor innan Niklas skulle sluta gymnasiet fick han i stället jobb som telefonförsäljare. På helgerna brukade han också åka runt i Värmland och sälja kokosbollar tillsammans med andra ungdomar.

– Det var så jag finansierade mitt hasch.

Fick flytta

Under de sista åren på gymnasiet fick familjen upp ögonen ordentligt för Niklas drogberoende.

– Jag minns att jag satt hemma och gjorde i ordning en joint när mamma kom hem. Jag la korten på bordet och fick välja mellan att sluta eller flytta därifrån.

Niklas hade inga planer på att sluta med drogerna och valet att flytta var inte svårt.

– Jag blev upprörd och arg. Jag tyckte att jag var vuxen och att det var mitt val, berättar han.

Niklas flyttade hem till en kompis och tack vare jobbet kunde han skaffa en egen lägenhet. Då trappades missbruket upp. Drogerna var vid den här tidpunkten vardag, men till en början lyckades han ändå sköta arbetet.

– Jag gick upp på morgonen och började med att röka hasch. Ibland tog jag även ett par öl innan jobbet. Sen fortsatte jag när jag kom hem igen.

Kall och känslolös

Den livsstilen höll inte i längden och efter en varning samt omplacering kände sig Niklas tvingad att säga upp sig.

– Då ”ballade det ur” allt mer och jag började ta andra droger också. Jag började äta piller med benzodiacepiner som är starkt ångestdämpande läkemedel.

Niklas berättar att pillren gjorde honom kall och känslolös. Han brydde sig inte om någon eller någonting längre.

Ett halvår senare förlorade han sin dåvarande lägenhet. Drogerna blev allt och Niklas gick i ett ständigt rus. Själv minns han inte så mycket av den tiden. 1,5 år av hans liv är som en grå dimma.

– Jag hade en rad psykoser och var okontaktbar i veckor. Jag har fått höra massor av konstiga historier om saker som jag har gjort. Bland annat att jag suttit inne på Rätt pris och klippt sönder min jacka för att jag trodde att den var täckt av 500-kronorssedlar, berättar Niklas.

Behandlingshem

Socialförvaltningen ställde då ett ultimatum. Om han inte självmant åkte till ett behandlingshem skulle han omhändertas enligt LVM, Lagen om vård av missbrukare. Niklas var då rejält medtagen och vägde bara 55 kilo trots en längd på 185 centimeter.

– Jag tyckte egentligen att jag mådde bra och att jag inte behövde någon hjälp. Men jag visste att ett omhändertagande innebar att jag skulle jag bli inlåst under lång tid. Därför valde jag behandlingshemmet och åkte till Dennicketorp i Filipstad.

Niklas ville inte sluta med drogerna, utan började direkt igen när han kom hem efter en månad på behandling. Han hade dock bestämt sig för att sluta med pillren.

– De hade fått mig att göra så mycket som jag mådde dåligt över.

Panikångest

I stället för pillren började Niklas med amfetamin.

– Det var en drog som gjorde mig pigg och alert. Allt kändes bra och roligt.

Niklas berättar om ett tillfälle när han var hemma hos sina föräldrar för att fira sin systers födelsedag. Amfetaminet hade hållit honom vaken och han hade inte sovit något på en hel vecka. Han åt middagen och somnade sedan på sängen.

– Sen vaknade jag upp i full panikångest och trodde att jag skulle dö. Jag minns det inte själv, men jag sprang tydligen runt och skrek så de fick hålla fast mig och ringa efter ambulans.

Niklas var inne på behandlingshem i flera omgångar. Men han tog aldrig behandlingarna på riktigt allvar. Han var förälskad i drogerna och den ”kärleksrelationen” hade han inte för avsikt att avsluta.

– Hemma hade jag inget liv utan drogerna. Jag hade ingenting. Inget jobb, inget betyg och skulder hos Kronofogden. Jag var redan stämplad och ofta i kontakt med polisen. Jag hade nog bestämt mig för att det inte fanns något liv utan drogerna.

Fejkade urinprov

Genom socialen fick Niklas en startlägenhet på prov och kravet var att han skulle hålla sig ren.

– Jag lämnade fejkade urinprov. Men tillslut funkade det inte och jag blev av med lägenheten igen.

Niklas skyllde sina problem på alla andra, utom sig själv. Det var samhällets, polisens, socialens och föräldrarnas fel att han hamnat snett.

Han bodde hos kompisar under tiden eller i någon knarkarkvart. Det hände också vid enstaka tillfällen att han sov utomhus eller i någon trappuppgång.

Trots den ständiga jakten på droger lyckades Niklas länge hålla sig från grövre kriminalitet. Han snattade cigaretter, åkte fast för ringa narkotikabrott och omhändertogs av polisen för tillnyktring. Narkotikan och alkoholen finansierade han genom att låna pengar och sälja kakor som han snattat i någon butik.

– Jag gick runt och knackade dörr. En bra dag kunde jag tjäna upp emot 1500 kronor på det, berättar han.

Gjorde inbrott

I takt med att drogerna tog ett allt hårdare grepp om Niklas gled han längre in på den kriminella banan. I slutet av sommaren 2013 gjorde han ett inbrott och under den här perioden ryckte han även en handväska från en äldre kvinna. De händelserna blev vändpunkten för Niklas.

– Jag skämdes så otroligt mycket och förstod inte att jag hade kunnat göra det. Jag hade gjort så mycket som jag inte kunde stå för.

Niklas bestämde sig för att försöka förändra sitt liv.

– Jag ringde hem till mina föräldrar och sa att jag skulle sluta. Då ville jag verkligen det.

Han åkte hem till föräldrarna och försökte på egen hand ”tända av”. Efter några dagar kom polisen och hämtade honom. Niklas anhölls misstänkt för inbrottet samt den grova stölden och dömdes senare till skyddstillsyn.

Fick livet tillbaka

Niklas fick vid den här tidpunkten komma till stödboendet Vändpunkten i Nykroppa. Då hade han en helt annan inställning än han haft vid tidigare behandlingar. Han var där en månad och började sedan gå på öppenvården i Kristinehamn.

– Jag var beredd att göra allt för att få mitt liv tillbaka.

Niklas gick igenom det så kallade tolvstegsprogrammet och sedan januari 2014 har han varit helt drogfri.

– Jag har inte så mycket skulder kvar och jag har en egen lägenhet. Jag känner väldigt stor tacksamhet över att bara få vakna, vara frisk och ha ett jobb att gå till. Jag skulle inte byta det här livet jag har nu mot någonting, säger Niklas.