2015-07-27 06:00

2015-07-27 13:40

Om köande och konstigheter

God morgon kristinehamnare.

När det är sådana här lugna och slappa dagar som det blir i semestertider gäller det att hålla hjärnan i gång. Även om man är på jobbet är tempot lite lägre sommartid. Jag minns att jag för några år sedan såg en engelsk tv-serie som hette Bloody foreigners (inte att förväxla med pilotserien med samma namn). Skulle man översätta titeln till svenska är man inte riktigt politiskt korrekt längre utan betraktas som Sverigedemokrat allra minst.

Nåväl, i denna lysande serie gjordes förstås ett program om Sverige och hur vi är i vårt avlånga land. Då den brittiska humorn är betydligt mer sofistikerad än dess amerikanska motsvarighet var det en fröjd att se detta program. Bland annat tog man upp den svenska semesterkulturen att allt stängs ner en månad under sommaren. Rådet till främmande makt var därför att invadera Sverige i juli, då har militären semester. Nu var det som sagt några år sedan jag såg programmet, i dag kan de nog komma när helst de vill då försvaret i det närmaste är avvecklat.

En aktivitet många ägnar sig åt under semestern är den ädla sporten minigolf. Ibland är det många som vill spela och då kan det bildas kö. Vi var två personer som hamnade bakom tre sällskap bestående av sex, fyra och fyra personer. Då tar rundan tid. Det hade förvisso kunnat vara juste att släppa igenom ett par som bevisligen spelar mycket snabbare, men jag kan acceptera att man står på sig och håller på turordningen. Det är ju lite svenskt så där. Men att prompt slå det sjunde och sista slaget när man inte har fått i bollen på de första sex känns mer omotiverat.

När vi ändå är inne på omotiverat kan jag inte heller låta bli att fundera över Transportstyrelsen. Kristinehamn är lyckligtvis befriat från vägtullar än så länge, men det finns andra städer i Sverige som inte är det. Häromdagen damp det ner en räkning i brevlådan. Den uppgick till häpnadsväckande nio (9!) kronor. Men hallå alltså, bara portokostnaden för att skicka ut räkningen uppgår väl till en femma. Fyra kronor plus för Transportstyrelsen. Det räcker kanske till struten på en mjukglass.

Jo, det finns mycket man kan finna förundrande i semester-Sverige. Att Allsång på Skansen har hamnat rejält på dekis kan vi nog vara överens om, inte bara för att Stefan Löfvén och Gustav Fridolin har suttit i publiken. Förra veckans program måste ändå ses som ett gravt tjänstefel. När en av landets främsta textförfattare den senaste 50 åren går och dör natten innan nämns inte ens detta i programmet, än mindre spelas någon av hans sånger. Självklart skulle Robban Broberg ha fått med åtminstone en allsång i programmet.

Skämmes, banne mig.

När det är sådana här lugna och slappa dagar som det blir i semestertider gäller det att hålla hjärnan i gång. Även om man är på jobbet är tempot lite lägre sommartid. Jag minns att jag för några år sedan såg en engelsk tv-serie som hette Bloody foreigners (inte att förväxla med pilotserien med samma namn). Skulle man översätta titeln till svenska är man inte riktigt politiskt korrekt längre utan betraktas som Sverigedemokrat allra minst.

Nåväl, i denna lysande serie gjordes förstås ett program om Sverige och hur vi är i vårt avlånga land. Då den brittiska humorn är betydligt mer sofistikerad än dess amerikanska motsvarighet var det en fröjd att se detta program. Bland annat tog man upp den svenska semesterkulturen att allt stängs ner en månad under sommaren. Rådet till främmande makt var därför att invadera Sverige i juli, då har militären semester. Nu var det som sagt några år sedan jag såg programmet, i dag kan de nog komma när helst de vill då försvaret i det närmaste är avvecklat.

En aktivitet många ägnar sig åt under semestern är den ädla sporten minigolf. Ibland är det många som vill spela och då kan det bildas kö. Vi var två personer som hamnade bakom tre sällskap bestående av sex, fyra och fyra personer. Då tar rundan tid. Det hade förvisso kunnat vara juste att släppa igenom ett par som bevisligen spelar mycket snabbare, men jag kan acceptera att man står på sig och håller på turordningen. Det är ju lite svenskt så där. Men att prompt slå det sjunde och sista slaget när man inte har fått i bollen på de första sex känns mer omotiverat.

När vi ändå är inne på omotiverat kan jag inte heller låta bli att fundera över Transportstyrelsen. Kristinehamn är lyckligtvis befriat från vägtullar än så länge, men det finns andra städer i Sverige som inte är det. Häromdagen damp det ner en räkning i brevlådan. Den uppgick till häpnadsväckande nio (9!) kronor. Men hallå alltså, bara portokostnaden för att skicka ut räkningen uppgår väl till en femma. Fyra kronor plus för Transportstyrelsen. Det räcker kanske till struten på en mjukglass.

Jo, det finns mycket man kan finna förundrande i semester-Sverige. Att Allsång på Skansen har hamnat rejält på dekis kan vi nog vara överens om, inte bara för att Stefan Löfvén och Gustav Fridolin har suttit i publiken. Förra veckans program måste ändå ses som ett gravt tjänstefel. När en av landets främsta textförfattare den senaste 50 åren går och dör natten innan nämns inte ens detta i programmet, än mindre spelas någon av hans sånger. Självklart skulle Robban Broberg ha fått med åtminstone en allsång i programmet.

Skämmes, banne mig.