2015-05-25 06:00

2015-05-25 06:00

Från skräck till glädje

ÖLME

– Mamma! Jag har hittat en skelettarm i vattnet!
Än i dag minns Anna Andersen hur håret reste sig i nacken när sonen Théoe ropade ut sitt fynd.

Det var en försommardag för snart tre år sedan den då åttaårige Théoe Amnéus lekte nere vid Ölmeviken intill familjens hus och gjorde sitt fynd i vattenbrynet. Mamma Anna höll på och klippte gräset när hon hörde ropet:

– Jag blev alldeles chockad och sprang till Théoe för att se vad det var han hade hittat.

Vid en första anblick såg det ut som en underarm från ett barn i fyraårsåldern, särskilt då den fortfarande låg kvar i vattnet. När Anna lyfte upp den såg och framför allt kände hon att det var en trädbit hon hade i handen.

– Man kan ju undra hur länge den har legat i vattnet för att bli så blankpolerad. Det är ingen bark kvar alls på den. Bara lite i ”handen”, säger hon.

Vad var er första tanke när ni fann den?

– Herregud, svarar Théoe.

– Jag förberedde mig på det värsta när jag hörde Théoes skrik, men sedan blev det mer ”wow, vad häftigt”, svarar Anna.

Skulle hon gissa vilket trädslag det rör sig om är tipset tall, med utgångspunkt från den bark som är kvar.

Träbiten har ett extra finger, men handloven är skrämmande lik en riktig hand. Längd och proportioner stämmer väl överens med ett barns arm och den vita färgen för osökt tankarna till ben.

Sparades

Det var aldrig något tal om att kasta tillbaka träbiten, den skulle sparas. Redan då tänkte Anna kontakta NKP och visa upp Théoes fynd, men som med så mycket annat sköts det upp till morgondagen.

Nu är de i färd med att flytta och då tyckte hon att morgondagen var kommen.

– Det kändes fel att visa upp den sedan vi hade flyttat. Det var ju ändå här den hittades, säger Anna.

Hittills har den legat i en hylla, men Anna funderar på att kanske göra något mer med den. Kanske någon form av tavla eller liknande.

– Den ser nästan lite trolsk ut. Det är något magiskt över den, konstaterar Anna Andersen.

Det var en försommardag för snart tre år sedan den då åttaårige Théoe Amnéus lekte nere vid Ölmeviken intill familjens hus och gjorde sitt fynd i vattenbrynet. Mamma Anna höll på och klippte gräset när hon hörde ropet:

– Jag blev alldeles chockad och sprang till Théoe för att se vad det var han hade hittat.

Vid en första anblick såg det ut som en underarm från ett barn i fyraårsåldern, särskilt då den fortfarande låg kvar i vattnet. När Anna lyfte upp den såg och framför allt kände hon att det var en trädbit hon hade i handen.

– Man kan ju undra hur länge den har legat i vattnet för att bli så blankpolerad. Det är ingen bark kvar alls på den. Bara lite i ”handen”, säger hon.

Vad var er första tanke när ni fann den?

– Herregud, svarar Théoe.

– Jag förberedde mig på det värsta när jag hörde Théoes skrik, men sedan blev det mer ”wow, vad häftigt”, svarar Anna.

Skulle hon gissa vilket trädslag det rör sig om är tipset tall, med utgångspunkt från den bark som är kvar.

Träbiten har ett extra finger, men handloven är skrämmande lik en riktig hand. Längd och proportioner stämmer väl överens med ett barns arm och den vita färgen för osökt tankarna till ben.

Sparades

Det var aldrig något tal om att kasta tillbaka träbiten, den skulle sparas. Redan då tänkte Anna kontakta NKP och visa upp Théoes fynd, men som med så mycket annat sköts det upp till morgondagen.

Nu är de i färd med att flytta och då tyckte hon att morgondagen var kommen.

– Det kändes fel att visa upp den sedan vi hade flyttat. Det var ju ändå här den hittades, säger Anna.

Hittills har den legat i en hylla, men Anna funderar på att kanske göra något mer med den. Kanske någon form av tavla eller liknande.

– Den ser nästan lite trolsk ut. Det är något magiskt över den, konstaterar Anna Andersen.