2015-02-27 06:00

2015-02-27 12:31

Lika varandra på utsidan men olika inuti

INREDNING: Tre vardagsrum i tre radhus

1959 byggdes radhuslängorna på Oxlyckegatan. 56 år senare ser de fortfarande likadana ut på utsidan men när man kliver in i dem märks det att familjerna som bott i husen har satt sin prägel på sina hem.

Det är ljust, fräscht och prydligt. Kristina Rosdahl letade efter någonstans att bo. Med fyra barn hade hon aldrig jobbat heltid och efter skilsmässan stod det klart att pensionen var knaper. Hon kommer från Skåne där bostäderna var dyra och hon funderade på vart hon skulle ta vägen. Hon har arbetat som SFI-lärare och hade varit i Kristinehamn och hälsat på en av sina gamla elever. När det här radhuset blev till salu bestämde hon sig direkt, trots att hon inte har någon koppling till Värmland.

– Det är nära till allt här, säger hon.

Stort kök

Kristina trivs bra, köket är rymligt och det är ganska öppet mellan köket och vardagsrummet.

– Jag har inte gjort något, jag tyckte att det var så fräscht att det dög åt mig, säger hon.

Mest nöjd är hon med att köket är så stort. Boendet har betydelse för henne.

– Det är viktigt när man inte arbetar, man är hemma mycket, säger hon.

Radhusen på Oxlyckegatan är en bostadsrättsförening. Kristina tycker att gemenskapen är bra. Vissa saker får de som bor här hjälpas åt med. De turas om att klippa gräsmattan på allmänningen som ligger som en innergård mellan husen.

– Alla är artiga och trevliga och hälsar, säger hon.

De är några damer som brukar träffas och fika. Att åldersspridningen på gatan är stor ser hon som något positivt, här finns allt från barnfamiljer till pensionärer.

– Det är positivt att det är olika, säger Kristina.

Skivsamling

Inne i ett annat vardagsrum bläddrar Rune Blidh bland grammofonskivorna i hyllan. Det här vardagsrummet ser helt annorlunda ut. Här samsas soffgruppen med en matsalsmöbel, dessutom är hela ena väggen täckt av en hylla som är full av böcker och skivor.

Rune och hans fru Marita flyttade in 1981, två månader innan deras första barn föddes.

– Det är en smidig boendeform, säger han och förklarar att de inte ville bo i hus för att det är mer jobb med en villa.

Öppen spis

I ett av hörnen i vardagsrummet finns en sak som är hett villebråd bland husjägare, en öppen spis. En handfull av radhusen har det, det var tillval när husen byggdes.

– Men jag kan inte påstå att vi har så mycket glädje av den, skrattar Rune Blidh.

Deras vardagsrum är mer socialt än stylat.

– Vi har aldrig varit perfektionister eller pedanter, jag tycker om när det ser levande ut, säger Rune.

Inne i Momman Rutgerssons radhus är det öppet och ljust.

– Det var väldigt nergånget, jag har totalrenoverat för att få det som jag vill ha det.

Hon flyttade hit efter att hennes man dog.

– Jag trivs jättebra här, säger hon.

Momman menar att man slipper mycket av bekymren med att bo i villa men att man ändå har en del av fördelarna. På baksidan har hon en härlig veranda som vetter mot allmänningen.

När det gäller inredningen är det rejäla möbler som inte byts ut på grund av trender.

– För mig skulle det vara omöjligt att ha Ikea-möbler, alla saker här har en historia för mig, säger hon.

Grannarna har hon lagom mycket kontakt med och det är trivsamt att det leker barn utanför.

– Det är god grannsämja, intygar hon.

Det är ljust, fräscht och prydligt. Kristina Rosdahl letade efter någonstans att bo. Med fyra barn hade hon aldrig jobbat heltid och efter skilsmässan stod det klart att pensionen var knaper. Hon kommer från Skåne där bostäderna var dyra och hon funderade på vart hon skulle ta vägen. Hon har arbetat som SFI-lärare och hade varit i Kristinehamn och hälsat på en av sina gamla elever. När det här radhuset blev till salu bestämde hon sig direkt, trots att hon inte har någon koppling till Värmland.

– Det är nära till allt här, säger hon.

Stort kök

Kristina trivs bra, köket är rymligt och det är ganska öppet mellan köket och vardagsrummet.

– Jag har inte gjort något, jag tyckte att det var så fräscht att det dög åt mig, säger hon.

Mest nöjd är hon med att köket är så stort. Boendet har betydelse för henne.

– Det är viktigt när man inte arbetar, man är hemma mycket, säger hon.

Radhusen på Oxlyckegatan är en bostadsrättsförening. Kristina tycker att gemenskapen är bra. Vissa saker får de som bor här hjälpas åt med. De turas om att klippa gräsmattan på allmänningen som ligger som en innergård mellan husen.

– Alla är artiga och trevliga och hälsar, säger hon.

De är några damer som brukar träffas och fika. Att åldersspridningen på gatan är stor ser hon som något positivt, här finns allt från barnfamiljer till pensionärer.

– Det är positivt att det är olika, säger Kristina.

Skivsamling

Inne i ett annat vardagsrum bläddrar Rune Blidh bland grammofonskivorna i hyllan. Det här vardagsrummet ser helt annorlunda ut. Här samsas soffgruppen med en matsalsmöbel, dessutom är hela ena väggen täckt av en hylla som är full av böcker och skivor.

Rune och hans fru Marita flyttade in 1981, två månader innan deras första barn föddes.

– Det är en smidig boendeform, säger han och förklarar att de inte ville bo i hus för att det är mer jobb med en villa.

Öppen spis

I ett av hörnen i vardagsrummet finns en sak som är hett villebråd bland husjägare, en öppen spis. En handfull av radhusen har det, det var tillval när husen byggdes.

– Men jag kan inte påstå att vi har så mycket glädje av den, skrattar Rune Blidh.

Deras vardagsrum är mer socialt än stylat.

– Vi har aldrig varit perfektionister eller pedanter, jag tycker om när det ser levande ut, säger Rune.

Inne i Momman Rutgerssons radhus är det öppet och ljust.

– Det var väldigt nergånget, jag har totalrenoverat för att få det som jag vill ha det.

Hon flyttade hit efter att hennes man dog.

– Jag trivs jättebra här, säger hon.

Momman menar att man slipper mycket av bekymren med att bo i villa men att man ändå har en del av fördelarna. På baksidan har hon en härlig veranda som vetter mot allmänningen.

När det gäller inredningen är det rejäla möbler som inte byts ut på grund av trender.

– För mig skulle det vara omöjligt att ha Ikea-möbler, alla saker här har en historia för mig, säger hon.

Grannarna har hon lagom mycket kontakt med och det är trivsamt att det leker barn utanför.

– Det är god grannsämja, intygar hon.