2015-07-27 17:00

2015-07-28 07:16

Följde livet i Betlehem

NILSBY: Hans Jonsson ingick i Kyrkornas världsråds närvaro på Västbanken

Hans Jonsson från Nilsby är hemma igen efter tre månader som följeslagare på Västbanken.
– Köerna är enorma för palestinierna som ska in och jobba i Israel och israeliska soldater riktar vapen mot palestinska skolbarn. Men jag tror ändå vår närvaro gör skillnad.

Efter tre månaders tjänst är Hans Jonsson åter tillbaka i Sverige. Han har alltid haft ett intresse för Israel och Palestina. Det började redan i unga år.

– Jag intresserade mig för det som händer där nere redan i gymnasiet och vi bildade en Palestinagrupp och vi reste till Beirut 1977.

I början av 1980-talet konverterade gifte sig hans kusin med en judisk man och konverterade till judendomen. Därefter har Hans besökt Israel flera gånger.

– Men jag hade aldrig varit på i de palestinska områdena och upplevt deras situation. Därför blev jag intresserad när jag hörde om Kyrkornas världsråds följeslagarprogram på bokmässan i Göteborg.

Reste i mars

Efter en tuff uttagning godkändes Hans Jonsson och åkte tillsammans med fem andra svenskar ner den 17 mars för en tre månader lång period Betlehem.

– Vårt uppdrag är tredelat. En del handlar om en skyddande närvaro. Vi ska helt enkelt vara våldsdämpande.

– Vi ska även fungera som ett stöd åt den palestinska organisationen som kämpar mot ockupationen. Dessutom ska vi följeslagare sprida information om det vi ser där nere, säger Hans Jonsson.

Läget på Västbanken är betydligt lugnare än i Gaza, men det betyder inte att livet är lätt för palestinierna.

– Nej, Israel har byggt upp en betongmur på sina ställen för att markera gränsen. Vi skulle studera de checkpoints som finns längs gränsen där palestinierna som skulle in och jobba i Israel noga kontrolleras.

– I vårt uppdrag ingick även att se hur palestinska barn på väg till och från skolorna behandlas av israeliska soldater.

Hans Jonsson vittnar om en tuff vardag både för vuxna och barn.

– Palestinierna som ska in och arbeta behöver ha mängder med tillstånd och kontrollen är väldigt hård. Det leder till enorma köer och om folk blir sena riskerar de avsked.

– Israeliska soldater riktar vapen mot palestinska skolbarn på väg till och från skolan. Soldaterna går ibland även in och skjuter tårgas på skolorna.

– De genomför dessutom nattliga arresteringar av ungdomar och sedan väntar tuffa förhör som strider mot mänskliga rättigheter, risk för fängelse, sedan rättegångar och böter.

Förlorar sin mark

Hans Jonsson har även på nära håll sett hur Israels ockupation av Västbanken påverkar det dagliga livet för palestinierna.

– Ständigt nya bosättningar skapas vilket innebär att palestinierna förlorar mer och mer av sin mark. Man upplever en orättvishetskänsla. Jag trodde inte att bosättningspolitiken var så aggressiv.

Trots allt detta vill han tillbaka.

– Jag tror ändå vår närvaro gör skillnad. Utan vi följeslagare skulle läget för den palestinska befolkningen vara ännu svårare.

Efter tre månaders tjänst är Hans Jonsson åter tillbaka i Sverige. Han har alltid haft ett intresse för Israel och Palestina. Det började redan i unga år.

– Jag intresserade mig för det som händer där nere redan i gymnasiet och vi bildade en Palestinagrupp och vi reste till Beirut 1977.

I början av 1980-talet konverterade gifte sig hans kusin med en judisk man och konverterade till judendomen. Därefter har Hans besökt Israel flera gånger.

– Men jag hade aldrig varit på i de palestinska områdena och upplevt deras situation. Därför blev jag intresserad när jag hörde om Kyrkornas världsråds följeslagarprogram på bokmässan i Göteborg.

Reste i mars

Efter en tuff uttagning godkändes Hans Jonsson och åkte tillsammans med fem andra svenskar ner den 17 mars för en tre månader lång period Betlehem.

– Vårt uppdrag är tredelat. En del handlar om en skyddande närvaro. Vi ska helt enkelt vara våldsdämpande.

– Vi ska även fungera som ett stöd åt den palestinska organisationen som kämpar mot ockupationen. Dessutom ska vi följeslagare sprida information om det vi ser där nere, säger Hans Jonsson.

Läget på Västbanken är betydligt lugnare än i Gaza, men det betyder inte att livet är lätt för palestinierna.

– Nej, Israel har byggt upp en betongmur på sina ställen för att markera gränsen. Vi skulle studera de checkpoints som finns längs gränsen där palestinierna som skulle in och jobba i Israel noga kontrolleras.

– I vårt uppdrag ingick även att se hur palestinska barn på väg till och från skolorna behandlas av israeliska soldater.

Hans Jonsson vittnar om en tuff vardag både för vuxna och barn.

– Palestinierna som ska in och arbeta behöver ha mängder med tillstånd och kontrollen är väldigt hård. Det leder till enorma köer och om folk blir sena riskerar de avsked.

– Israeliska soldater riktar vapen mot palestinska skolbarn på väg till och från skolan. Soldaterna går ibland även in och skjuter tårgas på skolorna.

– De genomför dessutom nattliga arresteringar av ungdomar och sedan väntar tuffa förhör som strider mot mänskliga rättigheter, risk för fängelse, sedan rättegångar och böter.

Förlorar sin mark

Hans Jonsson har även på nära håll sett hur Israels ockupation av Västbanken påverkar det dagliga livet för palestinierna.

– Ständigt nya bosättningar skapas vilket innebär att palestinierna förlorar mer och mer av sin mark. Man upplever en orättvishetskänsla. Jag trodde inte att bosättningspolitiken var så aggressiv.

Trots allt detta vill han tillbaka.

– Jag tror ändå vår närvaro gör skillnad. Utan vi följeslagare skulle läget för den palestinska befolkningen vara ännu svårare.

Så organiseras följeslagarprogrammet

Kyrkornas världsråd samordnar programmet. Den svenska delen, Swedish Ecumenical Accompaniment Programme in Palestine and Israel, skickar cirka 20 följeslagare per år.

Följeslagarna rekryteras och utbildas i Sverige innan avresan. Den svenska delen av programmet finansieras av Sida-medel.

Sveriges kristna råd organiserar den svenska delen av programmet tillsammans med en ekumenisk styrgrupp.