Philip är snart elva år och har ett stort intresse för vindkraftverk. Fascinationen började redan som tvååring och sedan dess har han lärt sig nästan allt som går att lära sig. – Jag tycker fortfarande jättemycket om vindkraftverk. Nu har jag dock läst så mycket att det inte finns så mycket kvar att lära sig, säger han.

Det var i Göteborg som Philip fick se ett vindkraftverk för första gången. Då var han två år gammal och blev minst sagt förundrad.

– Småbarn brukar vara fascinerade över snurrande saker så jag tror att det var det som gjorde att jag fastnade så.

Med hjälp av sin mamma, Anna Slertman, berättar han vidare om hur intresset, efter upptäckten, tog fart. Han började bygga och rita vindkraftverk på alla möjliga sätt.

– De första jag gjorde var inte så fina men nu har jag blivit bättre. Nu kan jag rita dem, bygga dem av nästan vad som helst och konstruera dem i 3D-program på min dator.

– Jag kommer aldrig glömma när han började rita de här vindkraftverken som tvååring, berättar Anna. Han var ett sånt barn som vägrade rita, men en dag gick han och hämtade en hel bunt med papper och började rita streck på blad efter blad. När han hade använt nästan hela högen ritade han helt plötsligt kompletta vindkraftverk som var superfina. Det var så himla häftigt!

Philip får visa hur han ritar och på bara några minuter har en hel vindkraftverkspark växt fram på, det nyss tomma, pappret.

 

För ungefär ett år sedan fick Philip ett vindkraftverk i födelsedagspresent.

– Det var en jättebra present! Det låg i en låda länge innan vi kunde få upp den men nu fungerar det, berättar han och Anna fyller i.

– Det ger faktiskt ström till lamporna i trädkojan här utanför, säger hon.

Tidigare hade familjen försökt bygga ihop en egen variant av papprör, lådor och kullager, men även om de var på god väg lyckades de inte helt och hållet.

– Jag experimenterade med pappa men det slutade med att det gick sönder, säger Philip.

 

Intresset och kunskapen hos Philip har imponerat många. För inte så längesedan blev han utnämnd till hedersmedlen i Värmlands energi & vindkraftsförening.

– Det kändes skönt att bli hedersmedlem. Jag var ännu mer intresserad när jag blev det, så det var roligt, säger han.

Han har också fått presenter skickat till sig, personligen, av vd:n för det stora företaget Eolus Vind som står bakom parken i Kristinehamn.

– Vi var på invigningen av vindkraftverksparken och då fick jag prata med chefen där. Efteråt fick jag ett brev skickat till mig med två presenter. En glasprydnad och en modell av ett vindkraftverk.

Har du varit vid fler invigningar?

– Nej, men jag har varit vid varje vindkraftverk i hela Värmland!

Vad är det som gör att du fortfarande tycker de är så häftiga?

– De räddar naturen. Jag är imponerad av tekniken och gillar det där med hållbarhet och förnyelsebar energi.

När Philip var fyra år var drömmen att få åka ut till Vindpark Vänern, vilket han fick vara med om efter att ha vunnit en tävling i samband med Barnens dag.

– Man skulle berätta vad man önskade sig och då berättade jag att jag ville få komma nära vindkraftverken i Vänern. Det fick jag, och det var verkligen jätteroligt!

Det var i Göteborg som Philip fick se ett vindkraftverk för första gången. Då var han två år gammal och blev minst sagt förundrad.

– Småbarn brukar vara fascinerade över snurrande saker så jag tror att det var det som gjorde att jag fastnade så.

Med hjälp av sin mamma, Anna Slertman, berättar han vidare om hur intresset, efter upptäckten, tog fart. Han började bygga och rita vindkraftverk på alla möjliga sätt.

– De första jag gjorde var inte så fina men nu har jag blivit bättre. Nu kan jag rita dem, bygga dem av nästan vad som helst och konstruera dem i 3D-program på min dator.

– Jag kommer aldrig glömma när han började rita de här vindkraftverken som tvååring, berättar Anna. Han var ett sånt barn som vägrade rita, men en dag gick han och hämtade en hel bunt med papper och började rita streck på blad efter blad. När han hade använt nästan hela högen ritade han helt plötsligt kompletta vindkraftverk som var superfina. Det var så himla häftigt!

Philip får visa hur han ritar och på bara några minuter har en hel vindkraftverkspark växt fram på, det nyss tomma, pappret.

 

För ungefär ett år sedan fick Philip ett vindkraftverk i födelsedagspresent.

– Det var en jättebra present! Det låg i en låda länge innan vi kunde få upp den men nu fungerar det, berättar han och Anna fyller i.

– Det ger faktiskt ström till lamporna i trädkojan här utanför, säger hon.

Tidigare hade familjen försökt bygga ihop en egen variant av papprör, lådor och kullager, men även om de var på god väg lyckades de inte helt och hållet.

– Jag experimenterade med pappa men det slutade med att det gick sönder, säger Philip.

 

Intresset och kunskapen hos Philip har imponerat många. För inte så längesedan blev han utnämnd till hedersmedlen i Värmlands energi & vindkraftsförening.

– Det kändes skönt att bli hedersmedlem. Jag var ännu mer intresserad när jag blev det, så det var roligt, säger han.

Han har också fått presenter skickat till sig, personligen, av vd:n för det stora företaget Eolus Vind som står bakom parken i Kristinehamn.

– Vi var på invigningen av vindkraftverksparken och då fick jag prata med chefen där. Efteråt fick jag ett brev skickat till mig med två presenter. En glasprydnad och en modell av ett vindkraftverk.

Har du varit vid fler invigningar?

– Nej, men jag har varit vid varje vindkraftverk i hela Värmland!

Vad är det som gör att du fortfarande tycker de är så häftiga?

– De räddar naturen. Jag är imponerad av tekniken och gillar det där med hållbarhet och förnyelsebar energi.

När Philip var fyra år var drömmen att få åka ut till Vindpark Vänern, vilket han fick vara med om efter att ha vunnit en tävling i samband med Barnens dag.

– Man skulle berätta vad man önskade sig och då berättade jag att jag ville få komma nära vindkraftverken i Vänern. Det fick jag, och det var verkligen jätteroligt!