Den sprudlande Karlstadsprofilen Tony Gördén, som många kan känna igen från Ica Wallinders, är nyfyllda 50 år och nöjd med det mesta. Han är en arbetsmyra som brinner för att hjälpa till och vi på Karlstadsliv fick ta del av hans glädje och vishet, precis innan födelsedagen.

Vi träffar Tony i hans lägenhet på ett gruppboende i Karlstad och slår oss ned. Han hälsar glatt och börjar snabbt och ivrigt prata om vad han gjort i sina 50 år.

– Jag föddes den 21 februari 1968 och jag har haft det riktigt trevligt under den här tiden. Det har varit mycket jobb där jag träffat fina arbetskamrater och vänner, säger han.

Utöver Wallinders, där han nu har hjälpt till under flera års tid, har han stöttat upp en mängd olika företag runt om i Värmland med olika sysslor. Han har gjort allt ifrån att bära stora lådor med rotfrukter i den gamla butiken Potatishuset till att ha städat och klippt gräsmattor på olika serviceföretag.

– Ett av de roligaste jobben jag haft har varit att hjälpa min pappa på landet. Han är fin, min pappa. Han tar väl hand om mig.

Har du mycket kontakt med andra familjemedlemmar också?

– Ja. Min mamma, som bor i England nu, till exempel.

Tony ställer sig upp för att visa foton på några av människorna som står honom nära, och fortsätter sedan berätta.

– Min lillasyster tycker jag väldigt mycket om. Mitt ex har också betytt mycket för mig. Hon har träffat en annan uppe i Norrland nu och verkar lycklig, vilket är bra. Då blir jag också lycklig.

Vad är det bästa minnet du har fått genom åren?

– Oj, vad svårt. Jag har varit med om så mycket fina grejer. Men den bästa stunden någonsin var nog ändå när min son föddes, det är lite mer än 20 år sedan nu. Då kändes allt extra bra.

Vad önskar du dig nu när du fyller år?

– Mest av allt önskar jag att jag får fortsätta vara med och leva, med hälsan i behåll. Sedan är det så klart alltid kul med tårta, men det tror jag nog att personalen här hjälper mig med om jag frågar lite snällt.

Får du bra hjälp av dem?

– Alltid! De är en enorm trygghet. Om man inte vet hur man ska göra för att det ska bli rätt kan man alltid vända sig till dem.

 

 

Boendet som Tony bor på är till för personer med socialpsykiatriska funktionsnedsättningar och finns till för att stötta upp vardagen.

– Jag fick diagnosen schizofreni för några år sedan, berättar Tony.

Vad innebär det för dig?

– Läkaren sa bland annat att jag är som ett stort barn i vissa tankar och situationer och att jag nog kommer vara det hur gammal jag än blir.

Det låter ändå himla mycket roligare än att gå runt och vara vuxen hela tiden?

– Det är det verkligen, så klokt brukar jag också tänka. Så länge jag mår bra spelar inte det andra någon roll!

Du har en väldigt fin syn på det, har du några tips till andra som inte hanterar sina diagnoser lika lätt?

– Jag tror att det handlar om att känna sig betydelsefull för att det ska bli bra och kännas bra att leva. Om man gör något fint för någon annan kan man komma hem och känna att man är viktig och att man har gjort något fint. Om man är extra snäll och anstränger sig extra mycket för andra människor får man ofta beröm och snällhet tillbaka. Då känner man sig inte så annorlunda ändå.

 

 

En sak som Tony själv gör för att känna sig viktig är att varje dag, oavsett väder, cykla till Ica Wallinders för att stötta upp verksamheten så mycket han kan. Något som uppskattas av både personal och kunder.

– Han har blivit lite utav en lokalkändis och har blivit kompis med alla. Han känner nog kunderna lika bra som vi gör! säger butikschefen David Kans.

– Det känns fint att få hjälpa till, jag tror att det är en fin egenskap jag har. Jag vill göra saker som blir bra för andra, säger Tony.

Han hjälper i huvudsak till med att organisera kundkorgar och vagnar så att det är ordning för både personal och kunder när de går runt i butiken.

– För personalens skull är det bra om det är ordning och reda, annars orkar de inte riktigt jobba, säger han.

Hur är det att träffa alla kunder?

– Superkul! De flesta brukar tycka att jag är ganska okej och jag kommer överlag bra överens med alla.

Men inte alltid?

– Nej, vissa förstår inte att alla inte är likadana.

Hur hanterar du det på bästa sätt?

– Om de är otrevliga brukar jag räkna till tio. Om inte det fungerar så räknar jag till 20 och förklarar sedan att man måste försöka för att klara av svåra saker. Allt går att genomföra om man bara vågar och försöker. Alla kan göra allt.

Vi träffar Tony i hans lägenhet på ett gruppboende i Karlstad och slår oss ned. Han hälsar glatt och börjar snabbt och ivrigt prata om vad han gjort i sina 50 år.

– Jag föddes den 21 februari 1968 och jag har haft det riktigt trevligt under den här tiden. Det har varit mycket jobb där jag träffat fina arbetskamrater och vänner, säger han.

Utöver Wallinders, där han nu har hjälpt till under flera års tid, har han stöttat upp en mängd olika företag runt om i Värmland med olika sysslor. Han har gjort allt ifrån att bära stora lådor med rotfrukter i den gamla butiken Potatishuset till att ha städat och klippt gräsmattor på olika serviceföretag.

– Ett av de roligaste jobben jag haft har varit att hjälpa min pappa på landet. Han är fin, min pappa. Han tar väl hand om mig.

Har du mycket kontakt med andra familjemedlemmar också?

– Ja. Min mamma, som bor i England nu, till exempel.

Tony ställer sig upp för att visa foton på några av människorna som står honom nära, och fortsätter sedan berätta.

– Min lillasyster tycker jag väldigt mycket om. Mitt ex har också betytt mycket för mig. Hon har träffat en annan uppe i Norrland nu och verkar lycklig, vilket är bra. Då blir jag också lycklig.

Vad är det bästa minnet du har fått genom åren?

– Oj, vad svårt. Jag har varit med om så mycket fina grejer. Men den bästa stunden någonsin var nog ändå när min son föddes, det är lite mer än 20 år sedan nu. Då kändes allt extra bra.

Vad önskar du dig nu när du fyller år?

– Mest av allt önskar jag att jag får fortsätta vara med och leva, med hälsan i behåll. Sedan är det så klart alltid kul med tårta, men det tror jag nog att personalen här hjälper mig med om jag frågar lite snällt.

Får du bra hjälp av dem?

– Alltid! De är en enorm trygghet. Om man inte vet hur man ska göra för att det ska bli rätt kan man alltid vända sig till dem.

 

 

Boendet som Tony bor på är till för personer med socialpsykiatriska funktionsnedsättningar och finns till för att stötta upp vardagen.

– Jag fick diagnosen schizofreni för några år sedan, berättar Tony.

Vad innebär det för dig?

– Läkaren sa bland annat att jag är som ett stort barn i vissa tankar och situationer och att jag nog kommer vara det hur gammal jag än blir.

Det låter ändå himla mycket roligare än att gå runt och vara vuxen hela tiden?

– Det är det verkligen, så klokt brukar jag också tänka. Så länge jag mår bra spelar inte det andra någon roll!

Du har en väldigt fin syn på det, har du några tips till andra som inte hanterar sina diagnoser lika lätt?

– Jag tror att det handlar om att känna sig betydelsefull för att det ska bli bra och kännas bra att leva. Om man gör något fint för någon annan kan man komma hem och känna att man är viktig och att man har gjort något fint. Om man är extra snäll och anstränger sig extra mycket för andra människor får man ofta beröm och snällhet tillbaka. Då känner man sig inte så annorlunda ändå.

 

 

En sak som Tony själv gör för att känna sig viktig är att varje dag, oavsett väder, cykla till Ica Wallinders för att stötta upp verksamheten så mycket han kan. Något som uppskattas av både personal och kunder.

– Han har blivit lite utav en lokalkändis och har blivit kompis med alla. Han känner nog kunderna lika bra som vi gör! säger butikschefen David Kans.

– Det känns fint att få hjälpa till, jag tror att det är en fin egenskap jag har. Jag vill göra saker som blir bra för andra, säger Tony.

Han hjälper i huvudsak till med att organisera kundkorgar och vagnar så att det är ordning för både personal och kunder när de går runt i butiken.

– För personalens skull är det bra om det är ordning och reda, annars orkar de inte riktigt jobba, säger han.

Hur är det att träffa alla kunder?

– Superkul! De flesta brukar tycka att jag är ganska okej och jag kommer överlag bra överens med alla.

Men inte alltid?

– Nej, vissa förstår inte att alla inte är likadana.

Hur hanterar du det på bästa sätt?

– Om de är otrevliga brukar jag räkna till tio. Om inte det fungerar så räknar jag till 20 och förklarar sedan att man måste försöka för att klara av svåra saker. Allt går att genomföra om man bara vågar och försöker. Alla kan göra allt.