Johan Rheborg är en mångsidig man med många karaktärer och bedrifter i bagaget. Publiken känner igen honom som allt ifrån Morran och Kenny Starfighter till Fredrik i Solsidan och komiker i Parlamentet. Nu ligger dock fokus på hans nya stand-up Säker på att jag är osäker, som har premiär i februari, och fram tills dess besöker han städer runt om i landet med så kallade try out-föreställningar.

– Det är svårt att sitta vid skrivbordet och skriva ihop ett manus till en föreställning, jag behöver vara ute och testa det jag skriver på en publik. Så under den här turnén skriver jag, spelar in, lyssnar, formulerar om, ändrar och testar igen. Ett skitroligt jobb! säger Johan.

Den 9 december kommer han till Karlstad och gör sin sista provföreställning innan det är dags för finslip och premiär på Draken i Göteborg. Manuset som visas för Karlstadspubliken skiljer sig troligtvis från det som tidigare visats i andra städer, men handlingen är densamma.

– Mycket fokus ligger på mig och om hur jag har tappat bort mig själv under mina barns uppväxt. Mitt liv har gått ut på att coacha dem men nu när de är vuxna och har flyttat hemifrån är det svårt att ta vid där jag var för 26 år sedan, berättar han.

Tanken är att han, utifrån detta, även ska kunna kommentera samtid och beteendeförändringar i samhället överlag på ett intressant och humoristiskt sätt.

– Ett roligt exempel på en förändring är en barnlek som vi kallade för Mörkpuss när jag var liten. Det gick i princip ut på att vi släckte ned ett rum och pussades. Tänk om vi inte hade förändrats och det var okej att släcka ned ett rum för att förgripa sig på varandra på en företagsfest eller liknande, det hade varit helt sjukt.

Du har gjort otroligt mycket saker utöver stand-up också. Nile City, Morran och Tobias, Solsidan, Parlamentet, Alla är fotografer, etc. Finns det något som har varit roligare än det andra?

– Jag gillar att testa olika saker så alla projekt som har innehållit experiment av något slag har jag velat ta på mig och tyckt varit roligt, så jag kan nog inte ranka det på något sätt. En man som heter Ove gjorde att jag fick beröra på scenen, Morran exploderade på ett sätt jag aldrig trodde var möjligt och Killinggänget var fantastiskt kul. Så fort jag har känt mig bekväm i min roll har nog allt jag gjort varit roligt.

Blir du trött på att folk ber dig prata som Morran om de stöter på dig på stan, för jag antar att det händer?

– Det gör det, men jag brukar undvika det. Det känns liksom som att det förstör karaktären. Folk har gjort så många Morror så om jag också skulle imitera henne i tid och otid skulle jag nog tappa bort henne.

Haha... Morror?

– Ja! Morran i plural.

Visst är det så att en av dina stora karaktärer, Kenny Starfighter, firar något sorts 20-årsjubileum i år?

– Ja, programmet började sändas 1997, alltså för 20 år sedan, och sedan kom det en film 2009 också.

Känns det konstigt?

– Ganska, men ändå inte. Kenny finns på en utställning i Astrid Lindgrens värld. När jag var där för att spela in något tog jag på mig hela den här kostymen och då kändes det som att tiden hade stått still. Till en viss del kändes allt helt oförändrat så jag ville nästan göra honom igen.

Är det något som skulle kunna hända?

– Nja, jag vet inte. Alla som var involverade i den produktionen var ju väldigt förtjusta i Kenny, men det är nog svårt att ta upp 20 år efter. Det blir sällan så där superbra då.

– Det är svårt att sitta vid skrivbordet och skriva ihop ett manus till en föreställning, jag behöver vara ute och testa det jag skriver på en publik. Så under den här turnén skriver jag, spelar in, lyssnar, formulerar om, ändrar och testar igen. Ett skitroligt jobb! säger Johan.

Den 9 december kommer han till Karlstad och gör sin sista provföreställning innan det är dags för finslip och premiär på Draken i Göteborg. Manuset som visas för Karlstadspubliken skiljer sig troligtvis från det som tidigare visats i andra städer, men handlingen är densamma.

– Mycket fokus ligger på mig och om hur jag har tappat bort mig själv under mina barns uppväxt. Mitt liv har gått ut på att coacha dem men nu när de är vuxna och har flyttat hemifrån är det svårt att ta vid där jag var för 26 år sedan, berättar han.

Tanken är att han, utifrån detta, även ska kunna kommentera samtid och beteendeförändringar i samhället överlag på ett intressant och humoristiskt sätt.

– Ett roligt exempel på en förändring är en barnlek som vi kallade för Mörkpuss när jag var liten. Det gick i princip ut på att vi släckte ned ett rum och pussades. Tänk om vi inte hade förändrats och det var okej att släcka ned ett rum för att förgripa sig på varandra på en företagsfest eller liknande, det hade varit helt sjukt.

Du har gjort otroligt mycket saker utöver stand-up också. Nile City, Morran och Tobias, Solsidan, Parlamentet, Alla är fotografer, etc. Finns det något som har varit roligare än det andra?

– Jag gillar att testa olika saker så alla projekt som har innehållit experiment av något slag har jag velat ta på mig och tyckt varit roligt, så jag kan nog inte ranka det på något sätt. En man som heter Ove gjorde att jag fick beröra på scenen, Morran exploderade på ett sätt jag aldrig trodde var möjligt och Killinggänget var fantastiskt kul. Så fort jag har känt mig bekväm i min roll har nog allt jag gjort varit roligt.

Blir du trött på att folk ber dig prata som Morran om de stöter på dig på stan, för jag antar att det händer?

– Det gör det, men jag brukar undvika det. Det känns liksom som att det förstör karaktären. Folk har gjort så många Morror så om jag också skulle imitera henne i tid och otid skulle jag nog tappa bort henne.

Haha... Morror?

– Ja! Morran i plural.

Visst är det så att en av dina stora karaktärer, Kenny Starfighter, firar något sorts 20-årsjubileum i år?

– Ja, programmet började sändas 1997, alltså för 20 år sedan, och sedan kom det en film 2009 också.

Känns det konstigt?

– Ganska, men ändå inte. Kenny finns på en utställning i Astrid Lindgrens värld. När jag var där för att spela in något tog jag på mig hela den här kostymen och då kändes det som att tiden hade stått still. Till en viss del kändes allt helt oförändrat så jag ville nästan göra honom igen.

Är det något som skulle kunna hända?

– Nja, jag vet inte. Alla som var involverade i den produktionen var ju väldigt förtjusta i Kenny, men det är nog svårt att ta upp 20 år efter. Det blir sällan så där superbra då.