2015-10-08 06:00

2015-10-08 06:00

"Många mår väldigt dåligt och gråter"

LANDSTINGSKRISEN: Vårdpersonal slår larm

Dubbla skift, beordrad övertid och en ständig kamp för att få ihop arbetsdagarna. Nu larmar en anställd vid neurologi- och rehabiliteringskliniken på Centralsjukhuset om svåra förhållanden, både för patienter och anställda.
– Jag är själv oroad, men inte uppgiven, säger chefen.

Neurologi- och rehabiliteringskliniken består av två avdelningar: 34 och 59. Här vårdas bland annat patienter med stroke, neurologiska sjukdomar, för eftervård och hjärnskaderehabilitering. I ett par år har arbetsförhållandena, särskilt för sjuksköterskorna, blivit allt sämre. Orsaken är den stora sjuksköterskebristen. Nu har läget blivit så allvarligt att åtta av 26 vårdplatser kan komma att stängas.

– Det finns inga beslut, men vi har alarmerat om det på grund av sjuksköterskebristen, säger verksamhetschefen Marita Toreheim Kase.

– Det är inget önskvärt beslut, men till slut kan vi inte längre garantera vare sig arbetsmiljön eller patientsäkerheten.

Situationen bekräftas av en anställd på kliniken.

– Det är en ständig jakt på personal, samtidigt som det ofta är överbeläggningar. Många, särskilt sköterskor, jobbar dubbelpass. Fattas en på kvällsskiftet, är det för det mesta någon som redan jobbat dag som får stanna. Samma när det gäller nattskiftet, om någon blir sjuk får kvällspersonal stanna och göra natten.

”Många är slutkörda”

– Många mår dåligt, sover dåligt och det händer att folk gråter på jobbet. Stämningen är uppgiven.

Marita Toreheim Kase:

– Många är slutkörda. Avdelningssköterskorna försöker böna och be, men får ofta beordra övertid som blir dyra lösningar. Vi har en sms-tjänst där vi skickar ut och frågar om någon kan ta en kväll eller natt, men vi får nu för tiden aldrig några svar. Folk vare sig orkar eller kan.

Verksamhetschefen berättar hur hon kämpar för att hitta lösningar, vrider och vänder, jagar efter sjuksköterskor; anställer några men förlorar desto fler.

– Vi har haft många uppsägningar, samtidigt som vi anställt flera. Det finns för få – och det gäller ju inte bara i landstinget här, det gäller ju hela landet. Ibland undrar jag: var finns sjuksköterskorna? Alla har ju inte försvunnit till Norge, säger Marita Toreheim Kase.

Men hur ska ni lösa det då?

– Ja, det är ju den stora frågan. Nu satt vi faktiskt i går (tisdag) alla verksamhetschefer och avdelningschefer och diskuterade kring att öppna en omvårdnadsavdelning dit patienter från alla avdelningar kan skickas när de är på väg att skrivas ut, till exempel till kommunerna.

– Men problemet kvarstår ju: hur ska en sådan avdelning bemannas?

För det är inte enbart avdelning 34 och 59 som brottas med överbeläggningar och sjuksköterskebrist.

Hälso- och sjukvårdschef Tobias Kjellberg bekräftar att avdelning 58, hematologi och geriatrik, liksom Näva, avdelning 8, har stängt eller hotas av att stänga vårdplatser som en följd av sjuksköterskebristen.

– Exakt hur läget ser ut just nu kan jag inte svara på. Däremot kan jag bekräfta att verksamhetscheferna fått i uppdrag att titta på en omvårdnadsavdelning som går över avdelningsgränserna.

– I stället för att stänga få vårdplatser på flera avdelningar kan man flytta patienter som inte kräver den höga bemanningsnivå som avdelningarna har.

Försöket med en omvårdnadsavdelning på Centralsjukhuset testades i somras med goda resultat.

– Från beslut till genomförande tog det tre månader. Det är ett nytt sätt att hitta en lösning på ett problem som flera avdelningar brottas med, samtidigt som vi slipper stänga fler vårdplatser, säger Tobias Kjellberg.

Tittar efter andra jobb

Den anställde vid neurologi- och rehabiliteringskliniken räds dock att fler hinner säga upp sig innan situationen lättar:

– Jag har själv tittat efter andra jobb, något som kanske är lite lättare psykiskt och fysiskt. Men det är nog svårt att hitta ett ”lätt” vårdyrke i dag.

Neurologi- och rehabiliteringskliniken består av två avdelningar: 34 och 59. Här vårdas bland annat patienter med stroke, neurologiska sjukdomar, för eftervård och hjärnskaderehabilitering. I ett par år har arbetsförhållandena, särskilt för sjuksköterskorna, blivit allt sämre. Orsaken är den stora sjuksköterskebristen. Nu har läget blivit så allvarligt att åtta av 26 vårdplatser kan komma att stängas.

– Det finns inga beslut, men vi har alarmerat om det på grund av sjuksköterskebristen, säger verksamhetschefen Marita Toreheim Kase.

– Det är inget önskvärt beslut, men till slut kan vi inte längre garantera vare sig arbetsmiljön eller patientsäkerheten.

Situationen bekräftas av en anställd på kliniken.

– Det är en ständig jakt på personal, samtidigt som det ofta är överbeläggningar. Många, särskilt sköterskor, jobbar dubbelpass. Fattas en på kvällsskiftet, är det för det mesta någon som redan jobbat dag som får stanna. Samma när det gäller nattskiftet, om någon blir sjuk får kvällspersonal stanna och göra natten.

”Många är slutkörda”

– Många mår dåligt, sover dåligt och det händer att folk gråter på jobbet. Stämningen är uppgiven.

Marita Toreheim Kase:

– Många är slutkörda. Avdelningssköterskorna försöker böna och be, men får ofta beordra övertid som blir dyra lösningar. Vi har en sms-tjänst där vi skickar ut och frågar om någon kan ta en kväll eller natt, men vi får nu för tiden aldrig några svar. Folk vare sig orkar eller kan.

Verksamhetschefen berättar hur hon kämpar för att hitta lösningar, vrider och vänder, jagar efter sjuksköterskor; anställer några men förlorar desto fler.

– Vi har haft många uppsägningar, samtidigt som vi anställt flera. Det finns för få – och det gäller ju inte bara i landstinget här, det gäller ju hela landet. Ibland undrar jag: var finns sjuksköterskorna? Alla har ju inte försvunnit till Norge, säger Marita Toreheim Kase.

Men hur ska ni lösa det då?

– Ja, det är ju den stora frågan. Nu satt vi faktiskt i går (tisdag) alla verksamhetschefer och avdelningschefer och diskuterade kring att öppna en omvårdnadsavdelning dit patienter från alla avdelningar kan skickas när de är på väg att skrivas ut, till exempel till kommunerna.

– Men problemet kvarstår ju: hur ska en sådan avdelning bemannas?

För det är inte enbart avdelning 34 och 59 som brottas med överbeläggningar och sjuksköterskebrist.

Hälso- och sjukvårdschef Tobias Kjellberg bekräftar att avdelning 58, hematologi och geriatrik, liksom Näva, avdelning 8, har stängt eller hotas av att stänga vårdplatser som en följd av sjuksköterskebristen.

– Exakt hur läget ser ut just nu kan jag inte svara på. Däremot kan jag bekräfta att verksamhetscheferna fått i uppdrag att titta på en omvårdnadsavdelning som går över avdelningsgränserna.

– I stället för att stänga få vårdplatser på flera avdelningar kan man flytta patienter som inte kräver den höga bemanningsnivå som avdelningarna har.

Försöket med en omvårdnadsavdelning på Centralsjukhuset testades i somras med goda resultat.

– Från beslut till genomförande tog det tre månader. Det är ett nytt sätt att hitta en lösning på ett problem som flera avdelningar brottas med, samtidigt som vi slipper stänga fler vårdplatser, säger Tobias Kjellberg.

Tittar efter andra jobb

Den anställde vid neurologi- och rehabiliteringskliniken räds dock att fler hinner säga upp sig innan situationen lättar:

– Jag har själv tittat efter andra jobb, något som kanske är lite lättare psykiskt och fysiskt. Men det är nog svårt att hitta ett ”lätt” vårdyrke i dag.