2015-08-30 12:40

2015-08-30 12:40

Kvinnojour mot våldet

TRYGGHET: Hjälp till barn och kvinnor som far illa

Hur bemöter man barn som bevittnat våld? Den frågan lyfte kvinnojouren i Värmland med under helgen.
– Vi måste våga ställa frågan och lyssna på barnen, för de berättar oftast när man frågar, säger Gunnel Axelsson, ordförande för Värmlands läns kvinnojourer.

Lotta Molander, familjebehandlare på Alla kvinnors hus i Stockholm, föreläste för 41 jourkvinnor som arbetar ideellt på olika kvinnojourer i Värmland. Alla med olika bakgrund och yrken, men med den gemensamma förhoppningen om att kunna göra skillnad för kvinnor och barn som far illa.

– Det är otroligt underskattat att lyssna när någon har varit med om något tråkigt eller har det tufft hemma. Bara lyssna. Att få släppa ut det. Jag pratar mycket om hur lätt det är faktiskt. Det är inte så komplicerat, det är vi som komplicerar, säger Lotta Molander.

Ofta fullt

Fjolårets föreläsning handlade om hedersrelaterat våld och förtryck. Mängden barn som kommer med sina mammor till kvinnojourerna aktualiserade årets val av ämne. Lotta Molander berättar att det fysiska våldet i relationer ofta startar när kvinnan är gravid.

– Någon annan kommer i första hand. Någon är viktigare nu. Det kanske är en svartsjuka, jag vet inte, men så är det i alla fall, säger hon.

Gunnel Axelsson jobbar på kvinnojouren i Torsby. Där finns en lägenhet som rymmer antingen en kvinna med barn eller två ensamstående kvinnor. I Karlstad finns två lägenheter samt möjligheten att ta hand om tonårspojkar. Möjligheterna för att hjälpa är olika i olika kommuner.

– Vi har 19 platser och vi får säga nej för att vi har fullt ganska ofta, berättar Lotta Molander om Alla kvinnors hus i Stockholm.

Vad händer då?

– Socialtjänsten har ansvaret att placera. När det är fullt får de leta på andra jourer, ibland hotell.

Utbrett problem

– Det här är ett av Sveriges största samhällsproblem, mäns våld mot kvinnor och barn, säger Lotta Molander, och Gunnel Axelsson fyller i:

– Det mördas fortfarande en kvinna var tredje vecka i Sverige.

Lotta Molander leker med tanken på att en yrkeskår skulle drabbas i stället.

– Om 20 busschaufförer mördades per år skulle man ta tag i det på något sätt, känns det som.

Göra skillnad

På sikt hoppas Gunnel Axelsson att kvinnojouren inte ska behöva finnas till och att det fysiska och psykiska våldet ska upphöra. Lotta Molander påpekar att man får sätta ribban lågt för att inte själv bryta ihop.

– Jag kan så ett frö i varje unge och kvinna som går förbi mig. Jag kan göra skillnad. Jag kan inte ändra världen, men jag kan bidra där jag står till de som går förbi, och det känns stort ändå.

Lotta Molander, familjebehandlare på Alla kvinnors hus i Stockholm, föreläste för 41 jourkvinnor som arbetar ideellt på olika kvinnojourer i Värmland. Alla med olika bakgrund och yrken, men med den gemensamma förhoppningen om att kunna göra skillnad för kvinnor och barn som far illa.

– Det är otroligt underskattat att lyssna när någon har varit med om något tråkigt eller har det tufft hemma. Bara lyssna. Att få släppa ut det. Jag pratar mycket om hur lätt det är faktiskt. Det är inte så komplicerat, det är vi som komplicerar, säger Lotta Molander.

Ofta fullt

Fjolårets föreläsning handlade om hedersrelaterat våld och förtryck. Mängden barn som kommer med sina mammor till kvinnojourerna aktualiserade årets val av ämne. Lotta Molander berättar att det fysiska våldet i relationer ofta startar när kvinnan är gravid.

– Någon annan kommer i första hand. Någon är viktigare nu. Det kanske är en svartsjuka, jag vet inte, men så är det i alla fall, säger hon.

Gunnel Axelsson jobbar på kvinnojouren i Torsby. Där finns en lägenhet som rymmer antingen en kvinna med barn eller två ensamstående kvinnor. I Karlstad finns två lägenheter samt möjligheten att ta hand om tonårspojkar. Möjligheterna för att hjälpa är olika i olika kommuner.

– Vi har 19 platser och vi får säga nej för att vi har fullt ganska ofta, berättar Lotta Molander om Alla kvinnors hus i Stockholm.

Vad händer då?

– Socialtjänsten har ansvaret att placera. När det är fullt får de leta på andra jourer, ibland hotell.

Utbrett problem

– Det här är ett av Sveriges största samhällsproblem, mäns våld mot kvinnor och barn, säger Lotta Molander, och Gunnel Axelsson fyller i:

– Det mördas fortfarande en kvinna var tredje vecka i Sverige.

Lotta Molander leker med tanken på att en yrkeskår skulle drabbas i stället.

– Om 20 busschaufförer mördades per år skulle man ta tag i det på något sätt, känns det som.

Göra skillnad

På sikt hoppas Gunnel Axelsson att kvinnojouren inte ska behöva finnas till och att det fysiska och psykiska våldet ska upphöra. Lotta Molander påpekar att man får sätta ribban lågt för att inte själv bryta ihop.

– Jag kan så ett frö i varje unge och kvinna som går förbi mig. Jag kan göra skillnad. Jag kan inte ändra världen, men jag kan bidra där jag står till de som går förbi, och det känns stort ändå.