2015-08-05 06:00

2015-08-05 06:00

"Jag är trött på att jaga pass"

KARLSTAD: Rekord på elva helger i sträck

Det är brist på undersköterskor. Men det är inte heller lätt att få en fast tjänst om man faktiskt är en. LAS-listor kringgås och vikarier får konkurera med varandra.

Hon är utbildad undersköterska och vikarie i Karlstads kommun. Så har det varit i tre års tid. Vi kallar henne Elin, då hon inte vill gå ut med sitt riktiga namn. Hon har fått jaga jobb och ta alla pass hon blivit erbjuden, med rädsla att hon annars kommer att stå utan.

– Jag tror inte att jag förstod i början. Jag var glad att jag fick jobba. Jag tog alla pass som fanns.

Just nu är Elin på ett vårdboende under sommaren och får schemat månadsvis. Men så har det inte alltid varit. När det kommer till själva arbetspassen är hon mer än bekant med delade turer och nattpass.

– Det kan bli 60 timmar på en vecka, och då har man ändå varit ledig en dag.

Gått på knäna

Elins personliga rekord är elva pass i sträck. Hon har även jobbat nio helger i raken, vilket inte är något hon strävar efter då hon har barn. Men de är också en anledning till att hon känner att hon måste tacka ja, hon behöver trots allt en inkomst.

– Man vill inte tacka nej för mycket för då hör de med någon annan.

– Jag får ut mellan 5 000 och 19 000 i månaden. Men jag känner ändå att jag får bra betalt.

Men det har även varit perioder när de inte ringt alls. Då har Elin själv varit tvungen att ringa och jaga arbete. Att vara undersköterska är ett tungt arbete, men det kan också tära psykiskt.

– Jag är trött på att jaga pass. Jag har gått på knäna många gånger redan.

Oftast är det enskilda pass hon får. De längre vikariat som blir tillgängliga är inte lätta att få.

– De går inte enligt LAS-listan. Helst tar de in mycket outbildad personal för att det är billigare.

När man kommer upp i ett visst antal LAS-dagar ska man ha rätt till företräde för vikariat. För att få fast krävs det att man har kommit upp i 721 LAS-dagar de senaste fem åren.

I Karlstads kommun finns det bortåt 400 vikarier inom undersköterskeyrket. Att många får hoppa omkring på olika boenden tycker hon inte är bra. För mycket personal hamnar i omlopp.

– Det blir brist i vården. Alla nya kan inte med dokumentationen. De känner inte heller de boende.

Bli mer värdesatta

Elin har själv varit mycket på samma ställe, vilket hon tycker är bra både för sig själv och för de boende. Däremot hoppas hon att vikarierna ska bli mer värdesatta.

– Jag skulle vilja se schyssta tider och arbetsförhållanden även för vikarier, och inte bara för de ordinarie. Och att man ser över turerna så att samma vikarie hamnar på samma ställe.

Men även om Elin är sliten av att vara vikarie är det ett yrke hon trivs med.

– Jag vill vara med patienterna, det var därför jag utbildade mig. Jag tycker om att vara med äldre människor. Just den där lilla promenaden man får till emellanåt om man har det lugnt. Bara att få se dem bli glada.

Hon är utbildad undersköterska och vikarie i Karlstads kommun. Så har det varit i tre års tid. Vi kallar henne Elin, då hon inte vill gå ut med sitt riktiga namn. Hon har fått jaga jobb och ta alla pass hon blivit erbjuden, med rädsla att hon annars kommer att stå utan.

– Jag tror inte att jag förstod i början. Jag var glad att jag fick jobba. Jag tog alla pass som fanns.

Just nu är Elin på ett vårdboende under sommaren och får schemat månadsvis. Men så har det inte alltid varit. När det kommer till själva arbetspassen är hon mer än bekant med delade turer och nattpass.

– Det kan bli 60 timmar på en vecka, och då har man ändå varit ledig en dag.

Gått på knäna

Elins personliga rekord är elva pass i sträck. Hon har även jobbat nio helger i raken, vilket inte är något hon strävar efter då hon har barn. Men de är också en anledning till att hon känner att hon måste tacka ja, hon behöver trots allt en inkomst.

– Man vill inte tacka nej för mycket för då hör de med någon annan.

– Jag får ut mellan 5 000 och 19 000 i månaden. Men jag känner ändå att jag får bra betalt.

Men det har även varit perioder när de inte ringt alls. Då har Elin själv varit tvungen att ringa och jaga arbete. Att vara undersköterska är ett tungt arbete, men det kan också tära psykiskt.

– Jag är trött på att jaga pass. Jag har gått på knäna många gånger redan.

Oftast är det enskilda pass hon får. De längre vikariat som blir tillgängliga är inte lätta att få.

– De går inte enligt LAS-listan. Helst tar de in mycket outbildad personal för att det är billigare.

När man kommer upp i ett visst antal LAS-dagar ska man ha rätt till företräde för vikariat. För att få fast krävs det att man har kommit upp i 721 LAS-dagar de senaste fem åren.

I Karlstads kommun finns det bortåt 400 vikarier inom undersköterskeyrket. Att många får hoppa omkring på olika boenden tycker hon inte är bra. För mycket personal hamnar i omlopp.

– Det blir brist i vården. Alla nya kan inte med dokumentationen. De känner inte heller de boende.

Bli mer värdesatta

Elin har själv varit mycket på samma ställe, vilket hon tycker är bra både för sig själv och för de boende. Däremot hoppas hon att vikarierna ska bli mer värdesatta.

– Jag skulle vilja se schyssta tider och arbetsförhållanden även för vikarier, och inte bara för de ordinarie. Och att man ser över turerna så att samma vikarie hamnar på samma ställe.

Men även om Elin är sliten av att vara vikarie är det ett yrke hon trivs med.

– Jag vill vara med patienterna, det var därför jag utbildade mig. Jag tycker om att vara med äldre människor. Just den där lilla promenaden man får till emellanåt om man har det lugnt. Bara att få se dem bli glada.