2015-07-10 06:00

2015-07-10 06:00

Marie följde sina drömmar

KARLSTAD: Tar över inredningsbutik

Efter 25 år som lärare har Marie Pettersson valt att följa sina drömmar och ta över inredningsbutiken Nickeboa på Södra Råtorp. Men jobbet som lärare vill hon inte helt lämna bakom sig. Just nu jobbar hon halvtid på Färjestadsskolan, och framtiden är inte skriven i sten.

– Jag tar det första året som ett provår och undersöker hur det går. Det har redan hjälpt mig få lite distans till annat, säger Marie Pettersson.

Hon har haft butiken öppen sedan i april. Den största utmaningen just nu är att verkligen få fart på försäljningen.

– Samtidigt får ju inte det bli det mest väsentliga, jag måste ju tänka att jag ska ha kul när jag gör det här. Går man hela tiden och tänker att, nu måste jag dra in stålar, då grusas hela drömmen om att man ska ordna och greja med något som är ens eget.

Nickebokiosken

Relationen till huset formades redan tidigt. Marie Pettersson minns att familjen ofta svängde förbi Nickebokiosken förr om åren. Hennes mormor jobbade där, och nu driver hon själv en inredningsbutik i samma lokal tillsammans med sin mamma som hjälper till.

Husets historia går ännu längre bak i tiden. Vid sekelskiftet stod här en dansbana tvärs över vägen och det är genom den som butiken har fått sitt namn.

Ljust och fräscht

Nickeboa inriktar sig främst på inredningsstilen Shabby chic, just nu: en lantlig, romantiserande och tillbakablickande inredningstrend med fokus på vita och ljusa toner och färger. Det kan röra sig om hinkar och fågelburar i zink eller träföremål målade i vitt och behandlade för att se slitna ut.

– För mig nu så gäller det att både ha kvar och tillgodose Shabby chic-stilen och samtidigt lite försiktigt ta in nya saker som är inne. Jag har börjat läsa väldigt mycket inredningsmagasin nu, men det gjorde jag i och för sig förut också!

Du har jobbat som lärare i 25 år. Vad får man för insikter av det?

– Att det är ett väldigt roligt jobb, men att det går mer och mer åt det hållet att man administrerar och fyller i och ordnar med sådant som kanske inte just är kopplat till barnen. Det blir mer och mer att vi kollar om de kan och att det vi gör ska dokumenteras väldigt noga. Mötet med barnen är det som är viktigt, det kommer man till insikt om.

Vad har du för förhoppningar framåt?

Min förhoppning är att jag ska fortsätta ha kul och att jag trivs bra här!

– Jag tar det första året som ett provår och undersöker hur det går. Det har redan hjälpt mig få lite distans till annat, säger Marie Pettersson.

Hon har haft butiken öppen sedan i april. Den största utmaningen just nu är att verkligen få fart på försäljningen.

– Samtidigt får ju inte det bli det mest väsentliga, jag måste ju tänka att jag ska ha kul när jag gör det här. Går man hela tiden och tänker att, nu måste jag dra in stålar, då grusas hela drömmen om att man ska ordna och greja med något som är ens eget.

Nickebokiosken

Relationen till huset formades redan tidigt. Marie Pettersson minns att familjen ofta svängde förbi Nickebokiosken förr om åren. Hennes mormor jobbade där, och nu driver hon själv en inredningsbutik i samma lokal tillsammans med sin mamma som hjälper till.

Husets historia går ännu längre bak i tiden. Vid sekelskiftet stod här en dansbana tvärs över vägen och det är genom den som butiken har fått sitt namn.

Ljust och fräscht

Nickeboa inriktar sig främst på inredningsstilen Shabby chic, just nu: en lantlig, romantiserande och tillbakablickande inredningstrend med fokus på vita och ljusa toner och färger. Det kan röra sig om hinkar och fågelburar i zink eller träföremål målade i vitt och behandlade för att se slitna ut.

– För mig nu så gäller det att både ha kvar och tillgodose Shabby chic-stilen och samtidigt lite försiktigt ta in nya saker som är inne. Jag har börjat läsa väldigt mycket inredningsmagasin nu, men det gjorde jag i och för sig förut också!

Du har jobbat som lärare i 25 år. Vad får man för insikter av det?

– Att det är ett väldigt roligt jobb, men att det går mer och mer åt det hållet att man administrerar och fyller i och ordnar med sådant som kanske inte just är kopplat till barnen. Det blir mer och mer att vi kollar om de kan och att det vi gör ska dokumenteras väldigt noga. Mötet med barnen är det som är viktigt, det kommer man till insikt om.

Vad har du för förhoppningar framåt?

Min förhoppning är att jag ska fortsätta ha kul och att jag trivs bra här!