2015-06-27 06:00

2015-06-28 09:44

"Nej, det är inte som på tv"

KARLSTAD: Två personer om dagen obduceras

Är det en hjärna som ligger i hinken där borta?
Inget konstigt med det – vi är på Bårhus och obduktion på Centralsjukhuset.

Anna Jarlemark Torbrand, 37, är obduktionstekniker. Ett yrke som fascinerar alla hon möter.

– Är jag på middag blir det alltid prat om döden, säger hon och skrattar.

Många har förutfattade meningar om hennes jobb.

– De tycker att man inte är riktigt klok som jobbar med det här och undrar varför man vill göra det.

Ja, varför vill man det?

– Jag behövde jobba dagtid och det var det enda lediga jobbet. Men det var med skräck jag gick hit första dagen! Jag var rädd för döda. Jag grät under de första obduktionerna.

Det var för åtta år sedan.

– Man kan vänja sig vid vad som helst. Jag har aldrig haft ett så intressant jobb som nu.

Skyddsglasögon

Verksamheten flyttade in i nya lokaler för några år sedan. Det är ljust och fräscht. I fönstren i obduktionssalen står ett par murgrönor i plast. På en hylla ligger skyddsglasögon och visir.

– Det skvätter ibland. Och dammar när vi sågar.

Hur går en obduktion till?

– Alla organ plockas ur kroppen och undersöks. Vi tar prover som skickas till labb och analyseras av patologer. Alla organ läggs tillbaka i kroppen.

Luktar det illa?

– Det luktar mest kött och blod. Cancer är den sjukdom som luktar mest. Den luktar hemsk död.

Har de avlidna en lapp runt tån som på tv?

– Bara de som ska vidare till rättsmedicin. Alla andra har vanliga id-band runt armen som man har på sjukhuset.

Nej, inte mycket är som på tv.

– Men när tv-serier som CSI blomstrade upp var det flera som ringde hit och ville bli obduktionstekniker.

Hornhinnor

En avliden obduceras när läkaren inte kan fastställa dödsorsaken. Eller om man vill se hur en behandling fungerat.

– Vi tar också hornhinnor för transplantation.

Anna Jarlemark Torbrand tycker att fler avlidna borde obduceras.

– För att satsa resurser på rätt sjukdomar behöver man veta mer om vad folk dör av. Det är inte alltid en dödsorsak utan obduktion stämmer.

Två kroppar om dagen obduceras på Centralsjukhuset. En obduktion tar tre-fyra timmar. Efter obduktionen görs de avlidna fina.

– Vi tvättar håret på dem och klipper naglarna. Sedan klär vi dem. De anhöriga märker ingenting av obduktionen.

Avskedsrum

Det nya bårhuset har ett avskedsrum där anhöriga kan ta farväl. Anna Jarlemark Torbrand tycker att fler borde ta chansen.

– Många tvekar och säger att de vill minnas personen som den var när den levde, men det gör man ändå. Det är inte avskedet man minns.

– Men ett avsked kan vara jätteviktigt för att förstå vad som hänt. Det är ännu viktigare vid ett olycksfall så att man inte sitter där och väntar på att någon ska komma hem.

Hon rekommenderar även att ta en titt på den avlidna i kistan.

– Då vet man hur det ser ut och att det verkligen är den personen som ligger där. Och så kan man passa på att lägga ner en blomma eller något annat föremål. Vi har lagt ner allt från tumstockar till kexchoklad. En farbror som var mörkrädd fick en ficklampa med sig. Det kan vara en skön tröst när man sitter där under begravningen.

Skrattar

Hur orkar du jobba med död och sorg hela dagarna?

– Det är tack vare min kollega Martin Åhlberg. Allt elände vägs upp av att vi skrattar och har så roligt tillsammans. Det behövs när man går i det här. För oss är det här vardag och jobb.

Har du vant dig vid döden?

– Nej och det ska man inte. Då har man gjort sitt i yrket, då har man blivit för kall. Man ska bli berörd, men man kan inte bli det jämt.

– När döden dessutom drabbar mig privat, då tycker jag att det blir för mycket. Det kommer ju hit vänner och bekanta till mig också.

Om hon tagit hand om offer efter trafikolycka kan tankarna komma när hon själv sätter sig i bilen: ”är det nu det händer mig och min dotter?”

– Det är inget jag tänker på varje dag, men det händer. I början var jag tvungen att komma ihåg hur min dotter luktade ifall det skulle hända henne någonting.

Anna Jarlemark Torbrand vet att döden är orättvis.

– När små barn dör är det här världens sämsta jobb.

Anna Jarlemark Torbrand, 37, är obduktionstekniker. Ett yrke som fascinerar alla hon möter.

– Är jag på middag blir det alltid prat om döden, säger hon och skrattar.

Många har förutfattade meningar om hennes jobb.

– De tycker att man inte är riktigt klok som jobbar med det här och undrar varför man vill göra det.

Ja, varför vill man det?

– Jag behövde jobba dagtid och det var det enda lediga jobbet. Men det var med skräck jag gick hit första dagen! Jag var rädd för döda. Jag grät under de första obduktionerna.

Det var för åtta år sedan.

– Man kan vänja sig vid vad som helst. Jag har aldrig haft ett så intressant jobb som nu.

Skyddsglasögon

Verksamheten flyttade in i nya lokaler för några år sedan. Det är ljust och fräscht. I fönstren i obduktionssalen står ett par murgrönor i plast. På en hylla ligger skyddsglasögon och visir.

– Det skvätter ibland. Och dammar när vi sågar.

Hur går en obduktion till?

– Alla organ plockas ur kroppen och undersöks. Vi tar prover som skickas till labb och analyseras av patologer. Alla organ läggs tillbaka i kroppen.

Luktar det illa?

– Det luktar mest kött och blod. Cancer är den sjukdom som luktar mest. Den luktar hemsk död.

Har de avlidna en lapp runt tån som på tv?

– Bara de som ska vidare till rättsmedicin. Alla andra har vanliga id-band runt armen som man har på sjukhuset.

Nej, inte mycket är som på tv.

– Men när tv-serier som CSI blomstrade upp var det flera som ringde hit och ville bli obduktionstekniker.

Hornhinnor

En avliden obduceras när läkaren inte kan fastställa dödsorsaken. Eller om man vill se hur en behandling fungerat.

– Vi tar också hornhinnor för transplantation.

Anna Jarlemark Torbrand tycker att fler avlidna borde obduceras.

– För att satsa resurser på rätt sjukdomar behöver man veta mer om vad folk dör av. Det är inte alltid en dödsorsak utan obduktion stämmer.

Två kroppar om dagen obduceras på Centralsjukhuset. En obduktion tar tre-fyra timmar. Efter obduktionen görs de avlidna fina.

– Vi tvättar håret på dem och klipper naglarna. Sedan klär vi dem. De anhöriga märker ingenting av obduktionen.

Avskedsrum

Det nya bårhuset har ett avskedsrum där anhöriga kan ta farväl. Anna Jarlemark Torbrand tycker att fler borde ta chansen.

– Många tvekar och säger att de vill minnas personen som den var när den levde, men det gör man ändå. Det är inte avskedet man minns.

– Men ett avsked kan vara jätteviktigt för att förstå vad som hänt. Det är ännu viktigare vid ett olycksfall så att man inte sitter där och väntar på att någon ska komma hem.

Hon rekommenderar även att ta en titt på den avlidna i kistan.

– Då vet man hur det ser ut och att det verkligen är den personen som ligger där. Och så kan man passa på att lägga ner en blomma eller något annat föremål. Vi har lagt ner allt från tumstockar till kexchoklad. En farbror som var mörkrädd fick en ficklampa med sig. Det kan vara en skön tröst när man sitter där under begravningen.

Skrattar

Hur orkar du jobba med död och sorg hela dagarna?

– Det är tack vare min kollega Martin Åhlberg. Allt elände vägs upp av att vi skrattar och har så roligt tillsammans. Det behövs när man går i det här. För oss är det här vardag och jobb.

Har du vant dig vid döden?

– Nej och det ska man inte. Då har man gjort sitt i yrket, då har man blivit för kall. Man ska bli berörd, men man kan inte bli det jämt.

– När döden dessutom drabbar mig privat, då tycker jag att det blir för mycket. Det kommer ju hit vänner och bekanta till mig också.

Om hon tagit hand om offer efter trafikolycka kan tankarna komma när hon själv sätter sig i bilen: ”är det nu det händer mig och min dotter?”

– Det är inget jag tänker på varje dag, men det händer. I början var jag tvungen att komma ihåg hur min dotter luktade ifall det skulle hända henne någonting.

Anna Jarlemark Torbrand vet att döden är orättvis.

– När små barn dör är det här världens sämsta jobb.

Bårhus och obduktion

Bårhuset på Centralsjukhuset tar emot 1 500 avlidna varje år från Karlstad, Kil, Forshaga, Grums och Hammarö.

Det finns 72 kylfack.

300 av de avlidna obduceras för att kunna fastställa dödsorsak.

Onaturliga dödsfall som brott, självmord och olyckor skickas till rättsmedicin i Linköping.