2015-05-19 06:00

2015-05-19 09:08

Tuff vardag i jobbet som sköterska

KARLSTAD: "Jag hade nog inte valt samma jobb i dag"

Hon älskar patientmötena, trivs med sina kollegor och många av arbetsuppgifterna. Men hade Ida Lungström vetat vad hon vet i dag hade hon förmodligen aldrig blivit sjuksköterska:
– Det låter kanske hemskt, men så ser verkligheten ut.

Så här långt, runt 10.30-tiden på förmiddagen, verkar det bli en bra och rolig dag på avdelning 15, urologen, på Centralsjukhuset i Karlstad. Det trots att sjuksköterskan Ida Lungström först nu får möjlighet att ta sin frukostrast.

– Det är verkligen ingen superstressig dag. Jag har haft tid att prata med mina patienter och det har inte hänt något utöver det vanliga. Helst ska det inte göra det, alltså hända något utöver, då spricker det mesta för resten av dagen.

Otillräcklighet

Bemanningen känns ok, de 24 vårdplatserna är inte fullbelagda och för Ida känns läget under kontroll. Annat var det ett arbetspass för några veckor sedan:

– Jag var ensam sjuksköterska med 12 patienter. Usch, den där otillräckligheten är inte rolig. Jag är glad att det inte hände något.

Är känslan av otillräcklighet det värsta?

– Ja, man vill ju räcka till, finnas där för patienterna.

Ida utexaminerades för drygt tre år sedan och har sedan dess arbetat på avdelning 15. Innan arbetade hon extra på ett äldreboende i uppväxtorten Filipstad och stortrivdes:

– Jag gillar verkligen gamla människor, de är så mysiga. Det är just patientmötena som jag verkligen trivs med i det här jobbet.

Grubblar mycket

Men även om hon gillar kontakten med patienter och dessutom trivs med sina kollegor, så går hon alltför sällan hem från jobbet med känslan av att vara ”klar”.

– Jag grubblar mycket på kvällarna och drömmer nästan varje natt om jobbet. Jag brukade gå upp på nätterna och skriva listor på vad jag inte fick glömma nästa arbetsdag och det händer nästan aldrig att jag lämnar jobbet just på jobbet.

Ida oroar sig för sommaren, för framtiden. Hur länge ska hon orka känna sig otillräcklig på jobbet?

– Det går ju inte särskilt länge till. Men vad skulle jag göra i stället? Jag vill ju jobba med det här, men samtidigt: jag är 26 år, har arbetat som sjuksköterska i tre år och vet inte om jag orkar arbeta heltid.

Vad beror det på?

– Det beror på bristen på extra händer. Vi är för få. Och vad gäller sommaren oroar man sig för att vi ska vara för få sjuksköterskor med erfarenhet; hur ska det gå om det händer något?

Tror du dina kollegor delar din oro och den stress du känner?

– Det är jag rätt övertygad om, säger Ida Lungström och vänder sig mot soffan bakom där en handfull kollegor sitter.

– Vi håller med dig i allt du säger, får hon till svar.

Vad skulle krävas för att din arbetssituation skulle förbättras?

– Det pratas mycket om löner. Och visst: i början var jag väldigt intresserad av hur löneförhandlingen skulle gå. Men nu känner jag att det skulle vara mycket mer värt med några extra händer.

– Ja. Hellre fler händer än mer pengar.

”Ska ha koll på mycket”

Avdelningschef Anna-Lena Svalberg håller med. Hon medger att verksamheten kräver mycket av personalen, patienterna behöver mycket omvårdnad och medicinsk kompetens:

– Sjuksköterskorna ska ha koll på mycket, så är det. Samtidigt känner jag verkligen att vi har en bra verksamhet: man ska komma ihåg hur mycket all vårdpersonal faktiskt gör varje dag.

– Det finns en ambition och en vilja att nå framåt, det gäller att ta vara på den andan.

Anna-Lena Svalberg menar också att det är viktigt att stötta de nya sjuksköterskorna.

– Kontroll och kravbilden ska vara rimlig i förhållande till hur dagen ser ut. Att man kan känna sig nöjd med det arbete som utförts. Vi arbetar med patientnärmre vård, vilket innebär en tydlig struktur för arbetet i teamen runt patienten.

Komplexa patienter

Avdelning 15 lyder under kirurgen och arbetar med många olika inriktningar: urologpatienter, bröstcancerpatienter, strumapatienter och brännskador är några exempel.

Totalt arbetar ett 60-tal sjuksköterskor, undersköterskor och läkare med de olika verksamheterna.

– Många av våra patienter har komplexa sjukdomsbilder och vi har också en hel del patienter som befinner sig i livets slutskede, säger Anna-Lena Svalberg.

– Men det är väl just blandningen av patienter som gör att jag alltid har trivts så bra här.

I motsats till Ida Lungström känner hon att hon valde rätt yrkesbana:

– Hade jag fått börja om nu, hade jag valt att bli sjuksköterska igen. Men jag ser också att kraven och komplexiteten i yrket har förändrats.

Många tankar

Sjuksköterskestudenten Izabela Wieckowska går bredvid Ida Lungström när NWT hälsar på.

Hon trivs väldigt bra på urologen, men oroar sig samtidigt för ett framtida yrkesliv som sjuksköterska:

– Det är skrämmande att se hur de har det. Tankarna på om jag valt rätt utbildning har faktiskt kommit nu när jag ser hur det verkligen är.

Bra stämning

Anna-Lena Svalberg medger att ”andhämtningsdagarna” har blivit något färre och menar därför att arbetet med arbetsmiljön blivit ännu viktigare:

– Det är en utmaning, så är det. Men samtidigt ska man komma ihåg att personalen aldrig är ensam. Vi är ett team, vi stöttar varandra och vi har en riktigt bra stämning i gruppen.

Så här långt, runt 10.30-tiden på förmiddagen, verkar det bli en bra och rolig dag på avdelning 15, urologen, på Centralsjukhuset i Karlstad. Det trots att sjuksköterskan Ida Lungström först nu får möjlighet att ta sin frukostrast.

– Det är verkligen ingen superstressig dag. Jag har haft tid att prata med mina patienter och det har inte hänt något utöver det vanliga. Helst ska det inte göra det, alltså hända något utöver, då spricker det mesta för resten av dagen.

Otillräcklighet

Bemanningen känns ok, de 24 vårdplatserna är inte fullbelagda och för Ida känns läget under kontroll. Annat var det ett arbetspass för några veckor sedan:

– Jag var ensam sjuksköterska med 12 patienter. Usch, den där otillräckligheten är inte rolig. Jag är glad att det inte hände något.

Är känslan av otillräcklighet det värsta?

– Ja, man vill ju räcka till, finnas där för patienterna.

Ida utexaminerades för drygt tre år sedan och har sedan dess arbetat på avdelning 15. Innan arbetade hon extra på ett äldreboende i uppväxtorten Filipstad och stortrivdes:

– Jag gillar verkligen gamla människor, de är så mysiga. Det är just patientmötena som jag verkligen trivs med i det här jobbet.

Grubblar mycket

Men även om hon gillar kontakten med patienter och dessutom trivs med sina kollegor, så går hon alltför sällan hem från jobbet med känslan av att vara ”klar”.

– Jag grubblar mycket på kvällarna och drömmer nästan varje natt om jobbet. Jag brukade gå upp på nätterna och skriva listor på vad jag inte fick glömma nästa arbetsdag och det händer nästan aldrig att jag lämnar jobbet just på jobbet.

Ida oroar sig för sommaren, för framtiden. Hur länge ska hon orka känna sig otillräcklig på jobbet?

– Det går ju inte särskilt länge till. Men vad skulle jag göra i stället? Jag vill ju jobba med det här, men samtidigt: jag är 26 år, har arbetat som sjuksköterska i tre år och vet inte om jag orkar arbeta heltid.

Vad beror det på?

– Det beror på bristen på extra händer. Vi är för få. Och vad gäller sommaren oroar man sig för att vi ska vara för få sjuksköterskor med erfarenhet; hur ska det gå om det händer något?

Tror du dina kollegor delar din oro och den stress du känner?

– Det är jag rätt övertygad om, säger Ida Lungström och vänder sig mot soffan bakom där en handfull kollegor sitter.

– Vi håller med dig i allt du säger, får hon till svar.

Vad skulle krävas för att din arbetssituation skulle förbättras?

– Det pratas mycket om löner. Och visst: i början var jag väldigt intresserad av hur löneförhandlingen skulle gå. Men nu känner jag att det skulle vara mycket mer värt med några extra händer.

– Ja. Hellre fler händer än mer pengar.

”Ska ha koll på mycket”

Avdelningschef Anna-Lena Svalberg håller med. Hon medger att verksamheten kräver mycket av personalen, patienterna behöver mycket omvårdnad och medicinsk kompetens:

– Sjuksköterskorna ska ha koll på mycket, så är det. Samtidigt känner jag verkligen att vi har en bra verksamhet: man ska komma ihåg hur mycket all vårdpersonal faktiskt gör varje dag.

– Det finns en ambition och en vilja att nå framåt, det gäller att ta vara på den andan.

Anna-Lena Svalberg menar också att det är viktigt att stötta de nya sjuksköterskorna.

– Kontroll och kravbilden ska vara rimlig i förhållande till hur dagen ser ut. Att man kan känna sig nöjd med det arbete som utförts. Vi arbetar med patientnärmre vård, vilket innebär en tydlig struktur för arbetet i teamen runt patienten.

Komplexa patienter

Avdelning 15 lyder under kirurgen och arbetar med många olika inriktningar: urologpatienter, bröstcancerpatienter, strumapatienter och brännskador är några exempel.

Totalt arbetar ett 60-tal sjuksköterskor, undersköterskor och läkare med de olika verksamheterna.

– Många av våra patienter har komplexa sjukdomsbilder och vi har också en hel del patienter som befinner sig i livets slutskede, säger Anna-Lena Svalberg.

– Men det är väl just blandningen av patienter som gör att jag alltid har trivts så bra här.

I motsats till Ida Lungström känner hon att hon valde rätt yrkesbana:

– Hade jag fått börja om nu, hade jag valt att bli sjuksköterska igen. Men jag ser också att kraven och komplexiteten i yrket har förändrats.

Många tankar

Sjuksköterskestudenten Izabela Wieckowska går bredvid Ida Lungström när NWT hälsar på.

Hon trivs väldigt bra på urologen, men oroar sig samtidigt för ett framtida yrkesliv som sjuksköterska:

– Det är skrämmande att se hur de har det. Tankarna på om jag valt rätt utbildning har faktiskt kommit nu när jag ser hur det verkligen är.

Bra stämning

Anna-Lena Svalberg medger att ”andhämtningsdagarna” har blivit något färre och menar därför att arbetet med arbetsmiljön blivit ännu viktigare:

– Det är en utmaning, så är det. Men samtidigt ska man komma ihåg att personalen aldrig är ensam. Vi är ett team, vi stöttar varandra och vi har en riktigt bra stämning i gruppen.