2015-10-14 06:00

2015-10-14 06:00

Tiden av förnekelse är över

Arbetslösheten i Sverige omfattar 4, 6 procent av arbetskraften och har en sjunkande tendens. Denna siffra gäller den stora majoritet av arbetskraften som i arbetsförmedlingens statistik är inrikes födda. För de som i samma myndighets statistik bokförs som utrikes födda ser det betydligt sämre ut. Drygt 21 procent av denna arbetskraft är arbetslös och siffran stiger.

Det här med in- och utrikesfödda är givetvis sant och riktigt. Men det har betydelse var vi startar våra tankeprocesser. Tankeledet ”utrikes född - arbetslös” känns lite hopplöst. Det är liksom svårt att göra något åt var folk råkar vara födda. Och det är väl knappast den där utrikes förlagda födelsen som är den mest drivande orsaken bakom arbetslösheten?

Snarare är det väl så att ”utrikes född” i de här sammanhangen snarare betyder lågutbildad, felutbildad, språklös och nätverkslös.

För den som är inriktad på problemlösning och på förbättringar är det betydligt mer fruktsamt att inrikta tankeprocesserna på sådant som är påverkbart. Till skillnad från födelseplatsen är det ju möjligt att göra något åt utbildningsnivåer, språkkunskaper och nätverk. Jag säger inte att det är lätt. Men det är i vart fall inte helt omöjligt.

De här arbetslöshetssiffrorna är givetvis oerhört dramatiska. Samhällsdramatiken blir inte mindre när vi kan addera ungefär samma skillnader på skolans område. Sverige förändras i grunden när det på kort tid kommer väldigt många nya människor med låg/fel utbildning som inte kan språket som talas på skolor och arbetsplatser och som inte känner en käft som är inrikes född.

Det som stör mig är hur politiken under många år har ansträngt sig för att förneka att det är på det här viset. Tjommar som tjoat om rasism och fascism har uppgraderats medan verklighetssyn och pragmatism har nedgraderats. Tusen tjusiga konferenser har hållits om ”validering av universitetsbetyg” utan att särskilt mycket har hänt. Samtidigt har SD i ensamt majestät fått hålla tusen förgrovade möten om ”massinvandring av analfabeter”. Och se vad som har hänt.

Kanske vänder det nu? Jag hoppas det. Första steget för den som vill försöka påverka verkligheterna till det bättre är att se verkligheterna sådana som de är.

Widar Andersson

Folkbladet

Arbetslösheten i Sverige omfattar 4, 6 procent av arbetskraften och har en sjunkande tendens. Denna siffra gäller den stora majoritet av arbetskraften som i arbetsförmedlingens statistik är inrikes födda. För de som i samma myndighets statistik bokförs som utrikes födda ser det betydligt sämre ut. Drygt 21 procent av denna arbetskraft är arbetslös och siffran stiger.

Det här med in- och utrikesfödda är givetvis sant och riktigt. Men det har betydelse var vi startar våra tankeprocesser. Tankeledet ”utrikes född - arbetslös” känns lite hopplöst. Det är liksom svårt att göra något åt var folk råkar vara födda. Och det är väl knappast den där utrikes förlagda födelsen som är den mest drivande orsaken bakom arbetslösheten?

Snarare är det väl så att ”utrikes född” i de här sammanhangen snarare betyder lågutbildad, felutbildad, språklös och nätverkslös.

För den som är inriktad på problemlösning och på förbättringar är det betydligt mer fruktsamt att inrikta tankeprocesserna på sådant som är påverkbart. Till skillnad från födelseplatsen är det ju möjligt att göra något åt utbildningsnivåer, språkkunskaper och nätverk. Jag säger inte att det är lätt. Men det är i vart fall inte helt omöjligt.

De här arbetslöshetssiffrorna är givetvis oerhört dramatiska. Samhällsdramatiken blir inte mindre när vi kan addera ungefär samma skillnader på skolans område. Sverige förändras i grunden när det på kort tid kommer väldigt många nya människor med låg/fel utbildning som inte kan språket som talas på skolor och arbetsplatser och som inte känner en käft som är inrikes född.

Det som stör mig är hur politiken under många år har ansträngt sig för att förneka att det är på det här viset. Tjommar som tjoat om rasism och fascism har uppgraderats medan verklighetssyn och pragmatism har nedgraderats. Tusen tjusiga konferenser har hållits om ”validering av universitetsbetyg” utan att särskilt mycket har hänt. Samtidigt har SD i ensamt majestät fått hålla tusen förgrovade möten om ”massinvandring av analfabeter”. Och se vad som har hänt.

Kanske vänder det nu? Jag hoppas det. Första steget för den som vill försöka påverka verkligheterna till det bättre är att se verkligheterna sådana som de är.

Widar Andersson

Folkbladet