2015-10-08 06:00

2015-10-08 06:00

DÖ har snart gjort sitt

Så börjar de borgerliga partierna så sakta att orientera sig i den postalliansiga tideräkningen.

Ett efter ett kommer partierna ut med sina respektive motförslag till regeringens budget. Svensk inrikespolitik tar därmed ett litet steg mot en mer normal tillvaro. En tillvaro där Decemberöverenskommelsen förvisso ännu inte är överspelad. Sannolikt kommer överenskommelsen att överleva sin ettårsdag den 27 december. Det är dock mer tveksamt om DÖ någonsin kommer att få sätta två ljus i tårtan.

Det som ställde till alltihop från början var att Sverigedemokraterna blev så pass stora och att Moderaterna och Socialdemokraterna därmed blev så pass små som de blev vid förra valet. Att bygga fungerande majoriteter i riksdagen var i stort sett omöjligt. Det som bidrog till eländet var därefter att de fyra borgerliga partierna inte förmådde att lägga sin regeringsallians i garderoben när de förlorade Rosenbad i september 2014. De gick sålunda fram med ett eget budgetförslag som de röstade på i riksdagens slutvotering. Det som sedermera utlöste krisen var att Sverigedemokraterna (självklart) utnyttjade det straffsparksläge som allianspartierna fixat åt dem. Under buller och bång röstade SD på de fyra borgerliga partiernas budgetmotion och därmed föll regeringens förslag.

Kanske borde Löfven ha avgått där? Kanske borde det ha fått gå till extra val? Svårt att säga. Nu fick vi istället Decemberöverenskommelsen som reglerar att den ”största partikonstellationen” i riksdagen ska få igenom sin ekonomiska politik. Störst konstellation är för närvarande S, V och MP.

Den konstellationen är dock långt ifrån optimal eller rationell. Svensk inrikespolitik söker sig emellertid gärna mot positioner som präglas av just rationalism och pragmatism. Vilket vi ska vara glada för. Det är just detta drag i politiken som starkast har bidragit till vårt välstånd och vår välfärd.

När de borgerliga partierna nu släpper snuttefilten från regeringsåren och går fram med sina egna budgetförslag så minskar gradvis behovet av Decemberöverenskommelsen. Det kommer här vad det lider att bli möjligt för regeringen att bygga stora ”partikonstellationer” i mitten som inte kan dikteras från politikens ytterlighetsdiken. Låt oss hoppas att dessa tider kommer mer förr än senare.

Widar Andersson

Folkbladet

Ett efter ett kommer partierna ut med sina respektive motförslag till regeringens budget. Svensk inrikespolitik tar därmed ett litet steg mot en mer normal tillvaro. En tillvaro där Decemberöverenskommelsen förvisso ännu inte är överspelad. Sannolikt kommer överenskommelsen att överleva sin ettårsdag den 27 december. Det är dock mer tveksamt om DÖ någonsin kommer att få sätta två ljus i tårtan.

Det som ställde till alltihop från början var att Sverigedemokraterna blev så pass stora och att Moderaterna och Socialdemokraterna därmed blev så pass små som de blev vid förra valet. Att bygga fungerande majoriteter i riksdagen var i stort sett omöjligt. Det som bidrog till eländet var därefter att de fyra borgerliga partierna inte förmådde att lägga sin regeringsallians i garderoben när de förlorade Rosenbad i september 2014. De gick sålunda fram med ett eget budgetförslag som de röstade på i riksdagens slutvotering. Det som sedermera utlöste krisen var att Sverigedemokraterna (självklart) utnyttjade det straffsparksläge som allianspartierna fixat åt dem. Under buller och bång röstade SD på de fyra borgerliga partiernas budgetmotion och därmed föll regeringens förslag.

Kanske borde Löfven ha avgått där? Kanske borde det ha fått gå till extra val? Svårt att säga. Nu fick vi istället Decemberöverenskommelsen som reglerar att den ”största partikonstellationen” i riksdagen ska få igenom sin ekonomiska politik. Störst konstellation är för närvarande S, V och MP.

Den konstellationen är dock långt ifrån optimal eller rationell. Svensk inrikespolitik söker sig emellertid gärna mot positioner som präglas av just rationalism och pragmatism. Vilket vi ska vara glada för. Det är just detta drag i politiken som starkast har bidragit till vårt välstånd och vår välfärd.

När de borgerliga partierna nu släpper snuttefilten från regeringsåren och går fram med sina egna budgetförslag så minskar gradvis behovet av Decemberöverenskommelsen. Det kommer här vad det lider att bli möjligt för regeringen att bygga stora ”partikonstellationer” i mitten som inte kan dikteras från politikens ytterlighetsdiken. Låt oss hoppas att dessa tider kommer mer förr än senare.

Widar Andersson

Folkbladet