2015-09-28 06:00

2015-09-28 06:00

Ska friheten lyfta Lööf?

Föredöme. Centerpartiet är nog det parti som mest tydligt av alla gått sin egen väg under det senaste året. Centern är därmed ett föredöme för övriga.

Svensk politik befinner sig i ett prövande och ovanligt osäkert läge. Behovet av några rejäla förnyelsekickar har sällan varit större än nu. Inget parti och ingen partiledare har längre rollen som samlande gestalt i politiken.

Socialdemokraterna är störst med en fjärdedel av väljarna i boet. Moderaterna och Sverigedemokraterna är tämligen jämnstora runt 20-22 procent.

Sedan kommer Centerpartiet med ett stöd på cirka 8 procent. Vilket i och för sig är det klart bästa resultatet på flera år. Men 8 procent är förstås inte så mycket att yvas över i det stora hela.

Partiledaren Annie Lööf har sannolikt mycket stor del i det lyft som partiet gjort i opinionen. Efter en mycket svår start där Lööf plågades av diverse små skandaler och affärer i sitt parti och på sitt departement så har hon blommat ut.

I den senaste förtroendemätningen gick Annie Lööf rentav och vann över alla inklusive statsminister Löfven och oppositionsledare Kinberg Batra. Lööf och Centerpartiet kommer att göra allt vad de kan för att utnyttja det sökande vakuum som råder i inrikespolitiken.

För fyrtio år sedan var Sveriges självklara oppositionsledare centerpartisten Thorbjörn Fälldin. Jag kan tänka mig att Annie Lööf gärna skulle vilja traska på i de Fälldinska spåren. Inte minst med tanke på att Fälldin senare blev statsminister.

Skulle något liknande inträffa även i våra dagar så vore det smått sensationellt. Centerpartiets linje som ett uttalat liberalt och öppet parti har kraftigt förstärkts genom Annie Lööfs erövrande av partiledarposten. Under den pågående partistämman i Falun valdes Fredrick Federley in i partitoppen; även det en liberal profil.

Liberalt profilerade partier brukar sällan eller snarare aldrig gå särskilt bra i Sverige. I de svenska valkretsarna är ”Ordning och reda” ett betydligt mer gångbart slagord än ”Frihet”. Därför vore det just sensationellt om dagens centerparti seglade upp och förbi Moderaterna som största borgerliga parti.

Fast nog vore det en vitaliserande förnyelsekick för politiken. Ordning och reda i för stora doser kan vara menligt för livslusten.

Widar Andersson

Folkbladet

Svensk politik befinner sig i ett prövande och ovanligt osäkert läge. Behovet av några rejäla förnyelsekickar har sällan varit större än nu. Inget parti och ingen partiledare har längre rollen som samlande gestalt i politiken.

Socialdemokraterna är störst med en fjärdedel av väljarna i boet. Moderaterna och Sverigedemokraterna är tämligen jämnstora runt 20-22 procent.

Sedan kommer Centerpartiet med ett stöd på cirka 8 procent. Vilket i och för sig är det klart bästa resultatet på flera år. Men 8 procent är förstås inte så mycket att yvas över i det stora hela.

Partiledaren Annie Lööf har sannolikt mycket stor del i det lyft som partiet gjort i opinionen. Efter en mycket svår start där Lööf plågades av diverse små skandaler och affärer i sitt parti och på sitt departement så har hon blommat ut.

I den senaste förtroendemätningen gick Annie Lööf rentav och vann över alla inklusive statsminister Löfven och oppositionsledare Kinberg Batra. Lööf och Centerpartiet kommer att göra allt vad de kan för att utnyttja det sökande vakuum som råder i inrikespolitiken.

För fyrtio år sedan var Sveriges självklara oppositionsledare centerpartisten Thorbjörn Fälldin. Jag kan tänka mig att Annie Lööf gärna skulle vilja traska på i de Fälldinska spåren. Inte minst med tanke på att Fälldin senare blev statsminister.

Skulle något liknande inträffa även i våra dagar så vore det smått sensationellt. Centerpartiets linje som ett uttalat liberalt och öppet parti har kraftigt förstärkts genom Annie Lööfs erövrande av partiledarposten. Under den pågående partistämman i Falun valdes Fredrick Federley in i partitoppen; även det en liberal profil.

Liberalt profilerade partier brukar sällan eller snarare aldrig gå särskilt bra i Sverige. I de svenska valkretsarna är ”Ordning och reda” ett betydligt mer gångbart slagord än ”Frihet”. Därför vore det just sensationellt om dagens centerparti seglade upp och förbi Moderaterna som största borgerliga parti.

Fast nog vore det en vitaliserande förnyelsekick för politiken. Ordning och reda i för stora doser kan vara menligt för livslusten.

Widar Andersson

Folkbladet