2015-06-18 06:00

2015-06-18 06:00

Kamera-övervakning av äldre

Häromdagen kunde vi läsa i media att våra äldre i Karlskoga erbjuds kameraövervakning nattetid i hemmet. Erbjudandet kallas för det tjusiga namnet Nattfrid. Syftet sägs vara att personer som känner sig otrygga ska få stöd genom kameraövervakning. De slipper bli störda av att personal går in i deras bostad.

Så långt är allt gott och väl, men man kan lätt förledas tro att det är ekonomiska skäl som ligger bakom. Personal kan sparas in. Man säger att kameratillsynen är ett sätt att möta den ökande delen av äldre i befolkningen och de stigande kostnaderna inom omsorgen. Man kunde också läsa i samma tidning, att socialen har fortsatta bekymmer med ekonomin. Inte minst ökar försörjningsstödet.

Intresset för nattlig kameraövervakning har hittills varit svagt i Karlskoga. Socialchefen Patrik Jonsson tror att det finns en oro för säkerheten och integriteten. Han säger att det endast tas ögonblicksbilder och att inget sparas.

Jag tror att det är en berättigad oro. Det finns otaliga exempel på hur personal gör övertramp, inte minst inom vårdområdet.

På socialförvaltningens hemsida kan man läsa att det är en enkel procedur att få en kamera installerad. Behovet måste förstås prövas. Sedan placeras kameran bredvid sängen. Personalen och den äldre som ska övervakas, bestämmer vilka tider kameran ska slås på. Inget spelas in. Personal kommer sedan hem om något inte står rätt till.

I de diskussioner som förekommit om kameraövervakning av äldre har det inte funnits några partiskiljande linjer. Det som är avgörande är snarare vilken människosyn man har. Självfallet är det också ekonomiska drivkrafter som styr. De företag som erbjuder sina tjänster för kameraövervakning ökar ständigt.

Man kan undra vart den etiska diskussionen tagit vägen. Är det den äldre och dennes anhöriga eller ekonomin som ska avgöra? Det sägs visserligen att det är den äldre som har avgörandet. Men man kan fundera över hur mycket en sjuk, svag person har att sätta emot i en diskussion.

Det är kusligt att tänka sig att en kamera i framtiden kan ersätta en mänsklig kontakt. Redan idag är ensamheten och isoleringen det största problemet för många äldre.

Idag borde diskussionen om de äldre handla om etik och moral. Inte minst ställa frågan: Är det så här jag vill ha det när jag blir gammal?

Margareta Karlsson

Ledarskribent

Häromdagen kunde vi läsa i media att våra äldre i Karlskoga erbjuds kameraövervakning nattetid i hemmet. Erbjudandet kallas för det tjusiga namnet Nattfrid. Syftet sägs vara att personer som känner sig otrygga ska få stöd genom kameraövervakning. De slipper bli störda av att personal går in i deras bostad.

Så långt är allt gott och väl, men man kan lätt förledas tro att det är ekonomiska skäl som ligger bakom. Personal kan sparas in. Man säger att kameratillsynen är ett sätt att möta den ökande delen av äldre i befolkningen och de stigande kostnaderna inom omsorgen. Man kunde också läsa i samma tidning, att socialen har fortsatta bekymmer med ekonomin. Inte minst ökar försörjningsstödet.

Intresset för nattlig kameraövervakning har hittills varit svagt i Karlskoga. Socialchefen Patrik Jonsson tror att det finns en oro för säkerheten och integriteten. Han säger att det endast tas ögonblicksbilder och att inget sparas.

Jag tror att det är en berättigad oro. Det finns otaliga exempel på hur personal gör övertramp, inte minst inom vårdområdet.

På socialförvaltningens hemsida kan man läsa att det är en enkel procedur att få en kamera installerad. Behovet måste förstås prövas. Sedan placeras kameran bredvid sängen. Personalen och den äldre som ska övervakas, bestämmer vilka tider kameran ska slås på. Inget spelas in. Personal kommer sedan hem om något inte står rätt till.

I de diskussioner som förekommit om kameraövervakning av äldre har det inte funnits några partiskiljande linjer. Det som är avgörande är snarare vilken människosyn man har. Självfallet är det också ekonomiska drivkrafter som styr. De företag som erbjuder sina tjänster för kameraövervakning ökar ständigt.

Man kan undra vart den etiska diskussionen tagit vägen. Är det den äldre och dennes anhöriga eller ekonomin som ska avgöra? Det sägs visserligen att det är den äldre som har avgörandet. Men man kan fundera över hur mycket en sjuk, svag person har att sätta emot i en diskussion.

Det är kusligt att tänka sig att en kamera i framtiden kan ersätta en mänsklig kontakt. Redan idag är ensamheten och isoleringen det största problemet för många äldre.

Idag borde diskussionen om de äldre handla om etik och moral. Inte minst ställa frågan: Är det så här jag vill ha det när jag blir gammal?

Margareta Karlsson

Ledarskribent