2015-06-12 06:00

2015-06-12 06:00

Bakbunden förmedling

LEDARE

Arbetsmarknaden. I slutet av augusti 2006 under regeringen Göran Perssons sista skälvande veckor publicerade riksrevisorn Eva Lindström en mycket kritisk rapport om Arbetsförmedlingen.

Förmedlingen är ineffektiv, har låg produktivitet och ”arbetsförmedlingen på grund av allt lägre marknadsandelar i allt mindre utsträckning kan ge information om lediga platser”, skriver Riksrevisorn i sin rapport. Ett bärande kritiskt tema i revisionsrapporten är antagandet att det är ”regeringens styrning (--) som kan ha lett fram till en prioritering av arbetsmarknadspolitiska program.”Radions Ekoredaktion rapporterar nu om en färsk rapport från OECD. Lars Niklasson är biträdande professor i statsvetenskap vid Linköpings universitet. Han medverkar som nationell expert i OECD-rapporten.

”Vi ser ett antal begränsningar, bland annat att Arbetsförmedlingen är väldigt hårt styrd så att de har svårt att samarbeta med kommuner och andra myndigheter i den omfattning som vore önskvärd”, säger Lars Niklasson till Ekot.

Han anser att ”Arbetsförmedlingen lokalt är bakbunden av vilka insatser de får ge till arbetslösa. Det styrs politiskt och från högre nivå inom Arbetsförmedlingen”. I runda slängar är den kritik som OECD lämnar 2015 väldigt lik det som Eva Lindström levererade för 9 år sedan.

Statens Arbetsförmedling är inte vad den heter. Förmodligen har den aldrig varit det. Staten är ingen vidare värst bra huvudman för relationstunga tjänsteverksamheter på politiskt känsliga områden. När jag ögnar igenom ett par decenniers regleringsbrev och instruktioner som Arbetsförmedlingen får av regeringen varje år så framkommer det övertydligt att den arma förmedlingens roll alltmer har blivit att genomföra arbetsmarknadspolitiska program som regeringen har bestämt. Att regeringar av alla de slag och kulörer och tidevarv dessutom har mage att klaga på att Arbetsförmedlingen inte är bättre på att matcha arbetslösa mot lediga jobb; det är faktiskt smått oförskämt.

Möjligen anar vi en förbättring. I regleringsbrevet för 2015 skriver Mikael Damberg att förmedlingens mål är att ”Ungdomsarbetslösheten ska minska. Långtidsarbetslösheten ska minska.”Den tydligheten är ett ansenligt trendbrott. Kanske kan vi om några år stoltsera med en Arbetsförmedling vars regleringsbrev är kliniskt fria från styrande politik och bestämda åtgärder. En förmedling där den kompetente förmedlaren möter den arbetssökande med orden ”Hej, vad kan jag göra för dig?

Widar Andersson

Folkbladet

Förmedlingen är ineffektiv, har låg produktivitet och ”arbetsförmedlingen på grund av allt lägre marknadsandelar i allt mindre utsträckning kan ge information om lediga platser”, skriver Riksrevisorn i sin rapport. Ett bärande kritiskt tema i revisionsrapporten är antagandet att det är ”regeringens styrning (--) som kan ha lett fram till en prioritering av arbetsmarknadspolitiska program.”Radions Ekoredaktion rapporterar nu om en färsk rapport från OECD. Lars Niklasson är biträdande professor i statsvetenskap vid Linköpings universitet. Han medverkar som nationell expert i OECD-rapporten.

”Vi ser ett antal begränsningar, bland annat att Arbetsförmedlingen är väldigt hårt styrd så att de har svårt att samarbeta med kommuner och andra myndigheter i den omfattning som vore önskvärd”, säger Lars Niklasson till Ekot.

Han anser att ”Arbetsförmedlingen lokalt är bakbunden av vilka insatser de får ge till arbetslösa. Det styrs politiskt och från högre nivå inom Arbetsförmedlingen”. I runda slängar är den kritik som OECD lämnar 2015 väldigt lik det som Eva Lindström levererade för 9 år sedan.

Statens Arbetsförmedling är inte vad den heter. Förmodligen har den aldrig varit det. Staten är ingen vidare värst bra huvudman för relationstunga tjänsteverksamheter på politiskt känsliga områden. När jag ögnar igenom ett par decenniers regleringsbrev och instruktioner som Arbetsförmedlingen får av regeringen varje år så framkommer det övertydligt att den arma förmedlingens roll alltmer har blivit att genomföra arbetsmarknadspolitiska program som regeringen har bestämt. Att regeringar av alla de slag och kulörer och tidevarv dessutom har mage att klaga på att Arbetsförmedlingen inte är bättre på att matcha arbetslösa mot lediga jobb; det är faktiskt smått oförskämt.

Möjligen anar vi en förbättring. I regleringsbrevet för 2015 skriver Mikael Damberg att förmedlingens mål är att ”Ungdomsarbetslösheten ska minska. Långtidsarbetslösheten ska minska.”Den tydligheten är ett ansenligt trendbrott. Kanske kan vi om några år stoltsera med en Arbetsförmedling vars regleringsbrev är kliniskt fria från styrande politik och bestämda åtgärder. En förmedling där den kompetente förmedlaren möter den arbetssökande med orden ”Hej, vad kan jag göra för dig?

Widar Andersson

Folkbladet