2015-06-10 06:00

2015-06-10 06:00

Hemma-sittare eller skolkare

LEDARE

Utvecklingen i samhället går oerhört snabbt och det sker snabba förändringar i olika delar av samhället, inte minst inom skolan. Ibland är det positivt, ibland negativt.

Skolverket har kraftfullt påtalat att flera skolor inte reagerat tillräckligt över att det finns ett stort antal hemmasittande elever. Elever som inte varit i skolan på flera år. Idag hotas ett antal skolor med vite på flera hundra tusen kronor. Skolor som Skolverket inte anser gjort tillräckligt för att få eleven tillbaka till skolan. Bland de skolor som utpekas är en skola i Karlskoga.

Skolverket kom redan 2010 med en rapport angående Skolfrånvaro och vägen tillbaka, men efter detta har ingenting hänt från myndighetens sida. Man hänvisar till att det är kommunerna som har uppföljningsansvaret.

Någon entydig bild över vilka elever som är hemmasittare finns inte. Det finns elever från socialt utsatta miljöer, likaväl som från familjer med god ekonomi och som i övrigt anses välfungerande. Barn som mobbas eller är ensamma förekommer inte sällan bland de elever som inte heller kommer till skolan. Hemmasittarna kan vara högpresterande eller lågpresterande eller ha diagnoser. Här finns alltså en mycket komplex bild. Ingen vet heller hur många barn det gäller, vilket är ett stort problem.

Att gå i skolan är både en rättighet och en plikt. Ansvaret är gemensamt för skolan, föräldrarna och kommunen. Konsekvenserna för en elev som inte går i skolan kan bli ett livslångt handikapp och utanförskap. Här måste vi reagera.

Att förändringarna gått mycket snabbt, kan jag konstatera genom min egen erfarenhet som speciallärare. På mitt rektorsområde hade vi en enda elev som hade en benägenhet att skolka. Efter samtal och överenskommelse med föräldrarna kom vi överens om att jag skulle hämta eleven i hemmet under en tid. Problemet löste sig snabbt.

Jag är medveten om att problemen är mycket större idag, men då finns det än större anledning att reagera. Kanske att det är dags att kalla saker vid dess rätta namn. Olovlig frånvaro borde kallas för skolk, inte hemmasittare. Det löser inte problemet, men det ger en tydligare signal att det inte är acceptabelt.

Nu har utbildningsministern lovat att hemmasittarfråganska utredas. Förhoppningsvis kan vi se fram emot en förändring. Det är våra barn som får betala för vår flathet att inte ta tag i problemen.

Margareta Karlsson

Ledarskribent

Skolverket har kraftfullt påtalat att flera skolor inte reagerat tillräckligt över att det finns ett stort antal hemmasittande elever. Elever som inte varit i skolan på flera år. Idag hotas ett antal skolor med vite på flera hundra tusen kronor. Skolor som Skolverket inte anser gjort tillräckligt för att få eleven tillbaka till skolan. Bland de skolor som utpekas är en skola i Karlskoga.

Skolverket kom redan 2010 med en rapport angående Skolfrånvaro och vägen tillbaka, men efter detta har ingenting hänt från myndighetens sida. Man hänvisar till att det är kommunerna som har uppföljningsansvaret.

Någon entydig bild över vilka elever som är hemmasittare finns inte. Det finns elever från socialt utsatta miljöer, likaväl som från familjer med god ekonomi och som i övrigt anses välfungerande. Barn som mobbas eller är ensamma förekommer inte sällan bland de elever som inte heller kommer till skolan. Hemmasittarna kan vara högpresterande eller lågpresterande eller ha diagnoser. Här finns alltså en mycket komplex bild. Ingen vet heller hur många barn det gäller, vilket är ett stort problem.

Att gå i skolan är både en rättighet och en plikt. Ansvaret är gemensamt för skolan, föräldrarna och kommunen. Konsekvenserna för en elev som inte går i skolan kan bli ett livslångt handikapp och utanförskap. Här måste vi reagera.

Att förändringarna gått mycket snabbt, kan jag konstatera genom min egen erfarenhet som speciallärare. På mitt rektorsområde hade vi en enda elev som hade en benägenhet att skolka. Efter samtal och överenskommelse med föräldrarna kom vi överens om att jag skulle hämta eleven i hemmet under en tid. Problemet löste sig snabbt.

Jag är medveten om att problemen är mycket större idag, men då finns det än större anledning att reagera. Kanske att det är dags att kalla saker vid dess rätta namn. Olovlig frånvaro borde kallas för skolk, inte hemmasittare. Det löser inte problemet, men det ger en tydligare signal att det inte är acceptabelt.

Nu har utbildningsministern lovat att hemmasittarfråganska utredas. Förhoppningsvis kan vi se fram emot en förändring. Det är våra barn som får betala för vår flathet att inte ta tag i problemen.

Margareta Karlsson

Ledarskribent