2015-06-09 06:00

2015-06-09 06:00

Stefan Löfvens tulipanaros

LEDARE

Visst gråts det borgerliga krokodiltårar över den bräckliga S-MP regeringens besvärligheter.

En ska dock inte förtränga att det såväl inom liberala som konservativa kretsar finns människor som betraktar socialdemokratins problem med uppriktig oro och förundran. Det som framförallt bekymrar är förstås att S tycks acceptera att styras av ett litet och i vissa avseenden tämligen extremt vänsterparti.

Författaren och krönikören Per T Ohlsson i Sydsvenskan är en av de erfarna kommentatorerna som tycker att S borde kunna bättre: ”Att ett parti som impregnerats av leninism anser att ett valresultat på 5,7 procent utgör ett folkligt mandat är inte så underligt, men i Socialdemokraternas fall är det obegripligt.” (7 juni)

Samma dag konstaterade den självständiga Anna Dahlberg på Expressens ledarsida att: ”Göran Greider, Daniel Suhonen och andra kända vänsterdebattörer må se en enorm efterfrågan på radikal vänsterpolitik, men något sådant sug går inte att spåra i opinionsmätningarna. (--) Besvikna S-väljare går inte längre till V, utan till M och SD, enligt SCB:s nya mätning som presenterades i veckan.”

På Folkbladets ledarsida återkommer jag då och då till ett liknande tema. Senast i torsdags varnade jag för den bristande balansen i S: ”Vad S främst bör diskutera är att partiet jämfört med riksdagsvalet förlorar väljare till M (1,1 procent) och till SD (0,8 procent) Stefan Löfven får se upp. Alliansens försök att låsa fast S i vänsterburen kan vara på väg att lyckas.”

Det är som med den berömda tulipanarosen lätt att skriva vad som bör göras. Praktiken är svårare.

Moderaternas plan är lika enkel som raffinerad: 1. Använd Decemberöverenskommelsen för att försöka parkera S ute på vänsterkanten där få väljare bor. Som SCB visade förra veckan så har M framgång. S vinner inga borgerliga väljare i opinionen. 2. Fortsätt flytta M in mot mitten. I sitt sommartal på nationaldagen lanserade Anna Kinberg Batra ett gammalt S-förslag om gratis förskola.

Löfven och några av hans statsråd - främst Hultqvist och Ygeman - försöker kontra genom att ”låta i högerfrågor” om ordning och reda i skolan, i försvaret och bland tjuvarna. Det är gott så. Men det räcker knappast. Förr eller senare behöver S frigöra sig från V i den ekonomiska politiken. Annars kommer nog det här att sluta mindre lyckligt.

 

 

Widar Andersson

Folkbladet

En ska dock inte förtränga att det såväl inom liberala som konservativa kretsar finns människor som betraktar socialdemokratins problem med uppriktig oro och förundran. Det som framförallt bekymrar är förstås att S tycks acceptera att styras av ett litet och i vissa avseenden tämligen extremt vänsterparti.

Författaren och krönikören Per T Ohlsson i Sydsvenskan är en av de erfarna kommentatorerna som tycker att S borde kunna bättre: ”Att ett parti som impregnerats av leninism anser att ett valresultat på 5,7 procent utgör ett folkligt mandat är inte så underligt, men i Socialdemokraternas fall är det obegripligt.” (7 juni)

Samma dag konstaterade den självständiga Anna Dahlberg på Expressens ledarsida att: ”Göran Greider, Daniel Suhonen och andra kända vänsterdebattörer må se en enorm efterfrågan på radikal vänsterpolitik, men något sådant sug går inte att spåra i opinionsmätningarna. (--) Besvikna S-väljare går inte längre till V, utan till M och SD, enligt SCB:s nya mätning som presenterades i veckan.”

På Folkbladets ledarsida återkommer jag då och då till ett liknande tema. Senast i torsdags varnade jag för den bristande balansen i S: ”Vad S främst bör diskutera är att partiet jämfört med riksdagsvalet förlorar väljare till M (1,1 procent) och till SD (0,8 procent) Stefan Löfven får se upp. Alliansens försök att låsa fast S i vänsterburen kan vara på väg att lyckas.”

Det är som med den berömda tulipanarosen lätt att skriva vad som bör göras. Praktiken är svårare.

Moderaternas plan är lika enkel som raffinerad: 1. Använd Decemberöverenskommelsen för att försöka parkera S ute på vänsterkanten där få väljare bor. Som SCB visade förra veckan så har M framgång. S vinner inga borgerliga väljare i opinionen. 2. Fortsätt flytta M in mot mitten. I sitt sommartal på nationaldagen lanserade Anna Kinberg Batra ett gammalt S-förslag om gratis förskola.

Löfven och några av hans statsråd - främst Hultqvist och Ygeman - försöker kontra genom att ”låta i högerfrågor” om ordning och reda i skolan, i försvaret och bland tjuvarna. Det är gott så. Men det räcker knappast. Förr eller senare behöver S frigöra sig från V i den ekonomiska politiken. Annars kommer nog det här att sluta mindre lyckligt.

 

 

Widar Andersson

Folkbladet