2015-03-31 06:00

2015-03-31 06:00

Får mer inflytande?

Trots att vården i flera år arbetat med riktade insatser för att patienterna ska känna sig mera delaktiga, halkar Sverige efter övriga undersökta länder.

En stor internationell undersökning visar att vården inte informerar patienterna i den omfattning som behövs för att i samråd fatta beslut om fortsatt behandling. Endast hälften av patienterna ansåg att de fått information om vad de själva kunde göra när de skrevs ut från sjukhuset.

Enligt undersökningen var patienterna i andra länder betydligt nöjdare med den information de fått. I exempelvis USA var 90 procent av patienterna nöjda. På grund av brist på helhetssyn på patienten och samordning får Sverige också lågt betyg. I detta fall är det endast 45 procent som anser att de fått den hjälp de behöver för att samordna sin vård.

Denna uppfattning stöds också av debattören Britt-Marie Ahrnell i en artikel i tidningen Dagens samhälle. Hon beskriver sin svårt sjuke mans resa genom vårdbyråkratin. Man möts av änglalika, vänliga människor som säkert har både kompetens och vilja, men där ingen tar ett professionellt och personligt ansvar för helheten. Hela tiden möter de nya läkare och ofta hamnar de på akuten. Ahrnell har också synpunkter på organisationen och hur personalen informerar patienter och närstående. Men inte minst påtalar hon vikten av koordination och kontinuitet. - Man har haft goda intentioner, vill vara effektiv. Men resultatet blev det motsatta. Vården har gått vilse och måste tänka om, säger hon.

Samtidigt som Ahrnells öppna brev publicerades på sociala medier lade två läkare ut ett upprop på nätet. Där beskrev de hur läkarna dignar under administrativa uppgifter och att de sjukaste patienterna prioriteras ned.

I en undersökning under hösten i Örebro läns landsting, anser patienterna att de är mest nöjda med bemötandet och att de har högt förtroende för den man blir behandlad av. Däremot visar patienterna, precis som i Sverige i övrigt, att de är minst nöjda med delaktigheten i beslut om vården och behandlingen.

Man kan fundera på varför Sverige har så svaga resultat och varför jämförbara länder lyckas bättre. För att utveckla vården krävs nytänkande och att man utvecklar en strategi för en förbättrad vård av personer med kroniska sjukdomar. Svenska Läkaresällskapet har tagit ett bra initiativ genom ett projekt, i vilket läkarna själva ska analysera hälso- och sjukvårdens styrformer.

Politikerna har en viktig roll genom att bjuda in patienter till samtal och driva på för att förändra arbetssätt, bemötande och kommunikation. Kanske kan den nya patientlagen som trädde i kraft vid årsskiftet bidra till att patienternas delaktighet i vården ökar. Det är inte rimligt att Sverige är sämst i att ta tillvara patienternas kunskap. Delaktigheten är viktig ur flera perspektiv -– inte minst för tillfrisknandet eller ett värdigt slut.

 

Margareta Karlsson

Ledarskribent

En stor internationell undersökning visar att vården inte informerar patienterna i den omfattning som behövs för att i samråd fatta beslut om fortsatt behandling. Endast hälften av patienterna ansåg att de fått information om vad de själva kunde göra när de skrevs ut från sjukhuset.

Enligt undersökningen var patienterna i andra länder betydligt nöjdare med den information de fått. I exempelvis USA var 90 procent av patienterna nöjda. På grund av brist på helhetssyn på patienten och samordning får Sverige också lågt betyg. I detta fall är det endast 45 procent som anser att de fått den hjälp de behöver för att samordna sin vård.

Denna uppfattning stöds också av debattören Britt-Marie Ahrnell i en artikel i tidningen Dagens samhälle. Hon beskriver sin svårt sjuke mans resa genom vårdbyråkratin. Man möts av änglalika, vänliga människor som säkert har både kompetens och vilja, men där ingen tar ett professionellt och personligt ansvar för helheten. Hela tiden möter de nya läkare och ofta hamnar de på akuten. Ahrnell har också synpunkter på organisationen och hur personalen informerar patienter och närstående. Men inte minst påtalar hon vikten av koordination och kontinuitet. - Man har haft goda intentioner, vill vara effektiv. Men resultatet blev det motsatta. Vården har gått vilse och måste tänka om, säger hon.

Samtidigt som Ahrnells öppna brev publicerades på sociala medier lade två läkare ut ett upprop på nätet. Där beskrev de hur läkarna dignar under administrativa uppgifter och att de sjukaste patienterna prioriteras ned.

I en undersökning under hösten i Örebro läns landsting, anser patienterna att de är mest nöjda med bemötandet och att de har högt förtroende för den man blir behandlad av. Däremot visar patienterna, precis som i Sverige i övrigt, att de är minst nöjda med delaktigheten i beslut om vården och behandlingen.

Man kan fundera på varför Sverige har så svaga resultat och varför jämförbara länder lyckas bättre. För att utveckla vården krävs nytänkande och att man utvecklar en strategi för en förbättrad vård av personer med kroniska sjukdomar. Svenska Läkaresällskapet har tagit ett bra initiativ genom ett projekt, i vilket läkarna själva ska analysera hälso- och sjukvårdens styrformer.

Politikerna har en viktig roll genom att bjuda in patienter till samtal och driva på för att förändra arbetssätt, bemötande och kommunikation. Kanske kan den nya patientlagen som trädde i kraft vid årsskiftet bidra till att patienternas delaktighet i vården ökar. Det är inte rimligt att Sverige är sämst i att ta tillvara patienternas kunskap. Delaktigheten är viktig ur flera perspektiv -– inte minst för tillfrisknandet eller ett värdigt slut.

 

Margareta Karlsson

Ledarskribent