2015-03-30 06:00

2015-03-30 06:00

Önskan om en politik

Sverige skulle må mycket bra av att ha en invandringspolitik. I dag vilar hela ansvaret på Migrationsverkets tjänstemän och på migrationsdomstolarnas jurister.

Den politiska styrningen är obefintlig. Invandringen får liksom bli vad den blir.

På migrationsverket.se läser jag de kunniga tjänstemännens analyser om hur aprilvädret i det sönderfallna Libyen kommer att påverka antalet eritreaner som tar sig med båt till EU den vägen. Och om hur Algeriets införda visumtvång för syrier påverkar den populära flygrutten till Libyen via Algeriet. Tjänstemännen och omvärldsanalytikerna på myndigheten gör vad de kan för att bedöma hur stort trycket ska bli i det svenska mottagningssystemet under våren och sommaren.

Från politiken hörs inte ett pip. Mer än tramsargument om att det är ”kriget i Syrien” (våghöjden på Medelhavet) och ”internationella resolutioner” som styr hur många flyktingar som kommer till Sverige. Som om Sverige hade sitt alldeles egna Syrienkrig och helt egna internationella reglementen.

Som om det vore osolidariskt och ett brott mot internationella avtal med politisk styrning av invandringens omfattning och system. Som om det vore fel att värna välfärdsstatens hållbarhet, motverka förslumning och att vilja hålla upp standarden i mottagandet.

Ett exempel på invandringspolitik skulle kunna vara att regeringen med hänvisning till bristen på bostäder och arbeten gav Migrationsverket en volymram för de kommande åren. Säg att regeringen angav att 40 000 (1999 års nivå) beviljade uppehållstillstånd är en målbild. Ett sådant antal rymmer mer än väl alla de som benämns ”flyktingar eller motsvarande” som fick uppehållstillstånd under 2014.

Då skulle Migrationsverket ha något att arbeta utifrån. För att understödja asylmottagandets kvalitet behöver politiken dessutom fatta beslut om stora begränsningar i anhöriginvandringen och göra globalt klart att givet läget i världen så är Sveriges första prioritet att ge skydd åt krigsflyktingar. Parallellt med detta borde såväl arbetskrafts- som studentinvandringen göras mer attraktiv.

Stirra er inte blinda på siffror och/eller på andra detaljer i denna text.

Det finns många sätt att resonera om sådana saker.

Min huvudpoäng är att efterlysa en aktiv och styrande invandringspolitik som gör Sverige mer öppet och förnuftigt.

 

Widar Andersson

Folkbladet

Den politiska styrningen är obefintlig. Invandringen får liksom bli vad den blir.

På migrationsverket.se läser jag de kunniga tjänstemännens analyser om hur aprilvädret i det sönderfallna Libyen kommer att påverka antalet eritreaner som tar sig med båt till EU den vägen. Och om hur Algeriets införda visumtvång för syrier påverkar den populära flygrutten till Libyen via Algeriet. Tjänstemännen och omvärldsanalytikerna på myndigheten gör vad de kan för att bedöma hur stort trycket ska bli i det svenska mottagningssystemet under våren och sommaren.

Från politiken hörs inte ett pip. Mer än tramsargument om att det är ”kriget i Syrien” (våghöjden på Medelhavet) och ”internationella resolutioner” som styr hur många flyktingar som kommer till Sverige. Som om Sverige hade sitt alldeles egna Syrienkrig och helt egna internationella reglementen.

Som om det vore osolidariskt och ett brott mot internationella avtal med politisk styrning av invandringens omfattning och system. Som om det vore fel att värna välfärdsstatens hållbarhet, motverka förslumning och att vilja hålla upp standarden i mottagandet.

Ett exempel på invandringspolitik skulle kunna vara att regeringen med hänvisning till bristen på bostäder och arbeten gav Migrationsverket en volymram för de kommande åren. Säg att regeringen angav att 40 000 (1999 års nivå) beviljade uppehållstillstånd är en målbild. Ett sådant antal rymmer mer än väl alla de som benämns ”flyktingar eller motsvarande” som fick uppehållstillstånd under 2014.

Då skulle Migrationsverket ha något att arbeta utifrån. För att understödja asylmottagandets kvalitet behöver politiken dessutom fatta beslut om stora begränsningar i anhöriginvandringen och göra globalt klart att givet läget i världen så är Sveriges första prioritet att ge skydd åt krigsflyktingar. Parallellt med detta borde såväl arbetskrafts- som studentinvandringen göras mer attraktiv.

Stirra er inte blinda på siffror och/eller på andra detaljer i denna text.

Det finns många sätt att resonera om sådana saker.

Min huvudpoäng är att efterlysa en aktiv och styrande invandringspolitik som gör Sverige mer öppet och förnuftigt.

 

Widar Andersson

Folkbladet