2015-02-26 06:00

2015-02-26 06:00

Estlands starka vilja

Estland firade sin nationaldag den 24 februari. Jag hade förmånen att vara med då Estlands Honorärkonsul för Östergötland Michael Pääbo bjöd in till en högtidsstund i Villa Skogsliden i Norrköping.

Hans far och mor flydde från Estland 1944 då Sovjetunionen invaderade landet. Michael Pääbos pappa hade arbetat som teknisk chef på en textilindustri i Tallinn. De svenska migrationsmyndigheterna gav därför den lilla familjen chansen att välja mellan att flytta till Borås eller till Norrköping; Sveriges två textilhuvudstäder på den tiden där det fanns goda arbetschanser för en textilkunnig estländare.

Valet föll på Norrköping.

Estland är ett litet men stort land. Förmågan att resa sig efter motgångar är närmast formidabel. Två gånger har Estland deklarerat sin självständighet. Dels den 24 februari 1918 sedan den tyska ockupationen av landet avslutats. Dels den 20 augusti 1991 efter Sovjetunionens upplösning.

Runt bordet med estniska små delikatesser ute på Villa Skogsliden var stämningen allvarlig men harmonisk. I den estniska staden Narva som gränsar till Ryssland var nationaldagsfirandet mer dramatiskt. I militärparaden som estniska staten anordnar på nationaldagen gick amerikanska och holländska soldater sida vid med sina estniska kollegor.

Vilket på ett sätt inte är så konstigt. Estlands har varit medlem i både Nato och EU sedan 2004. USA och Holland har militär personal i Estland. I dagens spända läge med ett alltmer aggressivt och auktoritärt Ryssland så höjs hur som helst den säkerhetspolitiska pulsen av soldater från USA som marscherar några hundra meter från Ryssland.

Estland har utvecklats starkt och snabbt sedan de befriades från den kommunistiska fattighusdiktaturen. Landet har tagit sig igenom i vart fall två rejäla ekonomiska kriser sedan 1991. Estland har rest sig och är numera ett stabilt euroland.

Många av de tidigare generationerna ester har tvingats uppleva krigens, ockupationernas och diktaturernas fasor. Det knappa kvartssekel som gått sedan 1991 är den längsta perioden av demokrati och frihet som någon est någonsin upplevt. Även ute i Villa Skogslidens idylliska miljö vibrerade luften av viljan att försvara Estland som en öppen och modern nation. Estlands vilja är också Sveriges. På något annat sätt kan vi inte ha det.

Widar Andersson

Folkbladet

Hans far och mor flydde från Estland 1944 då Sovjetunionen invaderade landet. Michael Pääbos pappa hade arbetat som teknisk chef på en textilindustri i Tallinn. De svenska migrationsmyndigheterna gav därför den lilla familjen chansen att välja mellan att flytta till Borås eller till Norrköping; Sveriges två textilhuvudstäder på den tiden där det fanns goda arbetschanser för en textilkunnig estländare.

Valet föll på Norrköping.

Estland är ett litet men stort land. Förmågan att resa sig efter motgångar är närmast formidabel. Två gånger har Estland deklarerat sin självständighet. Dels den 24 februari 1918 sedan den tyska ockupationen av landet avslutats. Dels den 20 augusti 1991 efter Sovjetunionens upplösning.

Runt bordet med estniska små delikatesser ute på Villa Skogsliden var stämningen allvarlig men harmonisk. I den estniska staden Narva som gränsar till Ryssland var nationaldagsfirandet mer dramatiskt. I militärparaden som estniska staten anordnar på nationaldagen gick amerikanska och holländska soldater sida vid med sina estniska kollegor.

Vilket på ett sätt inte är så konstigt. Estlands har varit medlem i både Nato och EU sedan 2004. USA och Holland har militär personal i Estland. I dagens spända läge med ett alltmer aggressivt och auktoritärt Ryssland så höjs hur som helst den säkerhetspolitiska pulsen av soldater från USA som marscherar några hundra meter från Ryssland.

Estland har utvecklats starkt och snabbt sedan de befriades från den kommunistiska fattighusdiktaturen. Landet har tagit sig igenom i vart fall två rejäla ekonomiska kriser sedan 1991. Estland har rest sig och är numera ett stabilt euroland.

Många av de tidigare generationerna ester har tvingats uppleva krigens, ockupationernas och diktaturernas fasor. Det knappa kvartssekel som gått sedan 1991 är den längsta perioden av demokrati och frihet som någon est någonsin upplevt. Även ute i Villa Skogslidens idylliska miljö vibrerade luften av viljan att försvara Estland som en öppen och modern nation. Estlands vilja är också Sveriges. På något annat sätt kan vi inte ha det.

Widar Andersson

Folkbladet