2015-02-10 06:00

2015-02-10 06:00

Alla dessa vågmästare

Genom decemberöverenskommelsen har Sverigedemokraterna petats ut mot marginalerna.

Partiet kan - i vart fall för den närmaste tiden - inte vara tungan på vågen när riksdagen ska fatta beslut om budgetar. Nu återstår att se till att det andra ytterkantspartiet heller inte får ohemult och skadligt stort inflytande på den svenska politiken.

Den underliggande kampen i riksdagen handlar om vem och vilka som ska axla uppdraget som vågmästare. Det bästa är att vågmästarrollen i riksdagen delas mellan statsminister Stefan Löfven och de fyra borgerliga partiledningarna. Miljöpartiet har förvisso också en viktig roll i det politiska dramat. För det kommande året i vart fall är MP nog så pass hårt upptagna med att skolas in till Sveriges sjätte regeringsparti att de inte orkar med så mycket annat.

Visst kan en alltid hävda att det är regeringen och statsministern som har ansvaret att få till beslut och majoriteter som är de bästa tänkbara i varje givet läge. De partier som vill ha inflytande och kunna påverka riksdagsbesluten på ett för partiet gynnsamt sätt har emellertid ett egenintresse av att bidra till majoriteter. Tiden i opposition kan användas till så mycket mer än att skriva tjusiga reservationer och hålla flammande tal för redan frälsta. Såsom riksdagen nu ser ut finns det många och goda tillfällen för oppositionspartierna att färga kommande beslut om bland annat energi, socialförsäkringarna, skolan och invandringspolitiken.

Alliansen var en lysande idé som regeringsblock. Den till synes eviga socialdemokratiska dominansen bröts. Sverige begåvades med två bra regeringsalternativ där det ena inte längre bara var ett reservgäng som fick kastas in när sossarna kört i diket. Att hålla liv i Alliansen som ett homogent oppositionsblock är dock inte alls särskilt lysande. Framförallt därför att de borgerliga partierna då i praktiken bara har två alternativ. Antingen ett nära samarbete med SD för att skapa majoriteter som orsakar regeringen ständiga nederlag. Jag tror inte att vare sig de borgerliga eller SD är mogna för ett sådant steg som i praktiken skulle innebära bildandet av ett slags regeringskoalition i opposition. Eller så sitter de borgerliga med armarna i kors och låter Vänsterpartiet diktera regeringspolitiken. Det hinner rinna mycket vatten under broarna fram till så här dags på året 2018. Det kan vara så att det då är aktuellt att starta om Alliansen. Det kan också vara så att det är något helt nytt som växer fram. En klok politiker håller öppet för det mesta. Ur ett medborgarperspektiv är det viktigaste att för landet och samhället centrala beslut inte hamnar i väntrum under långa tider. De partier och politiker som delar på uppdraget som riksdagens vågmästare har att förhålla sig till det ansvaret på ett sätt som gynnar dem själva och Sverige på bästa sätt.

Widar Andersson

Folkbladet

Partiet kan - i vart fall för den närmaste tiden - inte vara tungan på vågen när riksdagen ska fatta beslut om budgetar. Nu återstår att se till att det andra ytterkantspartiet heller inte får ohemult och skadligt stort inflytande på den svenska politiken.

Den underliggande kampen i riksdagen handlar om vem och vilka som ska axla uppdraget som vågmästare. Det bästa är att vågmästarrollen i riksdagen delas mellan statsminister Stefan Löfven och de fyra borgerliga partiledningarna. Miljöpartiet har förvisso också en viktig roll i det politiska dramat. För det kommande året i vart fall är MP nog så pass hårt upptagna med att skolas in till Sveriges sjätte regeringsparti att de inte orkar med så mycket annat.

Visst kan en alltid hävda att det är regeringen och statsministern som har ansvaret att få till beslut och majoriteter som är de bästa tänkbara i varje givet läge. De partier som vill ha inflytande och kunna påverka riksdagsbesluten på ett för partiet gynnsamt sätt har emellertid ett egenintresse av att bidra till majoriteter. Tiden i opposition kan användas till så mycket mer än att skriva tjusiga reservationer och hålla flammande tal för redan frälsta. Såsom riksdagen nu ser ut finns det många och goda tillfällen för oppositionspartierna att färga kommande beslut om bland annat energi, socialförsäkringarna, skolan och invandringspolitiken.

Alliansen var en lysande idé som regeringsblock. Den till synes eviga socialdemokratiska dominansen bröts. Sverige begåvades med två bra regeringsalternativ där det ena inte längre bara var ett reservgäng som fick kastas in när sossarna kört i diket. Att hålla liv i Alliansen som ett homogent oppositionsblock är dock inte alls särskilt lysande. Framförallt därför att de borgerliga partierna då i praktiken bara har två alternativ. Antingen ett nära samarbete med SD för att skapa majoriteter som orsakar regeringen ständiga nederlag. Jag tror inte att vare sig de borgerliga eller SD är mogna för ett sådant steg som i praktiken skulle innebära bildandet av ett slags regeringskoalition i opposition. Eller så sitter de borgerliga med armarna i kors och låter Vänsterpartiet diktera regeringspolitiken. Det hinner rinna mycket vatten under broarna fram till så här dags på året 2018. Det kan vara så att det då är aktuellt att starta om Alliansen. Det kan också vara så att det är något helt nytt som växer fram. En klok politiker håller öppet för det mesta. Ur ett medborgarperspektiv är det viktigaste att för landet och samhället centrala beslut inte hamnar i väntrum under långa tider. De partier och politiker som delar på uppdraget som riksdagens vågmästare har att förhålla sig till det ansvaret på ett sätt som gynnar dem själva och Sverige på bästa sätt.

Widar Andersson

Folkbladet