2015-02-03 06:00

2015-02-03 06:00

Anna Johanssons vägar

De kommande åren ska flera hundra miljarder kronor investeras i vägar, järnvägar, hamnar, terminaler och flygplatser i Sverige.

Infrastrukturminister Anna Johansson (S) är därför en mycket uppvaktad person som väldigt många gärna vill träffa. Vilket märktes på ”Stora Infradagen” som branschorganisationen Maskinentreprenörerna arrangerade i förra veckan och där infrastrukturministern ingick i programmet. Tillställningen var mer än fullbokad. Jag var en av dem som trängdes i Svenskt Näringslivs lokaler på Storgatan i Stockholm.

Anna Johansson ger ett solitt intryck. Efter bara några månader i det mångfacetterade uppdraget som infrastrukturminister framträder hon med en i mina ögon rätt avvägd mix mellan pondus, självdistans och allvar.

Infrastrukturpolitikens infrastruktur är fullpepprad med långsiktiga planer, visioner och fluffig framtida finansiering. Den tidigare regeringen har efter ett gediget utredningsarbete av Trafikverkets experter och mer eller mindre framgångsrikt lobbande av kommunalråd och anläggningsföretag tagit beslut om vilka satsningar som ska prioriteras de kommande 10-15 åren.

Prislappen för allt som ska göras landar på drygt 500 miljarder kronor. Det som framförallt förenar dessa pengar är att de är ”låtsaspengar”; som Infradagens moderator Mia Odabas träffande uttryckte saken. Precis så är det. Varje projekt - till exempel Ostlänken, E20, E22, och stomnätskorridorer mellan Helsingfors och Valetta - måste finansieras då de genomförs. D

et finns många idéer om hur pengarna ska komma fram. På Stora Infradagen i Stockholm i går förekom de flesta av dessa idéer. Anna Johansson höll sig föredömligt kallsinnig till de mest djärva förslagen som till exempel att staten ska överge allt vad överskottsmål heter, låna 70 miljarder och höja skatterna kraftigt. En liten stridsfråga är det som kallas OPS- offentlig privat samverkan. Tanken med OPS är att somliga projekt ska delfinansieras av privata företag. OPS har inte hittat sina former i Sverige; få projekt har genomförts på det viset. Anna Johansson sågade dock inte OPS. Eller något annat heller för den delen. ”Jag är öppen för det mesta som är bra och som fungerar”, sa Anna Johansson.

Vilket är ett förhållningssätt som kommer att tjäna Sveriges vägar och järnvägar väl här framöver.

Widar Andersson

Ledarskribent

Infrastrukturminister Anna Johansson (S) är därför en mycket uppvaktad person som väldigt många gärna vill träffa. Vilket märktes på ”Stora Infradagen” som branschorganisationen Maskinentreprenörerna arrangerade i förra veckan och där infrastrukturministern ingick i programmet. Tillställningen var mer än fullbokad. Jag var en av dem som trängdes i Svenskt Näringslivs lokaler på Storgatan i Stockholm.

Anna Johansson ger ett solitt intryck. Efter bara några månader i det mångfacetterade uppdraget som infrastrukturminister framträder hon med en i mina ögon rätt avvägd mix mellan pondus, självdistans och allvar.

Infrastrukturpolitikens infrastruktur är fullpepprad med långsiktiga planer, visioner och fluffig framtida finansiering. Den tidigare regeringen har efter ett gediget utredningsarbete av Trafikverkets experter och mer eller mindre framgångsrikt lobbande av kommunalråd och anläggningsföretag tagit beslut om vilka satsningar som ska prioriteras de kommande 10-15 åren.

Prislappen för allt som ska göras landar på drygt 500 miljarder kronor. Det som framförallt förenar dessa pengar är att de är ”låtsaspengar”; som Infradagens moderator Mia Odabas träffande uttryckte saken. Precis så är det. Varje projekt - till exempel Ostlänken, E20, E22, och stomnätskorridorer mellan Helsingfors och Valetta - måste finansieras då de genomförs. D

et finns många idéer om hur pengarna ska komma fram. På Stora Infradagen i Stockholm i går förekom de flesta av dessa idéer. Anna Johansson höll sig föredömligt kallsinnig till de mest djärva förslagen som till exempel att staten ska överge allt vad överskottsmål heter, låna 70 miljarder och höja skatterna kraftigt. En liten stridsfråga är det som kallas OPS- offentlig privat samverkan. Tanken med OPS är att somliga projekt ska delfinansieras av privata företag. OPS har inte hittat sina former i Sverige; få projekt har genomförts på det viset. Anna Johansson sågade dock inte OPS. Eller något annat heller för den delen. ”Jag är öppen för det mesta som är bra och som fungerar”, sa Anna Johansson.

Vilket är ett förhållningssätt som kommer att tjäna Sveriges vägar och järnvägar väl här framöver.

Widar Andersson

Ledarskribent