2015-01-29 06:00

2015-01-29 06:00

Åkesson kan ha gjort sitt

Riksdagen. Sverigedemokraternas partiledare Jimmie Åkesson förlänger sin sjukskrivning med ytterligare ett par månader.

Vid sidan av det medicinska som jag inte för ett ögonblick tänker kommentera så är Åkessons sjukskrivning begriplig ur ett partipolitiskt perspektiv. Partiledningen har kunnat se att opinionen inte påverkats negativt av den skickliga och populära partiledarens frånvaro. Snarare tvärtom. Utan några jämförelser i övrigt så har ju tidigare bland andra Carl Bildt visat att frånvaro från den dagliga politiken kan ha en positiv påverkan på populariteten. Bildt var väl aldrig så populär som partiledare som vad han var när han var borta på FN-uppdrag på Balkan under sent 1990-tal.

Det som gör det lite trixigare för Sverigedemokraterna är att Jimmie Åkessons ersättare i rikspolitiken är Mattias Karlsson. Åkesson och Karlsson är jämnårigt unga, de har båda ett långt förflutet i partiet och Mattias Karlsson har uppenbart en mycket stark position i de sverigedemokratiska nätverken. Det öppnar för spekulationer om att Mattias Karlsson kanske har fått smak på den översta pinnen? Sådana problem hade inte Bildt med de som ersatte honom i riksdagsharvandet när det begav sig.

Hur det förhåller sig med eventuella maktkamper och kupplaner inom SD är omöjligt för en utomstående att veta. Det vi däremot kan se är hur partitoppen gradvis förnyas. Mer grova pjäser som till exempel Kent Ekeroth, Björn Söder och Sven-Olof Sällström går ut åt sidorna medan mer utbildade och smidiga politikerämnen som Richard Jomshof (ny partisekreterare) och Oscar Sjöstedt (ekonomiskpolitisk talesperson) vandrar in mot centrum.

Den vikarierande partiledaren Mattias Karlsson hävdar envetet och bland annat på SD:s hemsida att han ”aldrig bett om den roll jag nu har och trivs inte särskilt väl i den” och att han längtar efter att ”Sveriges bästa partiledare” ska komma tillbaka med full kraft. Så är det nog. Mattias Karlsson har gjort sig känd som ”ideologen” inom SD. Han har uppenbart en förkärlek för lätt bombastiska och nationalistiska ordvändningar och citat. Ideologer kan vara bra att ha i kretsen runt en partiledare. Men de är sällan lyckade som partiledare. Om det är så att Jimmie Åkesson på allvar är på väg bort så är det nog därför andra personer än Mattias Karlsson som laddar för att ta steget högst upp.

Widar Andersson

Ledarskribent

Vid sidan av det medicinska som jag inte för ett ögonblick tänker kommentera så är Åkessons sjukskrivning begriplig ur ett partipolitiskt perspektiv. Partiledningen har kunnat se att opinionen inte påverkats negativt av den skickliga och populära partiledarens frånvaro. Snarare tvärtom. Utan några jämförelser i övrigt så har ju tidigare bland andra Carl Bildt visat att frånvaro från den dagliga politiken kan ha en positiv påverkan på populariteten. Bildt var väl aldrig så populär som partiledare som vad han var när han var borta på FN-uppdrag på Balkan under sent 1990-tal.

Det som gör det lite trixigare för Sverigedemokraterna är att Jimmie Åkessons ersättare i rikspolitiken är Mattias Karlsson. Åkesson och Karlsson är jämnårigt unga, de har båda ett långt förflutet i partiet och Mattias Karlsson har uppenbart en mycket stark position i de sverigedemokratiska nätverken. Det öppnar för spekulationer om att Mattias Karlsson kanske har fått smak på den översta pinnen? Sådana problem hade inte Bildt med de som ersatte honom i riksdagsharvandet när det begav sig.

Hur det förhåller sig med eventuella maktkamper och kupplaner inom SD är omöjligt för en utomstående att veta. Det vi däremot kan se är hur partitoppen gradvis förnyas. Mer grova pjäser som till exempel Kent Ekeroth, Björn Söder och Sven-Olof Sällström går ut åt sidorna medan mer utbildade och smidiga politikerämnen som Richard Jomshof (ny partisekreterare) och Oscar Sjöstedt (ekonomiskpolitisk talesperson) vandrar in mot centrum.

Den vikarierande partiledaren Mattias Karlsson hävdar envetet och bland annat på SD:s hemsida att han ”aldrig bett om den roll jag nu har och trivs inte särskilt väl i den” och att han längtar efter att ”Sveriges bästa partiledare” ska komma tillbaka med full kraft. Så är det nog. Mattias Karlsson har gjort sig känd som ”ideologen” inom SD. Han har uppenbart en förkärlek för lätt bombastiska och nationalistiska ordvändningar och citat. Ideologer kan vara bra att ha i kretsen runt en partiledare. Men de är sällan lyckade som partiledare. Om det är så att Jimmie Åkesson på allvar är på väg bort så är det nog därför andra personer än Mattias Karlsson som laddar för att ta steget högst upp.

Widar Andersson

Ledarskribent