2015-01-23 06:00

2015-01-23 06:00

Förhandlare Löfven på fötterna

regeringen. Stefan Löfven har landat på fötterna efter de stökigaste fyra månader som svensk parlamentarism upplevt på mycket länge.

Som statsminister för en skör och på många sätt udda minoritet har Löfven lyckats manövrera sig fram till en position där det kan vara möjligt att regera. Facklig förhandlingserfarenhet från näringslivet visade sig vara nyttig även i politiken när det brände till. Uppgörelsen om Decemberöverenskommelsen har stärkt Stefan Löfven och Socialdemokraterna i opinionen. Problemen finns för närvarande på den borgerliga sidan. Anna Kinberg Batra har fått en trög start som moderatledare.

Hon framstår utåt och i viss mån inåt som en oppositionsledare som gått i statsministerns fälla. Samtidigt utkämpar Folkpartiets Jan Björklund sin sista strid som partiledare. I någon av alla opinionsmätningar här om dagen hamnade Folkpartiet för första gången under riksdagsspärren. Även i de två andra forna regeringspartierna pågår ett sökande sårslickande. Stefan Löfven har kort sagt initiativet.

Statsministerns förhandlingsvana kommer att behövas vid ett flertal tillfällen framöver. Löfven och alla andra vet att han har en latent riksdagsmajoritet emot sig. Decemberöverenskommelsen är i praktiken ett erkännande av riksdagens majoritetsförhållande. S och MP regerar vidare endast så länge som de respekterar riksdagens majoritet.

Överenskommelsens stadga beror också på hur vinnar- och förlorarkänslorna fördelas framöver. I en lyckosam förhandling finns hyggliga och anständiga möjligheter för båda sidor att beskriva sig som ägare av framgångar. I dag är det inte så. Medan S och MP kan säga ”vi regerar nu vidare” kan Anna Kinberg Batra säga att ”våra chanser att regera efter 2018 har förstärkts.” Inte mycket att hänga i påskriset milt uttryckt.

Irritationen på den borgerliga sidan är begriplig och utgör ett växande hot mot Stefan Löfven och mot S glädje över att äntligen ha flyttat in i Rosenbad igen.

Under tiden fram till vårbudgeten behöver därför riksdagens majoritet få ett antal erkännande framgångar i viktiga frågor. Löfven behöver också iaktta stor disciplin i vårbudgetarbetet.

Nästa gång hans regering röstas ner i tunga frågor så duger det inte med någon april- eller oktoberöverenskommelse.

Widar Andersson

Folkbladet

Som statsminister för en skör och på många sätt udda minoritet har Löfven lyckats manövrera sig fram till en position där det kan vara möjligt att regera. Facklig förhandlingserfarenhet från näringslivet visade sig vara nyttig även i politiken när det brände till. Uppgörelsen om Decemberöverenskommelsen har stärkt Stefan Löfven och Socialdemokraterna i opinionen. Problemen finns för närvarande på den borgerliga sidan. Anna Kinberg Batra har fått en trög start som moderatledare.

Hon framstår utåt och i viss mån inåt som en oppositionsledare som gått i statsministerns fälla. Samtidigt utkämpar Folkpartiets Jan Björklund sin sista strid som partiledare. I någon av alla opinionsmätningar här om dagen hamnade Folkpartiet för första gången under riksdagsspärren. Även i de två andra forna regeringspartierna pågår ett sökande sårslickande. Stefan Löfven har kort sagt initiativet.

Statsministerns förhandlingsvana kommer att behövas vid ett flertal tillfällen framöver. Löfven och alla andra vet att han har en latent riksdagsmajoritet emot sig. Decemberöverenskommelsen är i praktiken ett erkännande av riksdagens majoritetsförhållande. S och MP regerar vidare endast så länge som de respekterar riksdagens majoritet.

Överenskommelsens stadga beror också på hur vinnar- och förlorarkänslorna fördelas framöver. I en lyckosam förhandling finns hyggliga och anständiga möjligheter för båda sidor att beskriva sig som ägare av framgångar. I dag är det inte så. Medan S och MP kan säga ”vi regerar nu vidare” kan Anna Kinberg Batra säga att ”våra chanser att regera efter 2018 har förstärkts.” Inte mycket att hänga i påskriset milt uttryckt.

Irritationen på den borgerliga sidan är begriplig och utgör ett växande hot mot Stefan Löfven och mot S glädje över att äntligen ha flyttat in i Rosenbad igen.

Under tiden fram till vårbudgeten behöver därför riksdagens majoritet få ett antal erkännande framgångar i viktiga frågor. Löfven behöver också iaktta stor disciplin i vårbudgetarbetet.

Nästa gång hans regering röstas ner i tunga frågor så duger det inte med någon april- eller oktoberöverenskommelse.

Widar Andersson

Folkbladet