2015-01-15 06:00

2015-01-20 22:41

SD:s främsta styrka

Partiledardebatten i går var den första slagväxlingen sedan förra månadens överenskommelse mellan sex av de åtta partierna och Anna Kinberg Batra debattdebuterade som vald moderatledare. Decemberöverenskommelsen innebär bland annat att regeringen och de fyra borgerliga partierna ska fördjupa sitt samarbete i försvarspolitiska frågor. Under debatten vädjade statsminister Stefan Löfven (S) till folkpartiets Jan Björklund att inte kräva att en utredning om svenskt medlemskap i Nato ska ingå i försvarssamarbetet. Märkligt att det ska vara så beröringsskräckkänsligt för S med en utredning? Misstänker att Löfven främst höjer ingångsvärdet på frågan inför kommande förhandlingar.

Anna Kinberg Batra är ett politikproffs. Av det jag såg uppträdde hon galant i partiledardebatten. Personligen tycker jag i och för sig att det är lite tröttsamt med en talekonst där begrepp som ”Sverige kan mer” och ”Sverige behöver en ny regering” ska pressas in i snart sagt varje minutlång replik. Sådant passar bättre på seanser med egna partister än i riksdagsdebatter.

Stefan Löfven höll en stark inledning om terror och våld. Det känns att han bottnar i genuina värderingar om mänskliga rättigheter och demokrati. Däremot har jag svårare att förstå varför Löfven ska säga sådana dumheter som att det är ”vinstjakt och konkurser” som präglar den svenska skolan?

SD befäster sin roll som det inrikespolitiska dramats nav. Fälla några fler budgetar lär det väl inte bli tal om under den närmaste tiden. Men i ett stort antal andra frågor kan SD styra voteringarnas utgång lite som de vill. Partiets främsta styrka är emellertid att inget av de vanligt vettiga partierna ännu klarar av en migrationspolitisk debatt. Göran Hägglund (KD) och Stefan Löfven vecklade till exempel in sig i ett replikskifte som landade i att de skrev SD:s väljare på näsan om att de är oroliga för arbete och välfärden. Sådana anpassade von oben övningar visavi väljare avråder jag bestämt ifrån. Det stämmer förvisso (SOM-undersökningar 2012, 2013) att SD:s väljare är något mer ”oroliga” för arbetslöshet än andra väljare. Den som vill förstå SD-väljaren på ett mer rakt sätt och som har några som helst ambitioner att närma sig dem behöver dock tugga i sig att det framförallt är oron för ökat antal flyktingar som skiljer ut SD:s väljare från andra.

Widar Andersson

Folkbladet

Partiledardebatten i går var den första slagväxlingen sedan förra månadens överenskommelse mellan sex av de åtta partierna och Anna Kinberg Batra debattdebuterade som vald moderatledare. Decemberöverenskommelsen innebär bland annat att regeringen och de fyra borgerliga partierna ska fördjupa sitt samarbete i försvarspolitiska frågor. Under debatten vädjade statsminister Stefan Löfven (S) till folkpartiets Jan Björklund att inte kräva att en utredning om svenskt medlemskap i Nato ska ingå i försvarssamarbetet. Märkligt att det ska vara så beröringsskräckkänsligt för S med en utredning? Misstänker att Löfven främst höjer ingångsvärdet på frågan inför kommande förhandlingar.

Anna Kinberg Batra är ett politikproffs. Av det jag såg uppträdde hon galant i partiledardebatten. Personligen tycker jag i och för sig att det är lite tröttsamt med en talekonst där begrepp som ”Sverige kan mer” och ”Sverige behöver en ny regering” ska pressas in i snart sagt varje minutlång replik. Sådant passar bättre på seanser med egna partister än i riksdagsdebatter.

Stefan Löfven höll en stark inledning om terror och våld. Det känns att han bottnar i genuina värderingar om mänskliga rättigheter och demokrati. Däremot har jag svårare att förstå varför Löfven ska säga sådana dumheter som att det är ”vinstjakt och konkurser” som präglar den svenska skolan?

SD befäster sin roll som det inrikespolitiska dramats nav. Fälla några fler budgetar lär det väl inte bli tal om under den närmaste tiden. Men i ett stort antal andra frågor kan SD styra voteringarnas utgång lite som de vill. Partiets främsta styrka är emellertid att inget av de vanligt vettiga partierna ännu klarar av en migrationspolitisk debatt. Göran Hägglund (KD) och Stefan Löfven vecklade till exempel in sig i ett replikskifte som landade i att de skrev SD:s väljare på näsan om att de är oroliga för arbete och välfärden. Sådana anpassade von oben övningar visavi väljare avråder jag bestämt ifrån. Det stämmer förvisso (SOM-undersökningar 2012, 2013) att SD:s väljare är något mer ”oroliga” för arbetslöshet än andra väljare. Den som vill förstå SD-väljaren på ett mer rakt sätt och som har några som helst ambitioner att närma sig dem behöver dock tugga i sig att det framförallt är oron för ökat antal flyktingar som skiljer ut SD:s väljare från andra.

Widar Andersson

Folkbladet