2014-12-22 06:00

2015-01-20 22:45

Det är barnsligt att blunda

Maria Ferm är riksdagsledamot för Miljöpartiet och talesperson i migrationspolitiska frågor.

I samband med Göran Hägglunds utspel om förändringar av asylmottagandet framträdde Ferm i flera medier med kritiska synpunkter. Kärnan i hennes kritik var att Kristdemokraternas förslag är ”problematiskt eftersom det utmålar flyktingar som kostnader.” Maria Ferm poängterar därmed en klassisk stridslinje i politiken.

Hon levandegör samtidigt det problematiska med den nuvarande regeringskonstellationen. Ingen vettig regering kan blunda för/låtsas blunda för att asylmottagandet medför kostnader som beror på hur många som kommer hit och på hur asylmottagandet är organiserat. Asylsökande och flyktingar skiljer inte ut sig från annat och andra som finansieras med skattepengar. Gamla och sjuka skapar kostnader för det allmänna, skolbarn och universitetsstudenter skapar kostnader. Riksdagsledamöter kan utmålas som kostnader. Och så vidare.

Givet vår stora och omfattande välfärdsstat så kvalificerar sig väldigt många mänskliga beteenden för att utmålas som just kostnader för det allmänna. Att vara en kostnad är kort sagt ingen skam. Men för välfärdsstatens bästa måste en alltid ha järnkoll på kostnadsutvecklingen.

I en debattartikel i landsortspress skriver TCO:s ordförande Eva Nordmark om behovet av en ny sjukförsäkring. Jag citerar några centrala rader ur den fackliga ordförandens insiktsfulla artikel: ”Det finns ett starkt signalvärde för alla inblandade att ha en bortre tidsgräns. Ett slopande riskerar att skynda på den redan ökande sjukfrånvaron. Sjukförsäkringen utgör en stor utgiftspost i statens budget och redan mindre ökningar påverkar Sveriges finanser.”

Asylmottagandet är också en stor och växande utgiftspost för staten. Det är barnsligt och ansvarslöst att inta en attityd där just dessa kostnader får ”bli vad de blir” eftersom, som det sägs ”Sverige inte kan påverka krig, elände och flyktingströmmar i världen.”

Det är riktigt att Sveriges regering inte har vare sig ansvar eller mandat att mer än högst marginellt påverka krig och terror i Syrien och Irak. Precis som alla andra regeringar har Maria Ferms regering däremot makt och ansvar att styra och vårda den svenska staten. Då kan inte mångmiljardutgifter för staten få bli som de blir bara för att Ferms parti tycker det är obehagligt med ekonomi.

Widar Andersson

Folkbladet

I samband med Göran Hägglunds utspel om förändringar av asylmottagandet framträdde Ferm i flera medier med kritiska synpunkter. Kärnan i hennes kritik var att Kristdemokraternas förslag är ”problematiskt eftersom det utmålar flyktingar som kostnader.” Maria Ferm poängterar därmed en klassisk stridslinje i politiken.

Hon levandegör samtidigt det problematiska med den nuvarande regeringskonstellationen. Ingen vettig regering kan blunda för/låtsas blunda för att asylmottagandet medför kostnader som beror på hur många som kommer hit och på hur asylmottagandet är organiserat. Asylsökande och flyktingar skiljer inte ut sig från annat och andra som finansieras med skattepengar. Gamla och sjuka skapar kostnader för det allmänna, skolbarn och universitetsstudenter skapar kostnader. Riksdagsledamöter kan utmålas som kostnader. Och så vidare.

Givet vår stora och omfattande välfärdsstat så kvalificerar sig väldigt många mänskliga beteenden för att utmålas som just kostnader för det allmänna. Att vara en kostnad är kort sagt ingen skam. Men för välfärdsstatens bästa måste en alltid ha järnkoll på kostnadsutvecklingen.

I en debattartikel i landsortspress skriver TCO:s ordförande Eva Nordmark om behovet av en ny sjukförsäkring. Jag citerar några centrala rader ur den fackliga ordförandens insiktsfulla artikel: ”Det finns ett starkt signalvärde för alla inblandade att ha en bortre tidsgräns. Ett slopande riskerar att skynda på den redan ökande sjukfrånvaron. Sjukförsäkringen utgör en stor utgiftspost i statens budget och redan mindre ökningar påverkar Sveriges finanser.”

Asylmottagandet är också en stor och växande utgiftspost för staten. Det är barnsligt och ansvarslöst att inta en attityd där just dessa kostnader får ”bli vad de blir” eftersom, som det sägs ”Sverige inte kan påverka krig, elände och flyktingströmmar i världen.”

Det är riktigt att Sveriges regering inte har vare sig ansvar eller mandat att mer än högst marginellt påverka krig och terror i Syrien och Irak. Precis som alla andra regeringar har Maria Ferms regering däremot makt och ansvar att styra och vårda den svenska staten. Då kan inte mångmiljardutgifter för staten få bli som de blir bara för att Ferms parti tycker det är obehagligt med ekonomi.

Widar Andersson

Folkbladet