2014-12-16 06:00

2015-01-20 22:44

Landstingen bryter mot lagen

SJUKVÅRD: Saknar nödvändig kompetens

Att Landstingen bryter mot hälso- och sjukvårdslagen är givetvis ett stort problem eftersom det sänder ut fel signaler beträffande allas likhet inför lagen.

Centralt är att när patienten har ett behov av att få en diagnos fastställd eller har behov av en behandling, så har landstingen en skyldighet att tillgodose patientens vårdbehov. Tyvärr så visar det sig dock att inom ett flertal av vårdens specialistområden så saknar många landsting den nödvändiga kompetens som behövs för att kunna erbjuda patienterna bot eller lindring.

Vilka krav kan vi då ställa på landstingen för att de skall kunna fullgöra sina åtaganden gentemot patienterna?

Ett krav som vi kan vi ställa är att personalen som jobbar ute i våra landsting tar del av och läser igenom de

forskningsresultat som finns publicerade, det gäller oavsett var i världen forskningen har genomförts. En lika viktig komponent är att landstingen måste ha bättre kunskap om vilka kliniker som finns och vilka behandlingar

de erbjuder för de olika sjukdomstillstånd som kan komma att uppstå.

Vad som har kommit att pågå i Sverige under många års tid är att det ofta hänvisas till begreppet vetenskap och beprövad erfarenhet. Begreppet har dock visat sig sakna konkret betydelse och är dessutom definitionsmässigt

helt tomt och innehållslöst. Sådant får inte förekomma, varken enligt den svenska grundlagen eller EU-rätten.

Därför är det relevant att ställa frågan: Hur kan någon dömas för att inte följa vetenskap och beprövad erfarenhet när ingen vet hur definitionen lyder och vad begreppet står för?. En godtycklig bedömning i domstolar och nämnder innebär per definition att rättssäkerheten äventyras och det är ett brott mot grundlagen.

Enligt Hälso- och sjukvårdslagen så har varje landsting rätt att genom ett upphandlingsförfarande upphandla tjänster för upp till cirka 300 000 kronor per år per klinik/vårdgivare som saknar vårdavtal. Sådan upphandling ska

enligt hälso- och sjukvårdslagen ske när det finns patienter som har ett behov av en vård och behandling som inte landstingen själva kan tillgodose.

Det kan i princip handla om vilken vård och behandling som helst. Det kan röra sig om vetenskapligt baserade metoder men även alternativmedicinska metoder som inte har stöd i forskning. Därför är det extra märkligt att hälso- och sjukvårdslagens krav om att landstingen ska samverka med alla privata vårdgivare, är något som samtliga landsting struntar i då de förvägrar privata vårdgivare/kliniker att samverka.

Michael Zazzio

forskare inom området hörsel- och balansrubbningar,

vetenskapligt råd och medicinskt sakkunnig i AENORTA

Att Landstingen bryter mot hälso- och sjukvårdslagen är givetvis ett stort problem eftersom det sänder ut fel signaler beträffande allas likhet inför lagen.

Centralt är att när patienten har ett behov av att få en diagnos fastställd eller har behov av en behandling, så har landstingen en skyldighet att tillgodose patientens vårdbehov. Tyvärr så visar det sig dock att inom ett flertal av vårdens specialistområden så saknar många landsting den nödvändiga kompetens som behövs för att kunna erbjuda patienterna bot eller lindring.

Vilka krav kan vi då ställa på landstingen för att de skall kunna fullgöra sina åtaganden gentemot patienterna?

Ett krav som vi kan vi ställa är att personalen som jobbar ute i våra landsting tar del av och läser igenom de

forskningsresultat som finns publicerade, det gäller oavsett var i världen forskningen har genomförts. En lika viktig komponent är att landstingen måste ha bättre kunskap om vilka kliniker som finns och vilka behandlingar

de erbjuder för de olika sjukdomstillstånd som kan komma att uppstå.

Vad som har kommit att pågå i Sverige under många års tid är att det ofta hänvisas till begreppet vetenskap och beprövad erfarenhet. Begreppet har dock visat sig sakna konkret betydelse och är dessutom definitionsmässigt

helt tomt och innehållslöst. Sådant får inte förekomma, varken enligt den svenska grundlagen eller EU-rätten.

Därför är det relevant att ställa frågan: Hur kan någon dömas för att inte följa vetenskap och beprövad erfarenhet när ingen vet hur definitionen lyder och vad begreppet står för?. En godtycklig bedömning i domstolar och nämnder innebär per definition att rättssäkerheten äventyras och det är ett brott mot grundlagen.

Enligt Hälso- och sjukvårdslagen så har varje landsting rätt att genom ett upphandlingsförfarande upphandla tjänster för upp till cirka 300 000 kronor per år per klinik/vårdgivare som saknar vårdavtal. Sådan upphandling ska

enligt hälso- och sjukvårdslagen ske när det finns patienter som har ett behov av en vård och behandling som inte landstingen själva kan tillgodose.

Det kan i princip handla om vilken vård och behandling som helst. Det kan röra sig om vetenskapligt baserade metoder men även alternativmedicinska metoder som inte har stöd i forskning. Därför är det extra märkligt att hälso- och sjukvårdslagens krav om att landstingen ska samverka med alla privata vårdgivare, är något som samtliga landsting struntar i då de förvägrar privata vårdgivare/kliniker att samverka.

Michael Zazzio

forskare inom området hörsel- och balansrubbningar,

vetenskapligt råd och medicinskt sakkunnig i AENORTA