2014-12-10 06:00

2015-01-20 22:43

Orättfärdig granskning

Att ha ett svårt funktionshinder är bekymmersamt i många situationer. Hur svårt det är har vi svårt att sätta oss in i. Det visar bland annat Försäkringskassans bedömningsformulär för personlig assistans. Det består av ett 24 sidor långt formulär med ett stort antal frågor, som ska besvaras av de hjälpberoende.

En del frågor handlar om hur den hjälpsökande kan klara sitt dagliga liv. Det är naturligtvis bra att hjälpbehovet utreds , men några frågor är direkt integritetskränkande. En fråga som ställs är: Hur ofta måste du gå på toaletten och hur lång tid tar det? Vem vill ha en så närgången fråga? Ytterligare exempel är om den hjälpbehövande kan föra armen till munnen. Är svaret ja, då bedöms man kunna äta själv. Om man får något i sig verkar ha en underordnad roll.

Sedan 2010 har ett stort antal människor med funktionshinder fått uppleva kraftfulla neddragningar av assistanstimmar trots att funktionshindret inte förändrats.

Detta beror på annan tolkning när det gäller grundläggande behov och andra personliga behov. Tre av tio assistansberättigade har fått mindre eller helt indragen assistans, i flera fall utan motivering. För många innebär detta en katastrof.

FN:s kommitté för personer med funktionsnedsättning har reagerat. Man säger sig vara bekymrad över att statlig finansierad personlig assistans har dragits tillbaka för ett antal människor sedan 2010 på grund av ändrade tolkningar. Många personer som fått kraftiga neddragningar har dessutom inte fått något motiverat skäl.

Flera jurister har också riktat stark kritik mot kommunerna som tidsbegränsat stöd till personer med funktionsnedsättning. Kommunerna och Försäkringskassan har då möjlighet att försämra eller återkalla beslut om personlig assistans, utan att funktionsnedsättningen förändrats. Detta skapar stor otrygghet för den enskilde.

Nu medger Therese Karlberg på Försäkringskassan att omprövningarna borde förenklas, eftersom det skapar så mycket oro och ängslan. Hon säger att det kanske räcker med ett telefonsamtal eller en dialog över tid med personen som behöver assistans.

Om det krävs en lagändring är inte klart, men nog borde man kunna hoppas på en förändring. Det är inte rimligt att en stort antal med svåra funktionshinder ska behöva lida för att några mindre nogräknade personer har överutnyttjat systemet.

Personer med funktionshinder är en utsatt och svag grupp som inte orkar kämpa för sin rätt. Därför behöver deras situation uppmärksammas och felbedömningar omedelbart rättas till.

Margareta Karlsson

Ledarskribent

Att ha ett svårt funktionshinder är bekymmersamt i många situationer. Hur svårt det är har vi svårt att sätta oss in i. Det visar bland annat Försäkringskassans bedömningsformulär för personlig assistans. Det består av ett 24 sidor långt formulär med ett stort antal frågor, som ska besvaras av de hjälpberoende.

En del frågor handlar om hur den hjälpsökande kan klara sitt dagliga liv. Det är naturligtvis bra att hjälpbehovet utreds , men några frågor är direkt integritetskränkande. En fråga som ställs är: Hur ofta måste du gå på toaletten och hur lång tid tar det? Vem vill ha en så närgången fråga? Ytterligare exempel är om den hjälpbehövande kan föra armen till munnen. Är svaret ja, då bedöms man kunna äta själv. Om man får något i sig verkar ha en underordnad roll.

Sedan 2010 har ett stort antal människor med funktionshinder fått uppleva kraftfulla neddragningar av assistanstimmar trots att funktionshindret inte förändrats.

Detta beror på annan tolkning när det gäller grundläggande behov och andra personliga behov. Tre av tio assistansberättigade har fått mindre eller helt indragen assistans, i flera fall utan motivering. För många innebär detta en katastrof.

FN:s kommitté för personer med funktionsnedsättning har reagerat. Man säger sig vara bekymrad över att statlig finansierad personlig assistans har dragits tillbaka för ett antal människor sedan 2010 på grund av ändrade tolkningar. Många personer som fått kraftiga neddragningar har dessutom inte fått något motiverat skäl.

Flera jurister har också riktat stark kritik mot kommunerna som tidsbegränsat stöd till personer med funktionsnedsättning. Kommunerna och Försäkringskassan har då möjlighet att försämra eller återkalla beslut om personlig assistans, utan att funktionsnedsättningen förändrats. Detta skapar stor otrygghet för den enskilde.

Nu medger Therese Karlberg på Försäkringskassan att omprövningarna borde förenklas, eftersom det skapar så mycket oro och ängslan. Hon säger att det kanske räcker med ett telefonsamtal eller en dialog över tid med personen som behöver assistans.

Om det krävs en lagändring är inte klart, men nog borde man kunna hoppas på en förändring. Det är inte rimligt att en stort antal med svåra funktionshinder ska behöva lida för att några mindre nogräknade personer har överutnyttjat systemet.

Personer med funktionshinder är en utsatt och svag grupp som inte orkar kämpa för sin rätt. Därför behöver deras situation uppmärksammas och felbedömningar omedelbart rättas till.

Margareta Karlsson

Ledarskribent