2017-09-13 06:00

2017-09-13 06:00

Värsta hittills i vården

Vård: Varför utnyttjas inte vår kompetens och erfarenhet?

Denna sommar har varit den värsta under mina mer än 48 år inom vård och omsorg. Tack vare en fantastisk personal på alla nivåer har skadeverkningarna kunnat minimerats - knappt märkts för utomstående. Stort tack till enhetschefen som lyssnade, förstod allvaret samt gjorde något åt problemet d.v.s anskaffade ytterligare en sjuksköterska mellan 18 - 21 alla dagar i veckan.

Karlskoga lasarett har denna sommar kraftigt reducerat sina vårdplatser. Enligt tillförlitlig källa är det stora samtalsämnet f.f.a från läkare som givetvis också lever under en stor press från chefer och politiker - VILKA PATIENTER KAN VI SKRIVA UT IDAG för att kunna ta emot nya patienter som behöver läggas in? Vart tar då dessa patienter som skrivs ut vägen? Hem med ett stort vårdbehov som då till stor del sköts av anhöriga samt kommunens personal som redan är överbelastad på grund av semestrar, sjukskrivningar m.m. En del hamnar på kommunens korttidsboende eller där det rent krasst finns en säng ledig. Treklöver har kommit att bli en i stora delar AKUTAVDELNING i kommunal regi. Enda skillnaden mot en avdelning på lasarettet är avsaknaden av sjuksköterskor efter klockan 16.00 7 dagar i veckan. Efter klockan 16.00 ska verksamheten skötas av fantastisk personal på Treklövern och kommunens kvälls/natt/helgsköterskor.

Jag har jobbat en hel del kvällspass under semesterperioderna. Period 2 har varit den värsta under mina 48,5 år inom vård och omsorg. Att komma till jobbet och ha en ” göralista ” som innehåller mellan 18 - 24 insatser eller för kännedom samtidigt som telefonen kan ringa oavbrutet under kvällen tar hårt på det mentala. Har stor förståelse för att undersköterskor och vårdbiträden behöver stöd och råd (många oerfarna vikarier) av oss sjuksköterskor. Vi har även haft avancerad sjukvård på boendena och i hemmen som t.ex injektioner av olika slag, dropp, hjälp med avancerade omläggningar osv. På en vårdavdelning har man patienterna nära - kommunsjuksköterskor har transportsträckor på upp till 2 mil för att hjälpa svårt sjuka patienter ofta i slutskedet av sitt liv. Samtidigt måste vi ta oss tid för patienten, anhöriga, personalen, läkarkontakter m.m.

För mig går inte den ekvationen ihop. Om jag ger upp går det ut över mina kollegor, vilket jag inte vill, men mina krafter och drivkraft för vård och omsorg börjar sina i allt snabbare takt. Politiker, Region Örebro, Karlskoga kommun, Riksdag/Regering måste skyndsamt bestämma vilken Vård och Omsorg vi ska bedriva och även berätta för invånarna i Sverige hur det ser ut och givetvis ta sitt ansvar för det man beslutar. Vi på golvet kan INTE stå till svars för att vård och omsorg är på väg ner i avgrunden. Från att ha varit ett tryggt och säkert land - är vi snart i botten av omvärlden.

Som det nu är flyr personalen vården till andra verksamheter där man inte behöver riskera sin mentala och fysiska hälsa. Nyutbildade sjuksköterskor slutar i alldeles för stor utsträckning inom vård/omsorg. Samtidigt har många av oss varnat för stora pensionsavgångar bland sjuksköterskor utan att någon har lyssnat/åtgärdat problemet. Utbildningsväsendet levererar inte nya sjuksköterskor som täcker dom som slutar/pensioneras. Vi som arbetar/arbetat länge inom vård/omsorg skriker oftast för döva öron. Varför utnyttjar inte ”ni som bestämmer” den kompetens och erfarenhet som vi besitter???!!!

Ge sjuksköterskor/alla andra kategorier drägliga arbetsvillkor SNARAST innan den stora katastrofen infinner sig. Att tillsätta nya kategorier av chefer är inte rätta metoden!! Det är personal på ”golvet” som behövs!!!

Stefan Markström

Distriktssköterska

Denna sommar har varit den värsta under mina mer än 48 år inom vård och omsorg. Tack vare en fantastisk personal på alla nivåer har skadeverkningarna kunnat minimerats - knappt märkts för utomstående. Stort tack till enhetschefen som lyssnade, förstod allvaret samt gjorde något åt problemet d.v.s anskaffade ytterligare en sjuksköterska mellan 18 - 21 alla dagar i veckan.

Karlskoga lasarett har denna sommar kraftigt reducerat sina vårdplatser. Enligt tillförlitlig källa är det stora samtalsämnet f.f.a från läkare som givetvis också lever under en stor press från chefer och politiker - VILKA PATIENTER KAN VI SKRIVA UT IDAG för att kunna ta emot nya patienter som behöver läggas in? Vart tar då dessa patienter som skrivs ut vägen? Hem med ett stort vårdbehov som då till stor del sköts av anhöriga samt kommunens personal som redan är överbelastad på grund av semestrar, sjukskrivningar m.m. En del hamnar på kommunens korttidsboende eller där det rent krasst finns en säng ledig. Treklöver har kommit att bli en i stora delar AKUTAVDELNING i kommunal regi. Enda skillnaden mot en avdelning på lasarettet är avsaknaden av sjuksköterskor efter klockan 16.00 7 dagar i veckan. Efter klockan 16.00 ska verksamheten skötas av fantastisk personal på Treklövern och kommunens kvälls/natt/helgsköterskor.

Jag har jobbat en hel del kvällspass under semesterperioderna. Period 2 har varit den värsta under mina 48,5 år inom vård och omsorg. Att komma till jobbet och ha en ” göralista ” som innehåller mellan 18 - 24 insatser eller för kännedom samtidigt som telefonen kan ringa oavbrutet under kvällen tar hårt på det mentala. Har stor förståelse för att undersköterskor och vårdbiträden behöver stöd och råd (många oerfarna vikarier) av oss sjuksköterskor. Vi har även haft avancerad sjukvård på boendena och i hemmen som t.ex injektioner av olika slag, dropp, hjälp med avancerade omläggningar osv. På en vårdavdelning har man patienterna nära - kommunsjuksköterskor har transportsträckor på upp till 2 mil för att hjälpa svårt sjuka patienter ofta i slutskedet av sitt liv. Samtidigt måste vi ta oss tid för patienten, anhöriga, personalen, läkarkontakter m.m.

För mig går inte den ekvationen ihop. Om jag ger upp går det ut över mina kollegor, vilket jag inte vill, men mina krafter och drivkraft för vård och omsorg börjar sina i allt snabbare takt. Politiker, Region Örebro, Karlskoga kommun, Riksdag/Regering måste skyndsamt bestämma vilken Vård och Omsorg vi ska bedriva och även berätta för invånarna i Sverige hur det ser ut och givetvis ta sitt ansvar för det man beslutar. Vi på golvet kan INTE stå till svars för att vård och omsorg är på väg ner i avgrunden. Från att ha varit ett tryggt och säkert land - är vi snart i botten av omvärlden.

Som det nu är flyr personalen vården till andra verksamheter där man inte behöver riskera sin mentala och fysiska hälsa. Nyutbildade sjuksköterskor slutar i alldeles för stor utsträckning inom vård/omsorg. Samtidigt har många av oss varnat för stora pensionsavgångar bland sjuksköterskor utan att någon har lyssnat/åtgärdat problemet. Utbildningsväsendet levererar inte nya sjuksköterskor som täcker dom som slutar/pensioneras. Vi som arbetar/arbetat länge inom vård/omsorg skriker oftast för döva öron. Varför utnyttjar inte ”ni som bestämmer” den kompetens och erfarenhet som vi besitter???!!!

Ge sjuksköterskor/alla andra kategorier drägliga arbetsvillkor SNARAST innan den stora katastrofen infinner sig. Att tillsätta nya kategorier av chefer är inte rätta metoden!! Det är personal på ”golvet” som behövs!!!

Stefan Markström

Distriktssköterska

Detta är en opinionstext. Skribenten svarar för de åsikter som framförs i texten.