2015-01-21 06:00

2015-01-21 09:26

Vart är vi på väg?

POLITIK DAGENS INSÄNDARSKRIBENT UNDRAR VART VI EGENTLIGEN ÄR PÅ VÄG...: Vad säger man till dem som röstade på ett rättvisare Sverige?

Statsminister Stefan Löfven (S) har ju sedan månader tillbaka ”sträckt ut sina händer” till den borgerliga oppositionen (Alliansen) för att om möjligt ge Sverigedemokraterna så lite handlingsutrymme som möjligt i sin vågmästarroll riksdagen. Orsaken säger man, är att ta död på blockpolitiken och förändra klimatet i vår inrikespolitik. Man kan lätt få intrycket av att vi är på väg mot en tvåpartistat, då gränserna allt mer suddas ut mellan regeringen och den borgerliga oppositionen!

Vad får vi då ut av detta?

Nu ligger den s.k. ”decemberuppgörelsen” på bordet och väntar, där praktiskt taget allt kan hända i de beslut som tas. Denna överenskommelse mellan regeringen och Alliansen mynnar ju ut i ett samarbete om budgetpropositioner och voteringar i riksdagen, men det har redan börjat ”knaka i fogarna” när det gäller vad som egentligen ingår i denna uppgörelse, eller ej!

Man kan se det som att den rödgröna vänsterflygeln långsamt håller på att vittra sönder, vilket inte är någon större överraskning, om man tar i beaktande, att den tidigare fackförbundsordföranden i Metall, Stefan Löfven i många frågor tidigare lutat sig åt högerkanten i svensk inrikespolitik.

Tänk alla de som i demokratiska former inte ville ha det borgerliga oket i ytterligare ett antal år, utan hoppades på en förändring och ett rättvisare Sverige när man gick till valurnorna i höstas. Vad säger man till dem?

De ”utsträckta händerna” kan ge oss fortsatta privatiseringar i vård, skola, omsorg, där rikskapitalbolagen ”gräver guld” med skattebetalarnas pengar i potten och som sedan försvinner till skatteparadis i bl.a. Västindien. Dessa ”händer” kan också ge oss mera kärnkraft, fortsatt hårdare beskattning av pensionärerna, medlemskap i Nato, ökade klyftor i ett Sverige som långsamt håller på att dras isär och där skiljelinjerna mellan fattiga och rika blir allt mer uppenbara.

Fortsatt privatiseringshysteri där våra inkomstbringande storföretag säljs ut, ibland till rena ”reapriser”! Ökad arbetslöshet (särskilt bland unga). Försämrade anställningar där bemanningsföretag växer upp som ”giftsvampar” lite här och där. Otrygga arbetsvillkor och långvarig sjukskrivning bidrar till att svårt skuldsatta ökar oroväckande fort i vårt land osv.

Den urusla pensionsöverenskommelsen mellan socialdemokraterna och de fyra borgerliga partierna i slutet av 1990-talet och som nu så sakta börjar ge utslag i de orangea pensionskuverten som droppar in! Det måste finnas en annan politik i vårt land för att motverka ett annalkande sönderfall i vårt tidigare så ”trygga Sverige”! Eller är det detta vi vill ha?

I TV-programmet ”På spåret,” frågar programledaren Kristian Luuk i sin inledningsfras: ”Vart är vi på väg”? Ja, man kan verkligen undra?

WL

Statsminister Stefan Löfven (S) har ju sedan månader tillbaka ”sträckt ut sina händer” till den borgerliga oppositionen (Alliansen) för att om möjligt ge Sverigedemokraterna så lite handlingsutrymme som möjligt i sin vågmästarroll riksdagen. Orsaken säger man, är att ta död på blockpolitiken och förändra klimatet i vår inrikespolitik. Man kan lätt få intrycket av att vi är på väg mot en tvåpartistat, då gränserna allt mer suddas ut mellan regeringen och den borgerliga oppositionen!

Vad får vi då ut av detta?

Nu ligger den s.k. ”decemberuppgörelsen” på bordet och väntar, där praktiskt taget allt kan hända i de beslut som tas. Denna överenskommelse mellan regeringen och Alliansen mynnar ju ut i ett samarbete om budgetpropositioner och voteringar i riksdagen, men det har redan börjat ”knaka i fogarna” när det gäller vad som egentligen ingår i denna uppgörelse, eller ej!

Man kan se det som att den rödgröna vänsterflygeln långsamt håller på att vittra sönder, vilket inte är någon större överraskning, om man tar i beaktande, att den tidigare fackförbundsordföranden i Metall, Stefan Löfven i många frågor tidigare lutat sig åt högerkanten i svensk inrikespolitik.

Tänk alla de som i demokratiska former inte ville ha det borgerliga oket i ytterligare ett antal år, utan hoppades på en förändring och ett rättvisare Sverige när man gick till valurnorna i höstas. Vad säger man till dem?

De ”utsträckta händerna” kan ge oss fortsatta privatiseringar i vård, skola, omsorg, där rikskapitalbolagen ”gräver guld” med skattebetalarnas pengar i potten och som sedan försvinner till skatteparadis i bl.a. Västindien. Dessa ”händer” kan också ge oss mera kärnkraft, fortsatt hårdare beskattning av pensionärerna, medlemskap i Nato, ökade klyftor i ett Sverige som långsamt håller på att dras isär och där skiljelinjerna mellan fattiga och rika blir allt mer uppenbara.

Fortsatt privatiseringshysteri där våra inkomstbringande storföretag säljs ut, ibland till rena ”reapriser”! Ökad arbetslöshet (särskilt bland unga). Försämrade anställningar där bemanningsföretag växer upp som ”giftsvampar” lite här och där. Otrygga arbetsvillkor och långvarig sjukskrivning bidrar till att svårt skuldsatta ökar oroväckande fort i vårt land osv.

Den urusla pensionsöverenskommelsen mellan socialdemokraterna och de fyra borgerliga partierna i slutet av 1990-talet och som nu så sakta börjar ge utslag i de orangea pensionskuverten som droppar in! Det måste finnas en annan politik i vårt land för att motverka ett annalkande sönderfall i vårt tidigare så ”trygga Sverige”! Eller är det detta vi vill ha?

I TV-programmet ”På spåret,” frågar programledaren Kristian Luuk i sin inledningsfras: ”Vart är vi på väg”? Ja, man kan verkligen undra?

WL

Detta är en opinionstext. Skribenten svarar för de åsikter som framförs i texten.