2018-10-09 06:00

2018-10-09 06:00

Underhållett måste

LEDARE

En del uttryck har gjort en dyster resa. Att något går som tåget är inte längre särskilt betryggande – det kan innebära signalfel, växelfel eller annat som gör att tåget inte rör sig framåt. Och att något kommer som ett brev på posten kan numera betyda försenade eller förlorade försändelser.

Att uttryckens giltighet ändras pekar på att inget är beständigt. Bara för att ett område likt posten har fungerat väl betyder det inte att det förblir så. Ska tågen fortsätta att gå som på räls krävs resurser och ett oavbrutet underhåll.

Det finns dock en kortsiktig lockelse i att dra in på underhåll och förbättringsarbeten – till en början märks det inte. Ofta dröjer det länge, flera mandatperioder, innan problemen börjar synas. Men sedan kommer de lika säkert som ett brev med den gamla posten.

I Sverige i dag börjar många problem kopplade till indraget underhåll synas. Och det gäller långt mer än järnvägen.

Vatten- och avloppsnätet är ett åsidosatt område. För två år sedan meddelade branschorganisationen Svenskt Vatten att med den takt som kommunerna byter ut rör så dröjer det 200–250 år innan ledningsnätet är förnyat. Och rören som väntar på att bytas är i många fall redan runt 100 år gamla.

Elnätet är det inte heller mycket bättre med. Niclas Damsgaard, tillförordnad chef för Systemdivisionen på statliga Svenska kraftnät sade till Second Opinion (4/10): ”På en del stamnätslinjer börjar vi närma oss åldersgränsen. Stolpar och torn rostar och komponenter slutar fungera om vi inte gör något. Förr eller senare blir alla nät för gamla.”

Ett ytterligare område där pengar till underhåll fattas är det lågtrafikerade vägnätet, som främst återfinns på landsbygden. Särskilt tydlig lär den negativa utvecklingen bli ju närmare vi kommer 2029, då dagens infrastrukturplan löper ut.

En ljuspunkt är möjligen utbyggnaden av fiber i hela landet. Där får Sverige ny infrastruktur. Att fiberutbyggnaden på landsbygden ofta sker med hjälp av ideellt engagemang är dock talande för att det krävs ett komplement till staten – precis som när el- och telefonledningar en gång i tiden byggdes ut. Samtidigt så är utbyggnaden talande, det är roligare at satsa på något nytt än att underhålla det befintliga.

Det historiska arvet av att på privat väg – med olika grader av statlig inblandning – bygga ut grundläggande infrastruktur pekar på att om det saknas något ordnar många det själva. Och att ordna saker själva kan bli reaktionen hos många av dem som har råd till det, om såväl elnätet som vatten och avloppsnätet inte fungerar ordentligt. I förlängningen leder en sådan utveckling till en försvagad skattemoral och minskat intresse för det gemensamma.

Att underhållet är eftersatt på så många områden som staten har inflyttande över visar att Sverige under många år har levt på rost och röta. I stället för att lägga resurser på underhåll av elnät, vattenledningar och järnväg har skattepengarna spenderats på annat.

Edvard Hollertz/SNB

 

Att uttryckens giltighet ändras pekar på att inget är beständigt. Bara för att ett område likt posten har fungerat väl betyder det inte att det förblir så. Ska tågen fortsätta att gå som på räls krävs resurser och ett oavbrutet underhåll.

Det finns dock en kortsiktig lockelse i att dra in på underhåll och förbättringsarbeten – till en början märks det inte. Ofta dröjer det länge, flera mandatperioder, innan problemen börjar synas. Men sedan kommer de lika säkert som ett brev med den gamla posten.

I Sverige i dag börjar många problem kopplade till indraget underhåll synas. Och det gäller långt mer än järnvägen.

Vatten- och avloppsnätet är ett åsidosatt område. För två år sedan meddelade branschorganisationen Svenskt Vatten att med den takt som kommunerna byter ut rör så dröjer det 200–250 år innan ledningsnätet är förnyat. Och rören som väntar på att bytas är i många fall redan runt 100 år gamla.

Elnätet är det inte heller mycket bättre med. Niclas Damsgaard, tillförordnad chef för Systemdivisionen på statliga Svenska kraftnät sade till Second Opinion (4/10): ”På en del stamnätslinjer börjar vi närma oss åldersgränsen. Stolpar och torn rostar och komponenter slutar fungera om vi inte gör något. Förr eller senare blir alla nät för gamla.”

Ett ytterligare område där pengar till underhåll fattas är det lågtrafikerade vägnätet, som främst återfinns på landsbygden. Särskilt tydlig lär den negativa utvecklingen bli ju närmare vi kommer 2029, då dagens infrastrukturplan löper ut.

En ljuspunkt är möjligen utbyggnaden av fiber i hela landet. Där får Sverige ny infrastruktur. Att fiberutbyggnaden på landsbygden ofta sker med hjälp av ideellt engagemang är dock talande för att det krävs ett komplement till staten – precis som när el- och telefonledningar en gång i tiden byggdes ut. Samtidigt så är utbyggnaden talande, det är roligare at satsa på något nytt än att underhålla det befintliga.

Det historiska arvet av att på privat väg – med olika grader av statlig inblandning – bygga ut grundläggande infrastruktur pekar på att om det saknas något ordnar många det själva. Och att ordna saker själva kan bli reaktionen hos många av dem som har råd till det, om såväl elnätet som vatten och avloppsnätet inte fungerar ordentligt. I förlängningen leder en sådan utveckling till en försvagad skattemoral och minskat intresse för det gemensamma.

Att underhållet är eftersatt på så många områden som staten har inflyttande över visar att Sverige under många år har levt på rost och röta. I stället för att lägga resurser på underhåll av elnät, vattenledningar och järnväg har skattepengarna spenderats på annat.

Edvard Hollertz/SNB

 

Har du synpunkter på det som sägs i texten? Skriv då gärna en kommentar via tjänsten Ifrågasätt men tänk på att hålla dig till ämnet och diskutera i god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Kritisera och bemöt gärna argumenten men tänk på att inte angripa personen bakom åsikten. Vi förbehåller oss rätten att ta bort kommentarer vi bedömer som olämpliga samt publicera kommentar i papperstidningen.