2018-05-14 06:00

2018-05-14 06:00

Ingen hjälp i skogen

Det är goda tider för den svenska skogen, rapporterar Dagens Industri (11/5) med hänvisning till en rapport från fastighetsvärderingsbolaget Svefa. Förra året bjöd på prisuppgångar för skogsfastigheter på uppemot fem procent. Och det är något bekant över den här typen av nyheter.

Återkommande levererar mäklar- och värderingsfirmor rapporter som berättar hur bra det är att investera i skogsfastigheter. Den 25 januari i år rapporterade Sveriges Radio: ”Högkonjunktur gör att priserna på skogsmark ökar”. Vid det tillfället var underlaget bland annat Skogsbarometern från LRF Konsult, Swedbank och Sparbankerna.

Vad är det då som gör att priserna har ökat kraftigt de senast åren? Högkonjunkturen och de låga räntorna är självklart grunden. Andra faktorer är att det är stor efterfrågan på skogens produkter och att många vill ha mark för jakt och rekreation.

Ett perspektiv som däremot berörs sparsamt eller inte alls är om det finns ett samband mellan högre markpriser och försämrad tillgång på produktiv skogsmark, som en följd av att staten på olika sätt undantar skog i naturskyddets namn.

Vid årsskiftet 2016 var drygt tio procent av Sveriges landyta klassad som skyddad natur, inom klasserna nationalpark, naturreservat, naturvårdsområde och biotopskyddsområde. Det motsvarar över 4,5 miljoner hektar. Till år 2020 är målet att 20 procent av land- och sötvattensarealen ska vara skyddad eller på annat sätt bevarad.

Hur det påverkar att staten förbjuder skogsbruk på allt mer mark lär däremot inte vara något som mäklare vill beröra i rapporterna som ska berättar hur bra det är att lägga bud på en skogsfastighet. Och oavsett om den förda politiken pressar eller driver upp markpriserna är det en talande tystnad som råder.

Generellt har det ägnats begränsat intresse åt de ekonomiska konsekvenserna av att staten inskränker skogsbruket. När det bildas ett naturreservat kan det uppmärksammas hur en enskild markägare drabbas – hur hennes vardag och ekonomi ändras. Däremot diskuteras det sällan hur ett lokalsamhälle som helhet påverkas när stora skogsarealer blir undantagna från skogsbruk. Vad händer i längden med jobben för dem som kör skogsmaskinerna, timmerbilarna och maskinerna på sågverken?

Som jämförelse är det inom biståndspolitiken självklart med diskussioner kring att säkra egen försörjning. Målet är ofta att biståndet ska vara en hjälp till självhjälp. I Sverige verkar vi däremot ha förträngt att skogsbygdernas befolkningar också ska ha möjlighet att försörja sig.

Nu verkar dock en del få upp ögonen för hur skogspolitiken riskerar att påverka. Till och med Aftonbladets oberoende socialdemokratiska ledarsida (10/5) konstaterade under rubriken ”Staten vill stjäla gammelskogen” att det inte är någon bra glesbygdspolitik som bedrivs nu.

Att det är goda tider för skogen är egentligen ganska förunderligt – när Sverige är ett skogsland med ambitionen att bruka allt mindre skog.

Edvard Hollertz/SNB

Återkommande levererar mäklar- och värderingsfirmor rapporter som berättar hur bra det är att investera i skogsfastigheter. Den 25 januari i år rapporterade Sveriges Radio: ”Högkonjunktur gör att priserna på skogsmark ökar”. Vid det tillfället var underlaget bland annat Skogsbarometern från LRF Konsult, Swedbank och Sparbankerna.

Vad är det då som gör att priserna har ökat kraftigt de senast åren? Högkonjunkturen och de låga räntorna är självklart grunden. Andra faktorer är att det är stor efterfrågan på skogens produkter och att många vill ha mark för jakt och rekreation.

Ett perspektiv som däremot berörs sparsamt eller inte alls är om det finns ett samband mellan högre markpriser och försämrad tillgång på produktiv skogsmark, som en följd av att staten på olika sätt undantar skog i naturskyddets namn.

Vid årsskiftet 2016 var drygt tio procent av Sveriges landyta klassad som skyddad natur, inom klasserna nationalpark, naturreservat, naturvårdsområde och biotopskyddsområde. Det motsvarar över 4,5 miljoner hektar. Till år 2020 är målet att 20 procent av land- och sötvattensarealen ska vara skyddad eller på annat sätt bevarad.

Hur det påverkar att staten förbjuder skogsbruk på allt mer mark lär däremot inte vara något som mäklare vill beröra i rapporterna som ska berättar hur bra det är att lägga bud på en skogsfastighet. Och oavsett om den förda politiken pressar eller driver upp markpriserna är det en talande tystnad som råder.

Generellt har det ägnats begränsat intresse åt de ekonomiska konsekvenserna av att staten inskränker skogsbruket. När det bildas ett naturreservat kan det uppmärksammas hur en enskild markägare drabbas – hur hennes vardag och ekonomi ändras. Däremot diskuteras det sällan hur ett lokalsamhälle som helhet påverkas när stora skogsarealer blir undantagna från skogsbruk. Vad händer i längden med jobben för dem som kör skogsmaskinerna, timmerbilarna och maskinerna på sågverken?

Som jämförelse är det inom biståndspolitiken självklart med diskussioner kring att säkra egen försörjning. Målet är ofta att biståndet ska vara en hjälp till självhjälp. I Sverige verkar vi däremot ha förträngt att skogsbygdernas befolkningar också ska ha möjlighet att försörja sig.

Nu verkar dock en del få upp ögonen för hur skogspolitiken riskerar att påverka. Till och med Aftonbladets oberoende socialdemokratiska ledarsida (10/5) konstaterade under rubriken ”Staten vill stjäla gammelskogen” att det inte är någon bra glesbygdspolitik som bedrivs nu.

Att det är goda tider för skogen är egentligen ganska förunderligt – när Sverige är ett skogsland med ambitionen att bruka allt mindre skog.

Edvard Hollertz/SNB

Har du synpunkter på det som sägs i texten? Skriv då gärna en kommentar via tjänsten Ifrågasätt men tänk på att hålla dig till ämnet och diskutera i god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Kritisera och bemöt gärna argumenten men tänk på att inte angripa personen bakom åsikten. Vi förbehåller oss rätten att ta bort kommentarer vi bedömer som olämpliga samt publicera kommentar i papperstidningen.