2018-03-10 06:00

2018-03-10 06:00

Vattenlag med frågor

Torrlagda strömmar och vandringshinder för utrotningshotade fiskar eller vackra små dammar med tillhörande kvarnar och hyttor som tillsammans utgör unika kulturminnen? Frågan om småskalig vattenkraft har flera bottnar – energiförsörjning, hållbarhet, äganderätt, avtalsrätt, naturmiljö och kulturmiljö – som alla behöver tas i beaktande.

Det verkar också vara vad regeringen tillsammans med Moderaterna, Centerpartiet och Kristdemokraterna har försökt att göra. I lagförslaget som är en del i genomförandet av energiöverenskommelsen från 2016 och överlämnades till lagrådet under torsdagen har man åtminstone delvis backat från sin promemoria från förra året – vilken blev något av en vattendelare under remissrundan.

Målet har hela tiden varit att miljökraven på vattenkraften ska höjas och att alla vattenkraftverk i Sverige ska tvingas skaffa nya miljötillstånd utifrån dessa. Kritiken mot regeringen har handlat om att systemet skulle bryta flera hundra år gamla rättigheter grundande på urminnes hävd och privilegiebrev – i strid med såväl miljöbalken som den grundläggande principen i västerländsk rätt om att avtal ska hållas – samt att den i många fall stora kostnaden för tillståndsprövningen läggs på den enskilda ägaren.

På presskonferensen om det nya förslaget var miljöminister Karolina Skog (MP) noga med att poängtera att verksamheterna som i dag drivs med äldre rättigheter inte kommer att prövas som om det var fråga om en nyprövning – utan i stället omprövas, vilket gör att administrativa steg i processen såsom krav på miljökonsekvensbeskrivning försvinner. Gott så. Det innebär dock ändå att dessa verksamheter ska prövas, precis som all annan vattenkraft – vattendrag för vattendrag.

De åtgärder som kan komma att krävas utifrån prövningarna, som att bygga galler eller avledningsanordningar för att fiskar ska kunna vandra fritt, ska finansieras av energibolagen genom en gemensam miljöfond. Fonden kommer att ersätta kostnader för miljöanpassning minus en självrisk på femton procent samt värdet av produktionsförluster över fem procent.

Överenskommelsen har landat betydligt bättre än de initiala förslagen – något som beror på att de tre borgerliga partierna har tvingat regeringen åt rätt håll. Ett antal frågetecken finns dock kvar. Mycket beror naturligtvis på de tjänstemän som till syvende och sist ska implementera lagen, och hur aktivistiska de vill vara, men politikerna har också ett ansvar att staka ut riktningen.

Vad händer till exempel med det vattenkraftverk vars ägare inte har råd att stå för sin del av kostnaden för miljöanpassningen? Kommer staten då att gå in och expropriera verksamheter som i vissa fall har ägts av samma familj i flera generationer? Hur blir det med de dammar och kvarnar som är kulturmärkta? Och likt alla dagens naturfrågor: När regeringens miljömål krockar med äganderätten – vad väger egentligen tyngst?

Catarina Kärkkäinen/SNB

Torrlagda strömmar och vandringshinder för utrotningshotade fiskar eller vackra små dammar med tillhörande kvarnar och hyttor som tillsammans utgör unika kulturminnen? Frågan om småskalig vattenkraft har flera bottnar – energiförsörjning, hållbarhet, äganderätt, avtalsrätt, naturmiljö och kulturmiljö – som alla behöver tas i beaktande.

Det verkar också vara vad regeringen tillsammans med Moderaterna, Centerpartiet och Kristdemokraterna har försökt att göra. I lagförslaget som är en del i genomförandet av energiöverenskommelsen från 2016 och överlämnades till lagrådet under torsdagen har man åtminstone delvis backat från sin promemoria från förra året – vilken blev något av en vattendelare under remissrundan.

Målet har hela tiden varit att miljökraven på vattenkraften ska höjas och att alla vattenkraftverk i Sverige ska tvingas skaffa nya miljötillstånd utifrån dessa. Kritiken mot regeringen har handlat om att systemet skulle bryta flera hundra år gamla rättigheter grundande på urminnes hävd och privilegiebrev – i strid med såväl miljöbalken som den grundläggande principen i västerländsk rätt om att avtal ska hållas – samt att den i många fall stora kostnaden för tillståndsprövningen läggs på den enskilda ägaren.

På presskonferensen om det nya förslaget var miljöminister Karolina Skog (MP) noga med att poängtera att verksamheterna som i dag drivs med äldre rättigheter inte kommer att prövas som om det var fråga om en nyprövning – utan i stället omprövas, vilket gör att administrativa steg i processen såsom krav på miljökonsekvensbeskrivning försvinner. Gott så. Det innebär dock ändå att dessa verksamheter ska prövas, precis som all annan vattenkraft – vattendrag för vattendrag.

De åtgärder som kan komma att krävas utifrån prövningarna, som att bygga galler eller avledningsanordningar för att fiskar ska kunna vandra fritt, ska finansieras av energibolagen genom en gemensam miljöfond. Fonden kommer att ersätta kostnader för miljöanpassning minus en självrisk på femton procent samt värdet av produktionsförluster över fem procent.

Överenskommelsen har landat betydligt bättre än de initiala förslagen – något som beror på att de tre borgerliga partierna har tvingat regeringen åt rätt håll. Ett antal frågetecken finns dock kvar. Mycket beror naturligtvis på de tjänstemän som till syvende och sist ska implementera lagen, och hur aktivistiska de vill vara, men politikerna har också ett ansvar att staka ut riktningen.

Vad händer till exempel med det vattenkraftverk vars ägare inte har råd att stå för sin del av kostnaden för miljöanpassningen? Kommer staten då att gå in och expropriera verksamheter som i vissa fall har ägts av samma familj i flera generationer? Hur blir det med de dammar och kvarnar som är kulturmärkta? Och likt alla dagens naturfrågor: När regeringens miljömål krockar med äganderätten – vad väger egentligen tyngst?

Catarina Kärkkäinen/SNB

Har du synpunkter på det som sägs i texten? Skriv då gärna en kommentar via tjänsten Ifrågasätt men tänk på att hålla dig till ämnet och diskutera i god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Kritisera och bemöt gärna argumenten men tänk på att inte angripa personen bakom åsikten. Vi förbehåller oss rätten att ta bort kommentarer vi bedömer som olämpliga samt publicera kommentar i papperstidningen.