2015-10-09 06:00

2015-10-09 06:00

Vad kan man lita på?

Har ni hört uttrycket ”Lögn, förbannad lögn och statistik” någon gång? Jag kom osökt att tänka på detta när jag läste torsdagens artikel om hur nöjda skoleleverna är med både städningen av toaletterna och med skolmaten.

För inte så länge sedan var det snudd på katastrofvarning när det gäller städningen och bara en tredjedel av eleverna var nöjda med skolmaten.

Nu är nästan alla nöjda och glada..

Det första resultatet bygger på en enkätundersökning. Det andra på djupintervjuer med 362 elever i alla årskurser.

Och även om det är flera rektorer som beställt mer toalettstädning efter den första undersökningen så kan inte detta vara hela svaret.

Olika sätt att undersöka ger helt enkelt olika svar.

För hur lätt är det inte att tjuvkika på en kompis enkätsvar?

Eller fylla i lite som man vill för det är ju inte så viktigt.

Eller svara att maten är äcklig för det säger ju alla andra?

Kanske vågar en elev prata ärligare om man sitter själv md en vuxen?

Eller vågar de inte säga vad de tycker till en vuxen?

Frågorna är många, svaren få och osäkerheten trots allt ganska stor.

Och eftersom mycket av samhällsplaneringen och politikers beslut bygger på just undersökningar och statistik så kan jag inte låta bli att undra hur de – och alla vi andra också – ska veta vad vi ska lita på? Hur ska man kulla veta vad som faktiskt fungerar och vad som behöver åtgärdas om två undersökningar ger så helt olika resultat?

Ett annat problem är att allt färre svarar på undersökningar och enkäter.

Statistiska Centralbyrån – statistikens urmoder – konstaterade för inte så länge sedan att svarsprocenten är så låg på en del av de undersökningar de genomför att svaren kan vara missvisande.

Och ändå är det deras resultat som ligger till grund för vad som åtgärdas i samhället.

Lite skrämmande, om ni frågar mig.

Catarina Forsberg

För inte så länge sedan var det snudd på katastrofvarning när det gäller städningen och bara en tredjedel av eleverna var nöjda med skolmaten.

Nu är nästan alla nöjda och glada..

Det första resultatet bygger på en enkätundersökning. Det andra på djupintervjuer med 362 elever i alla årskurser.

Och även om det är flera rektorer som beställt mer toalettstädning efter den första undersökningen så kan inte detta vara hela svaret.

Olika sätt att undersöka ger helt enkelt olika svar.

För hur lätt är det inte att tjuvkika på en kompis enkätsvar?

Eller fylla i lite som man vill för det är ju inte så viktigt.

Eller svara att maten är äcklig för det säger ju alla andra?

Kanske vågar en elev prata ärligare om man sitter själv md en vuxen?

Eller vågar de inte säga vad de tycker till en vuxen?

Frågorna är många, svaren få och osäkerheten trots allt ganska stor.

Och eftersom mycket av samhällsplaneringen och politikers beslut bygger på just undersökningar och statistik så kan jag inte låta bli att undra hur de – och alla vi andra också – ska veta vad vi ska lita på? Hur ska man kulla veta vad som faktiskt fungerar och vad som behöver åtgärdas om två undersökningar ger så helt olika resultat?

Ett annat problem är att allt färre svarar på undersökningar och enkäter.

Statistiska Centralbyrån – statistikens urmoder – konstaterade för inte så länge sedan att svarsprocenten är så låg på en del av de undersökningar de genomför att svaren kan vara missvisande.

Och ändå är det deras resultat som ligger till grund för vad som åtgärdas i samhället.

Lite skrämmande, om ni frågar mig.

Catarina Forsberg