2015-10-03 06:00

2015-10-03 15:24

Krävs mer än jobbmål

LEDARE

Regeringens mål om att Sverige ska ha lägst arbetslöshet i EU år 2020 kan kritiseras av flera skäl.

Konjunkturinstitutet har bedömt att de åtgärder som regeringen föreslagit för att nå sitt mål, i synnerhet skattehöjningarna på arbete, lär dämpa sysselsättningen. På Dagens Nyheters debattsida (1/10) tog Folkpartiets ekonomisk-politiske talesperson Erik Ullenhag och partiledaren Jan Björklund upp detta och ytterligare några av problemen med regeringens målsättning.

Även om färre blir arbetslösa i Sverige kan regeringen missa sitt arbetslöshetsmål om till exempel Tyskland eller Storbritannien lyckas bättre –omvänt kan målet nås bara det går lite sämre för grannländerna. Därtill har den regeringen på klassiskt S-manér valt att fokusera på arbetslösheten i stället för på sysselsättningen. Det öppnar för att kunna frisera statistiken genom exempelvis förtidspensioneringar. Läggs fokus på sysselsättningen blir jobben och tillväxtmöjligheterna det väsentliga.

Folkpartiet vill av dessa rimliga skäl hellre se ett sysselsättningsmål och föreslår även underkategorier för unga, utrikes födda och äldre. Allianspartierna hade också i valrörelsen förra året ett mål om att 350 000 personer fler skulle vara i arbete år 2020. Partiföreträdarna talade om att fem miljoner människor skulle ha ett arbete då. Och visst finns det en poäng i att partierna sätter upp tydliga målsättningar och jobbar resultatinriktat mot att nå dem.

I valrörelsen var det dock slående att partiernas siffermål inte sade väljarna särskilt mycket så länge de inte sattes i proportion till någonting. Vad betyder det att fem miljoner människor ska arbeta om några år? Hur många jobbar ens i dag? Är det målet rimligt i förhållande till befolkningsökningen? Men framförallt, vad betyder det för jobben i Säffle? I Enköping? I Luleå? Hur får unga och nyanlända chansen att visa vad de går för? Hur ska äldres kompetens tas tillvara längre i arbetslivet? Hur ska skolan och universiteten utbilda rätt kompetens?

I debattartikeln följer Ullenhag och Björklund upp sitt sysselsättningsmål, som för hela den arbetsföra befolkningen ska vara 68,5 procent år 2020 och 70 procent år 2025, med att berätta att Folkpartiet i sin höstbudgetmotion bland annat kommer att föreslå ”reformer för att företag ska kunna växa”och ”liberaliserad arbetsrätt”. Även Moderaterna introducerade häromdagen nya förslag, bland annat en utveckling av rut-avdraget.

Allianspartierna signalerar att de fokuserar på sysselsättningen. Det är betydligt mer tilltalande än regeringens kritiserade arbetslöshetsmål och skattehöjningar. Samtidigt är arbetsmarknaden starkt präglad av en seglivad insider-outsider-problematik som snarare än ett nytt jobbmål skulle behöva en plusmeny av reformer. Att som Folkpartiet tala om att liberalisera arbetsrätten fordrar också djupare diskussion om hur tankesättet kring trygghet på arbetsmarknaden bör förändras. Det ska bli intressant att se vad partierna gör av den dialogen med väljarna.

Amelie Langby/SNB

Konjunkturinstitutet har bedömt att de åtgärder som regeringen föreslagit för att nå sitt mål, i synnerhet skattehöjningarna på arbete, lär dämpa sysselsättningen. På Dagens Nyheters debattsida (1/10) tog Folkpartiets ekonomisk-politiske talesperson Erik Ullenhag och partiledaren Jan Björklund upp detta och ytterligare några av problemen med regeringens målsättning.

Även om färre blir arbetslösa i Sverige kan regeringen missa sitt arbetslöshetsmål om till exempel Tyskland eller Storbritannien lyckas bättre –omvänt kan målet nås bara det går lite sämre för grannländerna. Därtill har den regeringen på klassiskt S-manér valt att fokusera på arbetslösheten i stället för på sysselsättningen. Det öppnar för att kunna frisera statistiken genom exempelvis förtidspensioneringar. Läggs fokus på sysselsättningen blir jobben och tillväxtmöjligheterna det väsentliga.

Folkpartiet vill av dessa rimliga skäl hellre se ett sysselsättningsmål och föreslår även underkategorier för unga, utrikes födda och äldre. Allianspartierna hade också i valrörelsen förra året ett mål om att 350 000 personer fler skulle vara i arbete år 2020. Partiföreträdarna talade om att fem miljoner människor skulle ha ett arbete då. Och visst finns det en poäng i att partierna sätter upp tydliga målsättningar och jobbar resultatinriktat mot att nå dem.

I valrörelsen var det dock slående att partiernas siffermål inte sade väljarna särskilt mycket så länge de inte sattes i proportion till någonting. Vad betyder det att fem miljoner människor ska arbeta om några år? Hur många jobbar ens i dag? Är det målet rimligt i förhållande till befolkningsökningen? Men framförallt, vad betyder det för jobben i Säffle? I Enköping? I Luleå? Hur får unga och nyanlända chansen att visa vad de går för? Hur ska äldres kompetens tas tillvara längre i arbetslivet? Hur ska skolan och universiteten utbilda rätt kompetens?

I debattartikeln följer Ullenhag och Björklund upp sitt sysselsättningsmål, som för hela den arbetsföra befolkningen ska vara 68,5 procent år 2020 och 70 procent år 2025, med att berätta att Folkpartiet i sin höstbudgetmotion bland annat kommer att föreslå ”reformer för att företag ska kunna växa”och ”liberaliserad arbetsrätt”. Även Moderaterna introducerade häromdagen nya förslag, bland annat en utveckling av rut-avdraget.

Allianspartierna signalerar att de fokuserar på sysselsättningen. Det är betydligt mer tilltalande än regeringens kritiserade arbetslöshetsmål och skattehöjningar. Samtidigt är arbetsmarknaden starkt präglad av en seglivad insider-outsider-problematik som snarare än ett nytt jobbmål skulle behöva en plusmeny av reformer. Att som Folkpartiet tala om att liberalisera arbetsrätten fordrar också djupare diskussion om hur tankesättet kring trygghet på arbetsmarknaden bör förändras. Det ska bli intressant att se vad partierna gör av den dialogen med väljarna.

Amelie Langby/SNB