2015-09-24 06:00

2015-09-24 06:00

Varför inteinkomst-pröva?

LEDARE

Kan någon förklara för mig varför det verkar vara politiskt omöjligt att ens föreslå inkomstprövning av vissa bidrag och subventioner?

Jag har berört detta ämne förr, men inte lyckats få igång någon debatt alls.

Och för mig blev det aktuellt igen när regeringen i sin höstbudget aviserar en höjning av maxgränsen för hemhjälp för att omfördela de pengarna till gratis glasögon och medicin till barn.

Varför? Hur tänker de? Är mina enkla frågor.

Pensionärer är inte en enhetlig grupp. Det finns de som verkligen lever livets glada dagar till de som har det väldigt knapert.

Och det samma gäller barnfamiljer. Det finns de som får spara för att kunna gå på Liseberg och de som åker till Thailand två veckor varje år.

Varför märks inte detta i fördelningen av pengar?

Varför inte höja maxgränsen för hemhjälp rejält och se till att de som har ekonomiska resurser att betala gör det och de som har en minimal ålderspension får betala mindre?

Varför måste inte vi som kan betala yngsta dotterns glasögon med egna medel?

Det samma gäller även barnbidraget. Där det finns ensamstående föräldrar som knappt klarar månaden och det finns föräldrar som sätter in barnbidraget oavkortat på ett aktie- eller fondkonto som barnet får tillgång till när han eller hon fyller 18.

Alla måste känna att de får något för skatten de betalar är ett argument jag ofta får höra när jag försöker diskutera detta.

?????????????????

Som förälder får du BVC, förlossningsvård, subventionerad barnomsorg och avgiftsfri sjukvård, tandvård, utbildning och skolmat till dina ungar. Bland mycket annat.

Skulle inte vi känna att vi får något för skatten vi betalar!?

Jag förstår inte argumentet.

Och om man tittar mer ideologiskt borde det ju inte heller vara ett problem.

För vänsterpartister som vill att man ska bidra efter förmåga och få efter behov borde inkomstprövning vara en självklarhet. Och socialdemokratin borde inte heller ha några problem.

Även för en borgerlighet som vill att vi i största utsträckning ska klara oss utan inblandning av staten borde detta vara en ganska enkel fråga.

Så varför?

Är vi föräldrar som väljargrupp så skräckinjagande?

Catarina Forsberg

 

 

Jag har berört detta ämne förr, men inte lyckats få igång någon debatt alls.

Och för mig blev det aktuellt igen när regeringen i sin höstbudget aviserar en höjning av maxgränsen för hemhjälp för att omfördela de pengarna till gratis glasögon och medicin till barn.

Varför? Hur tänker de? Är mina enkla frågor.

Pensionärer är inte en enhetlig grupp. Det finns de som verkligen lever livets glada dagar till de som har det väldigt knapert.

Och det samma gäller barnfamiljer. Det finns de som får spara för att kunna gå på Liseberg och de som åker till Thailand två veckor varje år.

Varför märks inte detta i fördelningen av pengar?

Varför inte höja maxgränsen för hemhjälp rejält och se till att de som har ekonomiska resurser att betala gör det och de som har en minimal ålderspension får betala mindre?

Varför måste inte vi som kan betala yngsta dotterns glasögon med egna medel?

Det samma gäller även barnbidraget. Där det finns ensamstående föräldrar som knappt klarar månaden och det finns föräldrar som sätter in barnbidraget oavkortat på ett aktie- eller fondkonto som barnet får tillgång till när han eller hon fyller 18.

Alla måste känna att de får något för skatten de betalar är ett argument jag ofta får höra när jag försöker diskutera detta.

?????????????????

Som förälder får du BVC, förlossningsvård, subventionerad barnomsorg och avgiftsfri sjukvård, tandvård, utbildning och skolmat till dina ungar. Bland mycket annat.

Skulle inte vi känna att vi får något för skatten vi betalar!?

Jag förstår inte argumentet.

Och om man tittar mer ideologiskt borde det ju inte heller vara ett problem.

För vänsterpartister som vill att man ska bidra efter förmåga och få efter behov borde inkomstprövning vara en självklarhet. Och socialdemokratin borde inte heller ha några problem.

Även för en borgerlighet som vill att vi i största utsträckning ska klara oss utan inblandning av staten borde detta vara en ganska enkel fråga.

Så varför?

Är vi föräldrar som väljargrupp så skräckinjagande?

Catarina Forsberg