2015-08-28 06:00

2015-08-28 06:00

Reformer i lösan sand

LEDARE

Regeringen har börjat presentera hur mycket den ska spendera för att uppfylla vallöftet om att Sverige ska ha lägst arbetslöshet i EU år 2020.

Under parollen jobbsatsningar presenterades på onsdagen nya utgifter för totalt 38,5 miljarder kronor. Tillsammans med utgiftsökningarna som presenterades i vårbudgeten blir det cirka 69 miljarder fram till 2018, enligt regeringen.

På onsdagen kom även konjunkturinstitutet med sin prognos om att statsbudgeten under åren 2016-2019 behöver förstärkas med 100 miljarder kronor, för att klara ett bibehållet offentligt åtagande. Det kan naturligtvis ske genom besparingar, men mer sannolikt, givet regeringens inställning till skattevapnet, blir det skattehöjningar. Sammantaget innebär det att svindlande summor som uppåt 170 miljarder mer kan komma att uttaxeras av medborgarna kommande år.

Skattehöjningar i den storleksnivån är naturligtvis inte kompatibla med ökad tillväxt och sysselsättning utan kommer att bromsa in ekonomin. Det är ett allvarligt bekymmer. De aviserade åtgärderna är inte långsiktigt uppbyggande och tillväxtbefrämjande utan snarare motsatsen. De hämmar långsiktigt positiva strukturer.

Rot och rut är talande för hur missriktade satsningarna blir. Genom rot tillkommer byggjobb spontant i hela landet när medborgarna hyr in byggare. Marknaden kommer att styra så att jobb tillkommer där folk bor eller har hus. Det innebär att exempelvis varje storstadsbo som låter renovera sin sommarstuga ute i landet bidrar till den regionala utvecklingen. När byggjobben rot givit nu ska ersättas av centralt planerade byggjobb genom exempelvis renoveringar i miljonprogrammet och nybyggnationer så hamnar de jobben i bästa fall i större regionala orter, mer sannolikt i storstäderna. Därmed viktas den regionala jobbfördelningen för byggarbetare drastiskt om.

Försämringen av rut ger motsvarande problem. Jobben rut ger är en riktig biljett in på arbetsmarknaden för de som stått utanför, i hög grad unga och utlandsfödda. Nu ska de istället få stödprogram.

Satsningarna som nu presenteras på stora byggprojekt är typiska exempel på vad som ofta sättas in under krisår. Dessa projekt löser oftast samhällsbehov och lindrar i konjunkturcykeln, men ger i lägre grad bestående förbättringar av landets produktion och framtida möjligheter. Så ser det ut att vara med regeringens nya satsningar.

Åtgärderna ger intryck av att iscensättas mest för att regeringen runt valet 2018 ska tillfälligt kunna visa framgång mot målet att nå målet EU:s lägsta arbetslöshet 2020. Inte att man försöker skapa över tid bestående jobb eller nya branscher. I så fall hade helt andra åtgärder som långsiktigt gynnar företagsklimatet så att det organiskt kommer fram fler riktiga jobb presenterats.


Per Selstam/SNB

Under parollen jobbsatsningar presenterades på onsdagen nya utgifter för totalt 38,5 miljarder kronor. Tillsammans med utgiftsökningarna som presenterades i vårbudgeten blir det cirka 69 miljarder fram till 2018, enligt regeringen.

På onsdagen kom även konjunkturinstitutet med sin prognos om att statsbudgeten under åren 2016-2019 behöver förstärkas med 100 miljarder kronor, för att klara ett bibehållet offentligt åtagande. Det kan naturligtvis ske genom besparingar, men mer sannolikt, givet regeringens inställning till skattevapnet, blir det skattehöjningar. Sammantaget innebär det att svindlande summor som uppåt 170 miljarder mer kan komma att uttaxeras av medborgarna kommande år.

Skattehöjningar i den storleksnivån är naturligtvis inte kompatibla med ökad tillväxt och sysselsättning utan kommer att bromsa in ekonomin. Det är ett allvarligt bekymmer. De aviserade åtgärderna är inte långsiktigt uppbyggande och tillväxtbefrämjande utan snarare motsatsen. De hämmar långsiktigt positiva strukturer.

Rot och rut är talande för hur missriktade satsningarna blir. Genom rot tillkommer byggjobb spontant i hela landet när medborgarna hyr in byggare. Marknaden kommer att styra så att jobb tillkommer där folk bor eller har hus. Det innebär att exempelvis varje storstadsbo som låter renovera sin sommarstuga ute i landet bidrar till den regionala utvecklingen. När byggjobben rot givit nu ska ersättas av centralt planerade byggjobb genom exempelvis renoveringar i miljonprogrammet och nybyggnationer så hamnar de jobben i bästa fall i större regionala orter, mer sannolikt i storstäderna. Därmed viktas den regionala jobbfördelningen för byggarbetare drastiskt om.

Försämringen av rut ger motsvarande problem. Jobben rut ger är en riktig biljett in på arbetsmarknaden för de som stått utanför, i hög grad unga och utlandsfödda. Nu ska de istället få stödprogram.

Satsningarna som nu presenteras på stora byggprojekt är typiska exempel på vad som ofta sättas in under krisår. Dessa projekt löser oftast samhällsbehov och lindrar i konjunkturcykeln, men ger i lägre grad bestående förbättringar av landets produktion och framtida möjligheter. Så ser det ut att vara med regeringens nya satsningar.

Åtgärderna ger intryck av att iscensättas mest för att regeringen runt valet 2018 ska tillfälligt kunna visa framgång mot målet att nå målet EU:s lägsta arbetslöshet 2020. Inte att man försöker skapa över tid bestående jobb eller nya branscher. I så fall hade helt andra åtgärder som långsiktigt gynnar företagsklimatet så att det organiskt kommer fram fler riktiga jobb presenterats.


Per Selstam/SNB