2015-08-04 06:00

2015-08-04 06:00

Bristen ärproblemet

I torsdags tillsatte regeringen en utredning om reglerna kring hyresrätter och uthyrning av bostäder. Syftet är att stärka hyresgästernas ställning. Dessvärre är risken överhängande att resultatet blir en ännu sämre fungerande hyresmarknad än i dag.

En av de saker som regeringen tar sikte på är den andrahandsuthyrning som Alliansregeringen möjliggjorde. Bostadsminister Mehmet Kaplan (MP) och justitieminister Morgan Johansson (S) skrev i en debattartikel i Svenska Dagbladet (30/7) att närmandet av marknadshyror som då gjordes är problematiskt, men att man annars gärna ser att människor hyr ut sina bostäder.

Hela upplägget går stick i stäv med vad vi vet om bostadsmarknaden. Att Alliansen öppnade upp andrahandsuthyrningsmarknaden av privata bostäder skapade ett andrum på bostadsmarknaden. Det behövdes eftersom regelsystemet med reavinstbeskattning har skapat incitament att inte flytta eftersom mycket av förtjänsterna ändå äts upp av skatt. Således finns det många som bor större än de behöver och har rum att hyra ut.

Själva bristen på bostäder innebär dessutom per definition att utbudet konstant understiger efterfrågan, vilket leder till kontinuerliga prisökningar som i sin tur knappast ger incitament att sälja en bostad om man inte måste. Det finns därför många bostäder som huvudsakligen står tomma. Visst hade det varit bättre att åtgärda det underliggande problemet med bristande lönsamhet i förhållande till de stora investeringar som krävs för att bygga hus på grund av hyresregleringen. Uthyrningsreformen har mer karaktär av att behandla symptom än sjukdom. Men om ingen är villig att göra det senare är det åtminstone bättre än inget.

Regeringen riktar också in sig på fenomenet oseriösa hyresvärdar. Det framstår i artikeln som ett stort problem. Därmed förefaller det underligt att utredaren Agneta Börjesson, riksdagsledamot för Miljöpartiet, också ska utreda i vilken utsträckning det finns problem med förvaltningen av hyreshus. Det är inte alls säkert att det finns ett problem.

Regeringen tar även sikte på så kallade lyxrenoveringar. Ett i verkligheten väldigt ovanligt fenomen. Regeringen tycker likt Hyresgästföreningen att det är ett problem att föreningen inte kan förhandla om hyreshöjningen på en gång utan bara om renoveringarnas berättigande. Risken är att en reform i den riktning regeringen pekar kommer att leda till uteblivna renoveringar och därmed försämrad levnadsstandard på många håll.

Det verkliga problemet på bostadsmarknaden är varken hyresgästers rättigheter eller andrahandsuthyrningar utan bristen på bostäder. Problemet kommer dessutom bara att öka i takt med den växande befolkningen. Regeringen behöver inse behovet av marknadshyror om man vill få hyresmarknaden att fungera.

Daniel Persson/SNB

I torsdags tillsatte regeringen en utredning om reglerna kring hyresrätter och uthyrning av bostäder. Syftet är att stärka hyresgästernas ställning. Dessvärre är risken överhängande att resultatet blir en ännu sämre fungerande hyresmarknad än i dag.

En av de saker som regeringen tar sikte på är den andrahandsuthyrning som Alliansregeringen möjliggjorde. Bostadsminister Mehmet Kaplan (MP) och justitieminister Morgan Johansson (S) skrev i en debattartikel i Svenska Dagbladet (30/7) att närmandet av marknadshyror som då gjordes är problematiskt, men att man annars gärna ser att människor hyr ut sina bostäder.

Hela upplägget går stick i stäv med vad vi vet om bostadsmarknaden. Att Alliansen öppnade upp andrahandsuthyrningsmarknaden av privata bostäder skapade ett andrum på bostadsmarknaden. Det behövdes eftersom regelsystemet med reavinstbeskattning har skapat incitament att inte flytta eftersom mycket av förtjänsterna ändå äts upp av skatt. Således finns det många som bor större än de behöver och har rum att hyra ut.

Själva bristen på bostäder innebär dessutom per definition att utbudet konstant understiger efterfrågan, vilket leder till kontinuerliga prisökningar som i sin tur knappast ger incitament att sälja en bostad om man inte måste. Det finns därför många bostäder som huvudsakligen står tomma. Visst hade det varit bättre att åtgärda det underliggande problemet med bristande lönsamhet i förhållande till de stora investeringar som krävs för att bygga hus på grund av hyresregleringen. Uthyrningsreformen har mer karaktär av att behandla symptom än sjukdom. Men om ingen är villig att göra det senare är det åtminstone bättre än inget.

Regeringen riktar också in sig på fenomenet oseriösa hyresvärdar. Det framstår i artikeln som ett stort problem. Därmed förefaller det underligt att utredaren Agneta Börjesson, riksdagsledamot för Miljöpartiet, också ska utreda i vilken utsträckning det finns problem med förvaltningen av hyreshus. Det är inte alls säkert att det finns ett problem.

Regeringen tar även sikte på så kallade lyxrenoveringar. Ett i verkligheten väldigt ovanligt fenomen. Regeringen tycker likt Hyresgästföreningen att det är ett problem att föreningen inte kan förhandla om hyreshöjningen på en gång utan bara om renoveringarnas berättigande. Risken är att en reform i den riktning regeringen pekar kommer att leda till uteblivna renoveringar och därmed försämrad levnadsstandard på många håll.

Det verkliga problemet på bostadsmarknaden är varken hyresgästers rättigheter eller andrahandsuthyrningar utan bristen på bostäder. Problemet kommer dessutom bara att öka i takt med den växande befolkningen. Regeringen behöver inse behovet av marknadshyror om man vill få hyresmarknaden att fungera.

Daniel Persson/SNB