2015-06-09 06:00

2015-06-09 06:00

Vargavinter i regeringen

LEDARE

Samarbetsklimatet i regeringen är uselt. Det visades om inte annat på scen vid Socialdemokraternas partikongress där de Miljöpartistiska språkrörens välkomnande var allt annat än hjärtligt.

För att skyla över problemen begraver regeringen dem i utredningar, då kan den hänvisa till att utredning pågår och slippa ta i sakfrågorna. Det är vad vi bevittnat när regeringen tillsatt en ny vargkommitté. Den skulle bli en blåkopia på den förra regeringens kommitté. Samma brukarorganisationer, fast med en ordförande utan den politiska fingertoppskänsla som Peter Egardt, landshövding i Uppsala län, visade i den förra kommittén.

Regeringens problem är dock att samhället i övrigt inte delar dess, och särskilt miljöminister Åsa Romsons (MP), problembild. Stödet för varg i Sverige minskar samtidigt som stödet för vargjakt ökar, inte bara på landsbygden utan även bland stadsbor. De flesta drog en lättnadens suck när följetongen om vargförvaltningen, de många överklagandena och juridiska turerna kring vargarna äntligen fick en lösning. Det blev en vargjakt till denna vinter, färre vargar fick jagas än vad flertalet ur brukarorganisationerna ville och fler än vad bevararorganen ville. Ofta kännetecknar det en bra kompromiss, ingen blir helt nöjd.

Miljöministern tillhör dessvärre inte den personkategori som gillar att kompromissa. Hon ser inte värdet, fast vargstammen fortsätter att växa, jakten till trots. Hon vill ha allt och andra åsikter ska nedkämpas. I veckan som gick prickades hon av KU för att hon inte kunde låta bli att kritisera de myndigheter som följde lagen och beslutade om vinterns vargjakt. Innan hon var minister drog hon sig inte heller för att hoppa på forskare som på basis av sin forskning hade en annan uppfattning än hon i vargfrågan.

Mot den bakgrunden är det fullt förståelighet att brukarsidan, det vill säga samer, fäbodbrukare, jägare och bönder, inte vill vara med i Romsons och regeringens kommitté. De anar att de kommer att vara gisslan och inte få gehör för sina synpunkter. Att på nytt utreda frågan om gynnsam bevarandestatus är dessutom överflödigt, den är avklarad och ett fungerande regelverk finns på plats. Att öppna den igen är som att ånyo bjuda in EU-kommissionen att ha synpunkter på svensk rovdjursförvaltning, vilket naturligtvis är vad den konflikthungriga miljöministern vill.

Hanteringen av frågan kring vargkommittén bär klara drag av arrogans och bristande politisk fingerfärdighet. Det är pinsamt för regeringen att brukarorganisationerna vägrar delta. Att de gör så tyder på att regeringen varken förankrat att kommittén skulle startas om eller vilka frågor som skulle tas upp med organisationerna. Det är ett dåligt politiskt hantverk. Resultatet blir att regeringen förödmjukas av avhopp och visar sig inkapabel att styra landet. Det är ett högt pris som inte bara de inblandade ministrarna får betala. Ytterst faller det tillbaka på bilden av statsminister Stefan Löfven (S) som får sig ytterligare en törn.

Per Selstam/SNB

För att skyla över problemen begraver regeringen dem i utredningar, då kan den hänvisa till att utredning pågår och slippa ta i sakfrågorna. Det är vad vi bevittnat när regeringen tillsatt en ny vargkommitté. Den skulle bli en blåkopia på den förra regeringens kommitté. Samma brukarorganisationer, fast med en ordförande utan den politiska fingertoppskänsla som Peter Egardt, landshövding i Uppsala län, visade i den förra kommittén.

Regeringens problem är dock att samhället i övrigt inte delar dess, och särskilt miljöminister Åsa Romsons (MP), problembild. Stödet för varg i Sverige minskar samtidigt som stödet för vargjakt ökar, inte bara på landsbygden utan även bland stadsbor. De flesta drog en lättnadens suck när följetongen om vargförvaltningen, de många överklagandena och juridiska turerna kring vargarna äntligen fick en lösning. Det blev en vargjakt till denna vinter, färre vargar fick jagas än vad flertalet ur brukarorganisationerna ville och fler än vad bevararorganen ville. Ofta kännetecknar det en bra kompromiss, ingen blir helt nöjd.

Miljöministern tillhör dessvärre inte den personkategori som gillar att kompromissa. Hon ser inte värdet, fast vargstammen fortsätter att växa, jakten till trots. Hon vill ha allt och andra åsikter ska nedkämpas. I veckan som gick prickades hon av KU för att hon inte kunde låta bli att kritisera de myndigheter som följde lagen och beslutade om vinterns vargjakt. Innan hon var minister drog hon sig inte heller för att hoppa på forskare som på basis av sin forskning hade en annan uppfattning än hon i vargfrågan.

Mot den bakgrunden är det fullt förståelighet att brukarsidan, det vill säga samer, fäbodbrukare, jägare och bönder, inte vill vara med i Romsons och regeringens kommitté. De anar att de kommer att vara gisslan och inte få gehör för sina synpunkter. Att på nytt utreda frågan om gynnsam bevarandestatus är dessutom överflödigt, den är avklarad och ett fungerande regelverk finns på plats. Att öppna den igen är som att ånyo bjuda in EU-kommissionen att ha synpunkter på svensk rovdjursförvaltning, vilket naturligtvis är vad den konflikthungriga miljöministern vill.

Hanteringen av frågan kring vargkommittén bär klara drag av arrogans och bristande politisk fingerfärdighet. Det är pinsamt för regeringen att brukarorganisationerna vägrar delta. Att de gör så tyder på att regeringen varken förankrat att kommittén skulle startas om eller vilka frågor som skulle tas upp med organisationerna. Det är ett dåligt politiskt hantverk. Resultatet blir att regeringen förödmjukas av avhopp och visar sig inkapabel att styra landet. Det är ett högt pris som inte bara de inblandade ministrarna får betala. Ytterst faller det tillbaka på bilden av statsminister Stefan Löfven (S) som får sig ytterligare en törn.

Per Selstam/SNB