2015-06-03 06:00

2015-06-03 06:00

Pension ska inte betala

Genom en rad lösa målsättningar försöker Socialdemokraterna lansera sig som ”framtidspartiet”. Målet om att Sverige ska ha EU:s lägsta arbetslöshet år 2020 är den övergripande visionen. Få tror på allvar att regeringen kommer att nå det målet.

En orealistisk vision i kombination med en svag regeringsställning kan ge i huvudsak två olika utgångar. Antigen skyller man på oppositionen eller på någon omvärldsfaktor, när statistiken inte är tillräckligt bra, och fortsätter som om inget har hänt. Den utvägen är inte ny för regeringen.

Efter helgens partikongress i Västerås är det tydligt att regeringen surrat sig så hårt kring masten att de måste följa det sjunkande regeringsskeppet i djupet om arbetslösheten inte rsjunker först.

Därför är det troligt att vi kommer att få se ett betydligt mer offensivt spel från regeringen, så långt nu Decemberöverenskommelsen håller. Nu gäller det att satsa, eller som det heter ”investera”, för att få igång ekonomin.

Bostadsbyggandet är en väsentlig del i regeringens strategi. På S-kongressen passade man därför på att klubba igenom ytterligare ett mål. 500 000 bostäder ska byggas mellan åren 2020-2030. Det finns redan ett mål om 250 000 bostäder fram till 2020. Genom att dra igång ett massivt nybyggnadsprogram väntar man sig också minska arbetslösheten.

Det är uppenbart att marknaden inte funnit det lönsamt att bygga hyresrätter med en för hyresgästerna överkomlig hyressättning. Vem ska satsa pengar på byggprojekt som inte går att räkna hem på grund av de reglerade hyrorna?

Eftersom det är politiskt omöjligt för regeringen att marknadsanpassa byggandet så får man leta efter finansiering på andra håll. Varför då inte låta de statliga pensionsfonderna stå för en del av det kapital som behövs för att bygga hyresrätter som rimligen måste gå med förlust? Ett gammalt trick, miljonprogrammet finansierades med ATP-pengar.

Finansminister Magdalena Andersson (S) säger dock att det inte handlar om att tvinga AP-fonderna till någonting, de ska ha pensionärernas bästa för ögonen. Det återstår dock att se hur pass obundna AP-fonderna kommer att känna sig när de ”erbjuds att investera i Sverige”.

Inom vänstern och facken hörs allt fler och högljudda krav på att ”pensionskapitalet sätts i arbete”. Uppenbarligen vill man styra pensionspengar från tillväxtmarknader till lågavkastande svenska bostadsobligationer.

S förnekar sig inte. Göran Persson (S) drog sig inte för att föra över miljardbelopp från pensionsspararna till statsbudgeten. Under finanskrisen ville Mona Sahlin (S) använda pensionspengar för att rädda krisande företag –som SAAB.

Tendensen att vilja ta pengar från pensionerna för att nå brådskande politiska mål, som dessutom i stor utsträckning är förlustbringande och verklighetsfrämmande måste stävjas. Tack och lov är regeringen inte starkare än DÖ, vilket förhoppningsvis kan stävja de mest expansiva ”investeringsplanerna”i allt från bostäder till snabbtåg. Men det återstår att se.

Greger Ekman/SNB

Genom en rad lösa målsättningar försöker Socialdemokraterna lansera sig som ”framtidspartiet”. Målet om att Sverige ska ha EU:s lägsta arbetslöshet år 2020 är den övergripande visionen. Få tror på allvar att regeringen kommer att nå det målet.

En orealistisk vision i kombination med en svag regeringsställning kan ge i huvudsak två olika utgångar. Antigen skyller man på oppositionen eller på någon omvärldsfaktor, när statistiken inte är tillräckligt bra, och fortsätter som om inget har hänt. Den utvägen är inte ny för regeringen.

Efter helgens partikongress i Västerås är det tydligt att regeringen surrat sig så hårt kring masten att de måste följa det sjunkande regeringsskeppet i djupet om arbetslösheten inte rsjunker först.

Därför är det troligt att vi kommer att få se ett betydligt mer offensivt spel från regeringen, så långt nu Decemberöverenskommelsen håller. Nu gäller det att satsa, eller som det heter ”investera”, för att få igång ekonomin.

Bostadsbyggandet är en väsentlig del i regeringens strategi. På S-kongressen passade man därför på att klubba igenom ytterligare ett mål. 500 000 bostäder ska byggas mellan åren 2020-2030. Det finns redan ett mål om 250 000 bostäder fram till 2020. Genom att dra igång ett massivt nybyggnadsprogram väntar man sig också minska arbetslösheten.

Det är uppenbart att marknaden inte funnit det lönsamt att bygga hyresrätter med en för hyresgästerna överkomlig hyressättning. Vem ska satsa pengar på byggprojekt som inte går att räkna hem på grund av de reglerade hyrorna?

Eftersom det är politiskt omöjligt för regeringen att marknadsanpassa byggandet så får man leta efter finansiering på andra håll. Varför då inte låta de statliga pensionsfonderna stå för en del av det kapital som behövs för att bygga hyresrätter som rimligen måste gå med förlust? Ett gammalt trick, miljonprogrammet finansierades med ATP-pengar.

Finansminister Magdalena Andersson (S) säger dock att det inte handlar om att tvinga AP-fonderna till någonting, de ska ha pensionärernas bästa för ögonen. Det återstår dock att se hur pass obundna AP-fonderna kommer att känna sig när de ”erbjuds att investera i Sverige”.

Inom vänstern och facken hörs allt fler och högljudda krav på att ”pensionskapitalet sätts i arbete”. Uppenbarligen vill man styra pensionspengar från tillväxtmarknader till lågavkastande svenska bostadsobligationer.

S förnekar sig inte. Göran Persson (S) drog sig inte för att föra över miljardbelopp från pensionsspararna till statsbudgeten. Under finanskrisen ville Mona Sahlin (S) använda pensionspengar för att rädda krisande företag –som SAAB.

Tendensen att vilja ta pengar från pensionerna för att nå brådskande politiska mål, som dessutom i stor utsträckning är förlustbringande och verklighetsfrämmande måste stävjas. Tack och lov är regeringen inte starkare än DÖ, vilket förhoppningsvis kan stävja de mest expansiva ”investeringsplanerna”i allt från bostäder till snabbtåg. Men det återstår att se.

Greger Ekman/SNB