2015-05-16 06:00

2015-05-16 06:00

Kraftlös opposition

Det var länge sedan framtiden för svensk kärnkraft såg så här mörk ut. I gårdagens Dagens industri kunde man läsa att fyra av Sveriges tio reaktorer riskerar att läggas ned i förtid. Ett lågt elpris, kraftigt höjda effektskatter, avfallsavgifter och nya säkerhetskrav i spåren efter Fukushima har gjort kärnkraften till en förlustaffär. Dessutom är de flesta reaktorerna gamla och måste rustas upp för miljardbelopp om de ska kunna fortsätta i drift.

För ett litet land med en stor energikrävande industri borde det mana till eftertanke hos många makthavare. Att kärnkraften även är en viktig del i att slippa beroende från gasexporterande länder gör inte problemet mindre allvarligt. Och hur ska vi klara de högt ställda ambitionerna inom klimatområdet om reaktorerna stängs? I Tyskland har ”die Energiewende”hitintills främst lett till höjda elpriser och en storsatsning på den mycket smutsigare kolkraften.

Den senaste utvecklingen väcker liv i frågan om vilken väg vi vill att energipolitiken ska ta och vart den faktiskt är på väg. Stora investeringar i kraftverk och vilka energikällor Sverige ska satsa på i framtiden är beslut som påverkar oss för decennier framöver. Ett villkor för en långsiktigt hållbar energipolitik är därför att partierna kan sluta blocköverskridande överenskommelser som kommer att hålla över lång tid. Energifrågan sades vara så viktig att man lovade att göra just detta. Nu ser vi vad som händer.

När regeringen höjer effektskatten, inför straffavgifter på kärnavfall och höjer säkerhetskraven försämrar man medvetet förutsättningarna för kärnkraften avsevärt. Samtidigt minskar möjligheterna att nå en bred överenskommelse med varje fattat beslut. Det utlovade samförståndet och långsiktigheten inom energipolitiken verkar vara som bortblåst. Regeringens agerande på energiområdet är också ett bevis på att de rödgröna brutit de löften man gav i samband med decemberöverenskommelsen (DÖ). Konsekvenserna av det börjar nu bli alltmer tydliga.

Med tanke på hur viktig energifrågan är för Sverige är det därför märkligt att regeringens politik inte har startat någon publik debatt från de borgerliga partierna. Hur rimmar en nedlagd kärnkraft med långsiktighet och hållbara energiöverenskommelser? Varifrån kommer Svensk industri få sin energi i framtiden? Hur ser de realistiska alternativen ut om svensk kärnkraft försvinner?

Vän av konspirationsteorier ser DÖ som en möjlig förklaring till oppositionens passivitet. Om detta stämmer är det ytterligare ett skäl till att ompröva denna märkliga konstruktion. Där DÖ från början sades verka för långsiktig stabilitet, verkar samma överenskommelse i stället resultera i kortsiktighet och klåfingrighet i en av Sveriges viktigaste framtidsfrågor. Är det värt priset?

Erik Thyselius/SNB

Det var länge sedan framtiden för svensk kärnkraft såg så här mörk ut. I gårdagens Dagens industri kunde man läsa att fyra av Sveriges tio reaktorer riskerar att läggas ned i förtid. Ett lågt elpris, kraftigt höjda effektskatter, avfallsavgifter och nya säkerhetskrav i spåren efter Fukushima har gjort kärnkraften till en förlustaffär. Dessutom är de flesta reaktorerna gamla och måste rustas upp för miljardbelopp om de ska kunna fortsätta i drift.

För ett litet land med en stor energikrävande industri borde det mana till eftertanke hos många makthavare. Att kärnkraften även är en viktig del i att slippa beroende från gasexporterande länder gör inte problemet mindre allvarligt. Och hur ska vi klara de högt ställda ambitionerna inom klimatområdet om reaktorerna stängs? I Tyskland har ”die Energiewende”hitintills främst lett till höjda elpriser och en storsatsning på den mycket smutsigare kolkraften.

Den senaste utvecklingen väcker liv i frågan om vilken väg vi vill att energipolitiken ska ta och vart den faktiskt är på väg. Stora investeringar i kraftverk och vilka energikällor Sverige ska satsa på i framtiden är beslut som påverkar oss för decennier framöver. Ett villkor för en långsiktigt hållbar energipolitik är därför att partierna kan sluta blocköverskridande överenskommelser som kommer att hålla över lång tid. Energifrågan sades vara så viktig att man lovade att göra just detta. Nu ser vi vad som händer.

När regeringen höjer effektskatten, inför straffavgifter på kärnavfall och höjer säkerhetskraven försämrar man medvetet förutsättningarna för kärnkraften avsevärt. Samtidigt minskar möjligheterna att nå en bred överenskommelse med varje fattat beslut. Det utlovade samförståndet och långsiktigheten inom energipolitiken verkar vara som bortblåst. Regeringens agerande på energiområdet är också ett bevis på att de rödgröna brutit de löften man gav i samband med decemberöverenskommelsen (DÖ). Konsekvenserna av det börjar nu bli alltmer tydliga.

Med tanke på hur viktig energifrågan är för Sverige är det därför märkligt att regeringens politik inte har startat någon publik debatt från de borgerliga partierna. Hur rimmar en nedlagd kärnkraft med långsiktighet och hållbara energiöverenskommelser? Varifrån kommer Svensk industri få sin energi i framtiden? Hur ser de realistiska alternativen ut om svensk kärnkraft försvinner?

Vän av konspirationsteorier ser DÖ som en möjlig förklaring till oppositionens passivitet. Om detta stämmer är det ytterligare ett skäl till att ompröva denna märkliga konstruktion. Där DÖ från början sades verka för långsiktig stabilitet, verkar samma överenskommelse i stället resultera i kortsiktighet och klåfingrighet i en av Sveriges viktigaste framtidsfrågor. Är det värt priset?

Erik Thyselius/SNB