2015-04-24 06:00

2015-04-24 06:00

Läxorbehövs

Just nu rasar debatten om läxornas vara eller inte vara.

Konstigt nog är det inga lärare eller rektorer som deltagit – i alla fall inte hittills. I stället är det politiker och föräldrar som debatterar.

Jag har bara min egen och mina barns skolgång att utgå ifrån, men jag är ändå fullt och fast övertygad om att läxor behövs.

Du kan inte lära dig något utan att repetera.

Multiplikationstabeller, glosor, periodiska systemet, namngeografi och oregelbundna verb är exempel på sådant som den absoluta majoriteten av oss behöver repetera för att det ska sitta.

För de flesta av oss räcker helt enkelt inte de lektionstimmar som står till förfogande varje vecka.

Och det är inte heller läxor som du som förälder behöver vara akademiker för att kunna hjälpa till med. Det enda som behövs är lite tid och engagemang.

Jag är medveten om att inte alla barn har det stöd hemifrån som de skulle behöva. Det finns föräldrar som av olika anledningar inte orkar med att visa att skolan är viktig. Som har svårt att ta sig den tid som krävs för att kunna hjälpa sina barn. Som helt enkelt inte tycker att skolan är viktig.

Min undran är om bästa lösningen verkligen är att organisera hela skolan efter de elever som behöver extra mycket stöd? Skulle det inte vara bättre att utöka läxhjälpen på skoltid för dem?

Jag känner att det trots allt finns en gräns för hur stort ansvar skolan kan ta för att varje elev ska vara intresserad av att ta till sig den kunskap som erbjuds. Det finns ett talesätt som går ut på att man kan leda hästen till vatten, men man kan inte tvinga den att dricka. Lika lite kan man tvinga en familj eller en elev att tycka att skolan är jätteviktig.

Det skolan däremot måste bli mycket bättre på är att ge det jag skulle vilja kalla rätt sorts läxor.

De stora sammanhangen i till exempel samhällskunskap och historia ska man få av läraren på lektionstid, liksom kunskapen om hur man ställer upp en ekvation eller när man använder presens, preteritum eller imperfekt av ett verb.

Det är ett ansvar som aldrig, någonsin kan läggas på föräldrar. Det är det lärarna är utbildade för, det är deras ansvar att ge eleverna ett sammanhang.

Däremot att traggla in de oregelbundna verben eller förhöra de frågor som finns i slutet av varje kapitel i historieboken och som eleverna tillsammans med läraren har svarat på under lektionstid – DET kan elever och föräldrar hjälpas åt med efter skolan.

Att göra läxor är dessutom ett sätt att hitta den studieteknik som passar varje elev bäst. För båda våra döttrar har det varit en lång och ganska smärtsam process – men när de väl hittat sitt sätt att plugga har de behövt lägga ner mindre tid på läxor.

Någon har sagt att upprepning är kunskapens moder, och jag tror att det är sant.

Och jag tror inte att det finns något sätt att skona våra barn från den insikten – varför vi nu skulle göra det?

Catarina Forsberg

Just nu rasar debatten om läxornas vara eller inte vara.

Konstigt nog är det inga lärare eller rektorer som deltagit – i alla fall inte hittills. I stället är det politiker och föräldrar som debatterar.

Jag har bara min egen och mina barns skolgång att utgå ifrån, men jag är ändå fullt och fast övertygad om att läxor behövs.

Du kan inte lära dig något utan att repetera.

Multiplikationstabeller, glosor, periodiska systemet, namngeografi och oregelbundna verb är exempel på sådant som den absoluta majoriteten av oss behöver repetera för att det ska sitta.

För de flesta av oss räcker helt enkelt inte de lektionstimmar som står till förfogande varje vecka.

Och det är inte heller läxor som du som förälder behöver vara akademiker för att kunna hjälpa till med. Det enda som behövs är lite tid och engagemang.

Jag är medveten om att inte alla barn har det stöd hemifrån som de skulle behöva. Det finns föräldrar som av olika anledningar inte orkar med att visa att skolan är viktig. Som har svårt att ta sig den tid som krävs för att kunna hjälpa sina barn. Som helt enkelt inte tycker att skolan är viktig.

Min undran är om bästa lösningen verkligen är att organisera hela skolan efter de elever som behöver extra mycket stöd? Skulle det inte vara bättre att utöka läxhjälpen på skoltid för dem?

Jag känner att det trots allt finns en gräns för hur stort ansvar skolan kan ta för att varje elev ska vara intresserad av att ta till sig den kunskap som erbjuds. Det finns ett talesätt som går ut på att man kan leda hästen till vatten, men man kan inte tvinga den att dricka. Lika lite kan man tvinga en familj eller en elev att tycka att skolan är jätteviktig.

Det skolan däremot måste bli mycket bättre på är att ge det jag skulle vilja kalla rätt sorts läxor.

De stora sammanhangen i till exempel samhällskunskap och historia ska man få av läraren på lektionstid, liksom kunskapen om hur man ställer upp en ekvation eller när man använder presens, preteritum eller imperfekt av ett verb.

Det är ett ansvar som aldrig, någonsin kan läggas på föräldrar. Det är det lärarna är utbildade för, det är deras ansvar att ge eleverna ett sammanhang.

Däremot att traggla in de oregelbundna verben eller förhöra de frågor som finns i slutet av varje kapitel i historieboken och som eleverna tillsammans med läraren har svarat på under lektionstid – DET kan elever och föräldrar hjälpas åt med efter skolan.

Att göra läxor är dessutom ett sätt att hitta den studieteknik som passar varje elev bäst. För båda våra döttrar har det varit en lång och ganska smärtsam process – men när de väl hittat sitt sätt att plugga har de behövt lägga ner mindre tid på läxor.

Någon har sagt att upprepning är kunskapens moder, och jag tror att det är sant.

Och jag tror inte att det finns något sätt att skona våra barn från den insikten – varför vi nu skulle göra det?

Catarina Forsberg