2015-04-11 06:00

2015-04-11 06:00

En kris i taget för Löfven

Regeringen Löfvens första sex månader platsar sannolikt högt upp på en topplista över dramatiska parlamentariska halvår i Sverige. En snabb titt i den närhistoriska backspegeln påminner om bildandet av en ovanligt svag minoritetsregering, regeringens nederlag i budgetomröstningen, avgångshot, ett (nästan) utlyst extra val, ett avlyst extra val, en överenskommelse som ger parlamentets minoritet rätt att bestämma över majoriteten, två ambassadörer –Israels och Saudiarabiens –som kallats hem i protest mot regeringen och ett otal av tillkännagivanden från riksdagens majoritet om vad regeringen ska göra.

Väger vi därtill in att denna eklut har genomlevts av en av Sveriges mest oerfarna regeringar på mycket länge så är det ingen tvekan om att Stefan Löfven har fått allt annat än en mjukstart på sitt nya jobb. Mitt i alltihop har statsministern dessutom i ett rasande tempo flängt fram och tillbaka i världen för att söka stöd för en svensk plats i FN: s säkerhetsråd.

Möjligen går regeringen in i en annan fas nu här framöver. Alliansen har i vart fall tillfälligt lagt ner verksamheten och därmed ökar utrymmet för vettiga förhandlingslösningar i parlamentet. Försvarsförhandlingarna är ett svårt och viktigt test. Efter allt ståhej som varit med veckoförsvar och med ett allt aggressivare Ryssland i grannskapet så kommer ÖB och hans mannar att få mer pengar att röra sig med. Frågan är hur mycket och i vilka konstellationer som besluten om de nya miljarderna kommer att tas. Miljöpartiet med sina närmast pacifistiska gener kommer att få krypa till korset. Som regeringsparti finns inga alternativ. För att försöka minimera förluster vänsterut kräver dock MP att också V ska vara med om beslutet. Vilket inte gör det enklare för försvarsminister Peter Hultqvist att jämka ihop regeringen med de borgerliga partierna.

Energiförhandlingarna ska väl också komma igång mellan partierna. Här finns det skäl att ha förhoppningar om framgångar på sikt. Alla inser att det inte går att sitta på rumpan och bara titta på när kärnkraftverkens reaktorer pensioneras en efter en under de kommande tjugo åren.

Sakpolitiskt värderat finns det underlag i riksdagen för en betydligt mer stabil regering än den vi har i dag. I de flesta stora och tunga frågor är S avstånd till MP och V betydligt större än vad det är till de borgerliga partierna. Men det är som det är med den saken. Löfven får fortsätta att hanka sig fram en kris i taget.

Widar Andersson

Folkbladet

Regeringen Löfvens första sex månader platsar sannolikt högt upp på en topplista över dramatiska parlamentariska halvår i Sverige. En snabb titt i den närhistoriska backspegeln påminner om bildandet av en ovanligt svag minoritetsregering, regeringens nederlag i budgetomröstningen, avgångshot, ett (nästan) utlyst extra val, ett avlyst extra val, en överenskommelse som ger parlamentets minoritet rätt att bestämma över majoriteten, två ambassadörer –Israels och Saudiarabiens –som kallats hem i protest mot regeringen och ett otal av tillkännagivanden från riksdagens majoritet om vad regeringen ska göra.

Väger vi därtill in att denna eklut har genomlevts av en av Sveriges mest oerfarna regeringar på mycket länge så är det ingen tvekan om att Stefan Löfven har fått allt annat än en mjukstart på sitt nya jobb. Mitt i alltihop har statsministern dessutom i ett rasande tempo flängt fram och tillbaka i världen för att söka stöd för en svensk plats i FN: s säkerhetsråd.

Möjligen går regeringen in i en annan fas nu här framöver. Alliansen har i vart fall tillfälligt lagt ner verksamheten och därmed ökar utrymmet för vettiga förhandlingslösningar i parlamentet. Försvarsförhandlingarna är ett svårt och viktigt test. Efter allt ståhej som varit med veckoförsvar och med ett allt aggressivare Ryssland i grannskapet så kommer ÖB och hans mannar att få mer pengar att röra sig med. Frågan är hur mycket och i vilka konstellationer som besluten om de nya miljarderna kommer att tas. Miljöpartiet med sina närmast pacifistiska gener kommer att få krypa till korset. Som regeringsparti finns inga alternativ. För att försöka minimera förluster vänsterut kräver dock MP att också V ska vara med om beslutet. Vilket inte gör det enklare för försvarsminister Peter Hultqvist att jämka ihop regeringen med de borgerliga partierna.

Energiförhandlingarna ska väl också komma igång mellan partierna. Här finns det skäl att ha förhoppningar om framgångar på sikt. Alla inser att det inte går att sitta på rumpan och bara titta på när kärnkraftverkens reaktorer pensioneras en efter en under de kommande tjugo åren.

Sakpolitiskt värderat finns det underlag i riksdagen för en betydligt mer stabil regering än den vi har i dag. I de flesta stora och tunga frågor är S avstånd till MP och V betydligt större än vad det är till de borgerliga partierna. Men det är som det är med den saken. Löfven får fortsätta att hanka sig fram en kris i taget.

Widar Andersson

Folkbladet