2015-03-30 06:00

2015-03-30 06:00

Mot Sherwood-skogen

I fredags presenterade finansminister Magdalena Andersson (S) och biträdande finansminister Per Bolund (MP) en rad skattehöjningar.

Det var väntat, med tanke på att de hittills inte kunnat visa upp ett hållbart budgetförslag. Den röd-grönaregeringen föreslår att drivmedelsskatten höjs, att taket för Rut-avdrag halveras, att Rot-avdraget sänks från 50 till 30 procent samt att skatten på investeringssparkonton höjs.

Bensinskatten höjs enligt förslaget med 44 öre/litern och dieseln med 48 öre/litern. Detta är en kompromiss mellan Socialdemokraterna, som lovade att inte höja skatten, och Miljöpartiet, som ville höja den med 70 öre/litern. Magdalena Andersson menar att höjningen inte bara beror på att man förhandlat med Miljöpartiet utan också på att ”det har blivit så billigt att tanka”. Det kan man säga om man tjänar som ett statsråd och inte är beroende av bil för att få vardagen att gå ihop. Tänker Magdalena Andersson sänka skatten när hon tycker att det börjar bli dyrt att tanka?

Följderna av försämringen i Rut- och Rot-avdragen är svårare att räkna på. Det är troligt att de leder till att färre utnyttjar tjänsterna, vilket gör att ekonomin tar skada och jobb försvinner.

Den, för den här gången, sist föreslagna skattehöjningen slår mot sparandet. Regeringen har upptäckt att dagens extremt låga styrränta gör att pengar placerade i investeringssparkonton beskattas orättvist lite. Därför vill man sätta en lägsta gräns för beskattning så att folk inte väljer att spara sina pengar. Möjligtvis kan madrassen fortfarande förbli gå obeskattad. Tänker regeringen sänka skatten när den extremt låga räntan återgår till normalnivå?

Dessa förslag, tillsammans med höjd arbetsgivaravgift för unga, beräknas dra in 30 miljarder kronor till statsfinanserna under 2015-16. Det är dyrköpta dubloner, då paketet slår mot landsbygden, jobben och sparandet. 30 miljarder kan man göra mycket med, och det är användningen av pengarna som avgör om skattehöjningarna varit befogade. Regeringen ämnar kanske förse Sveriges gravt undernärda försvar med en plats vid köttgrytorna. Men nej, pengarna ska gå till att försäkra sig om att fler vallöften inte måste svikas. Det betyder att pengarna går till vänsterns rigida reformer som sätter en idealbild av välfärdsstaten framför kostnadseffektivitet och valfrihet.

Allianspartiernas väljare är nog inte glada i dag, men partistrategerna är nog nöjda med de föreslagna skattehöjningarna. Deras plan med decemberöverenskommelsen verkar ju ha varit att låta Sverige smaka på fyra år av Rödgrönt samarbete, så att vi alla ska minnas hur det var på Anders Borgs tid. Efter fredagens presskonferens är det nog många som fått minnet uppfriskat.

Jacob Sidenvall/SNB

Det var väntat, med tanke på att de hittills inte kunnat visa upp ett hållbart budgetförslag. Den röd-grönaregeringen föreslår att drivmedelsskatten höjs, att taket för Rut-avdrag halveras, att Rot-avdraget sänks från 50 till 30 procent samt att skatten på investeringssparkonton höjs.

Bensinskatten höjs enligt förslaget med 44 öre/litern och dieseln med 48 öre/litern. Detta är en kompromiss mellan Socialdemokraterna, som lovade att inte höja skatten, och Miljöpartiet, som ville höja den med 70 öre/litern. Magdalena Andersson menar att höjningen inte bara beror på att man förhandlat med Miljöpartiet utan också på att ”det har blivit så billigt att tanka”. Det kan man säga om man tjänar som ett statsråd och inte är beroende av bil för att få vardagen att gå ihop. Tänker Magdalena Andersson sänka skatten när hon tycker att det börjar bli dyrt att tanka?

Följderna av försämringen i Rut- och Rot-avdragen är svårare att räkna på. Det är troligt att de leder till att färre utnyttjar tjänsterna, vilket gör att ekonomin tar skada och jobb försvinner.

Den, för den här gången, sist föreslagna skattehöjningen slår mot sparandet. Regeringen har upptäckt att dagens extremt låga styrränta gör att pengar placerade i investeringssparkonton beskattas orättvist lite. Därför vill man sätta en lägsta gräns för beskattning så att folk inte väljer att spara sina pengar. Möjligtvis kan madrassen fortfarande förbli gå obeskattad. Tänker regeringen sänka skatten när den extremt låga räntan återgår till normalnivå?

Dessa förslag, tillsammans med höjd arbetsgivaravgift för unga, beräknas dra in 30 miljarder kronor till statsfinanserna under 2015-16. Det är dyrköpta dubloner, då paketet slår mot landsbygden, jobben och sparandet. 30 miljarder kan man göra mycket med, och det är användningen av pengarna som avgör om skattehöjningarna varit befogade. Regeringen ämnar kanske förse Sveriges gravt undernärda försvar med en plats vid köttgrytorna. Men nej, pengarna ska gå till att försäkra sig om att fler vallöften inte måste svikas. Det betyder att pengarna går till vänsterns rigida reformer som sätter en idealbild av välfärdsstaten framför kostnadseffektivitet och valfrihet.

Allianspartiernas väljare är nog inte glada i dag, men partistrategerna är nog nöjda med de föreslagna skattehöjningarna. Deras plan med decemberöverenskommelsen verkar ju ha varit att låta Sverige smaka på fyra år av Rödgrönt samarbete, så att vi alla ska minnas hur det var på Anders Borgs tid. Efter fredagens presskonferens är det nog många som fått minnet uppfriskat.

Jacob Sidenvall/SNB