2015-03-26 06:00

2015-03-26 06:00

Vi står upp bra mot nazismen

Karlskoga är den kommun i Örebro län där antalet nazistiska aktiviteter ökat mest under 2014. Det visar en kartläggning som den antirasistiska tidskriften Expo gjort.

Först fick jag skrämselhicka.

Jag kunde nämligen inte påminna mig mer än två nazistiska aktiviteter i Karlskoga förra året.

Hade vi missat detta? Är jag mer än olovligt naiv?

Svaren på dessa frågor är nej och ja.

Expo har sammanställt de aktiviteter som de nazistiska partierna själva redovisat på sina hemsidor, vilket gör att ordet aktivitet måste definieras.

För mig handlar det om offentliga möten och det har bara hållits två.

Så ur ett rent publicistisk perspektiv har vi inte missat något.

Vi var på plats och rapporterade från demonstrationen som Svenskarnas parti försökte genomföra på torget. Men som jag kommer ihåg det kom inte partiets företrädare Patrik Fridén ens in på torget. Han möttes av företrädare för våra demokratiska partier som hand i hand stillsamt – men målmedvetet - gick fram emot Patrik Fridén och visade att vi Karlskogingar inte vill ha honom där. Han möttes av Peter Krantz som diskuterade och förklarade för honom varför hans världsbild är så fel. Jag minns att bilden av en förvirrad skolelev som får göra omprov i modern historia flög genom mitt huvud.

Det var stillsamt och värdigt och fick den uppmärksamhet det förtjänade i tidningen måndagen efter.

Vi skrev också om andra gången Svenskarnas parti höll möte – men fokuserade på den klockringning som Svenska kyrkan genomförde samtidigt.

Båda gångerna var jag stolt över att vara Karlskogabo.

Men på fråga två är jag rädd att jag måste svara ja.

Att de delade ut flygblad och satte upp klistermärken visste vi men valde att inte skriva om eftersom vi tyckte att det var att ge dem onödig uppmärksamhet.

Men att nazister genomför exempelvis kampförberedande aktiviteter och kurser i självförsvar, har middagar och håller föredrag hade jag ingen aning om.

Och jag är rädd att jag inte är ensam.

Frågan är hur omfattande detta är? Hur många som kommer? Hur många vilsna själar som hittar någon sorts hemvist bland dessa idéer? Och vad vi kan göra åt det?

Att behandla dem som ett normalt parti går inte – för det är det inte.

Att skriva om allt de gör är att ge dem mer uppmärksamhet än de ska ha i förhållande till sin storlek och inflytande.

Tiga ihjäl dem är en tveksam metod som inte fungerade på de mera rumsrena Sverigedemokraterna.

Att moderater och socialdemokrater tar varandra i hand och demonstrerar är vackert – men kanske inte så effektiv för att omvända nazister.

Tills jag eller någon annan hittar ett svar får jag kanske nöja mig med att vi Karlskogabor står enade mot nazismen när den visar sitt fula tryne offentligt.

Karlskoga är den kommun i Örebro län där antalet nazistiska aktiviteter ökat mest under 2014. Det visar en kartläggning som den antirasistiska tidskriften Expo gjort.

Först fick jag skrämselhicka.

Jag kunde nämligen inte påminna mig mer än två nazistiska aktiviteter i Karlskoga förra året.

Hade vi missat detta? Är jag mer än olovligt naiv?

Svaren på dessa frågor är nej och ja.

Expo har sammanställt de aktiviteter som de nazistiska partierna själva redovisat på sina hemsidor, vilket gör att ordet aktivitet måste definieras.

För mig handlar det om offentliga möten och det har bara hållits två.

Så ur ett rent publicistisk perspektiv har vi inte missat något.

Vi var på plats och rapporterade från demonstrationen som Svenskarnas parti försökte genomföra på torget. Men som jag kommer ihåg det kom inte partiets företrädare Patrik Fridén ens in på torget. Han möttes av företrädare för våra demokratiska partier som hand i hand stillsamt – men målmedvetet - gick fram emot Patrik Fridén och visade att vi Karlskogingar inte vill ha honom där. Han möttes av Peter Krantz som diskuterade och förklarade för honom varför hans världsbild är så fel. Jag minns att bilden av en förvirrad skolelev som får göra omprov i modern historia flög genom mitt huvud.

Det var stillsamt och värdigt och fick den uppmärksamhet det förtjänade i tidningen måndagen efter.

Vi skrev också om andra gången Svenskarnas parti höll möte – men fokuserade på den klockringning som Svenska kyrkan genomförde samtidigt.

Båda gångerna var jag stolt över att vara Karlskogabo.

Men på fråga två är jag rädd att jag måste svara ja.

Att de delade ut flygblad och satte upp klistermärken visste vi men valde att inte skriva om eftersom vi tyckte att det var att ge dem onödig uppmärksamhet.

Men att nazister genomför exempelvis kampförberedande aktiviteter och kurser i självförsvar, har middagar och håller föredrag hade jag ingen aning om.

Och jag är rädd att jag inte är ensam.

Frågan är hur omfattande detta är? Hur många som kommer? Hur många vilsna själar som hittar någon sorts hemvist bland dessa idéer? Och vad vi kan göra åt det?

Att behandla dem som ett normalt parti går inte – för det är det inte.

Att skriva om allt de gör är att ge dem mer uppmärksamhet än de ska ha i förhållande till sin storlek och inflytande.

Tiga ihjäl dem är en tveksam metod som inte fungerade på de mera rumsrena Sverigedemokraterna.

Att moderater och socialdemokrater tar varandra i hand och demonstrerar är vackert – men kanske inte så effektiv för att omvända nazister.

Tills jag eller någon annan hittar ett svar får jag kanske nöja mig med att vi Karlskogabor står enade mot nazismen när den visar sitt fula tryne offentligt.