2015-02-24 06:00

2015-02-24 06:00

Samarbete mot terror

Sedan den 1 februari kan polisen ta hjälp av militären vid händelse av en terrorattack i Sverige. Inte minst i ljuset av den ökade frekvensen av terroristdåd i Europa på senare år framstår det som alltmer avgörande att nödvändiga resurser kan sättas in vid behov.

En lagändring 2006 gjorde det möjligt för Polisen att be Försvarsmakten om stöd vid en terrorsituation. Men året efter, på beslut av rikspolischefen, gjordes tolkningen att det militära stödet skulle begränsas till luft- och sjöstrider. Den väl snäva tolkningen har nu vidgats och innebär att polisen kan ta hjälp av militären för att säkra byggnader, underrättelse, it, bombskydd och stridande personal.

Militär och polis ska därför genomföra övningar tillsammans. De försvarsanställda som är tänkta att kunna bistå polisen ska ges en snabbkurs i polislagen, våldsanvändning och annat som hör till styrningen av polisen.

Det finns dock de som är skeptiska. Vänsterpartiets ledamot i försvarsutskottet, Stig Henriksson, menar att frågan är principiellt svår och ställer sig även tveksam till hur militären kommer att klara polisiära uppgifter i praktiken. Han oroar sig för att poliser inte kommer att anse en snabbkurs i deras arbete gör försvarsanställda till fullfjädrade poliser.

Det är inte heller syftet. Endast vid exceptionella situationer som en terroristattack har polisen rätt att be militären om hjälp. Det krävs också ett medgivande från regeringen. Undantag kan ske i särskilt brådskande fall. Då måste Rikspolisstyrelsen underrätta regeringen.

Vid en terrorattack är det inte osannolikt att terroristerna är välorganiserade, använder avancerade vapen och sprängmedel. De återvändande IS-krigarna har utbildats i militär stridsteknik. Att polisens nationella insatsstyrka skulle vara tillräcklig i en sådan attack är inte givet. Alternativet till ett samarbete med militären vore att skjuta till mer resurser till polisen, rusta upp och se till att det finns fler operativa enheter avsedda för insats mot terrorism.

Både Försvarsmakten och Polisen har länge bett regeringen om mer pengar. De har talat för döva öron. I ett sådant klimat är kostnadseffektiva lösningar särskilt viktiga. Försvarsmakten har redan i dag förmågor, såsom insatserfarna och stridsvana soldater, som skulle vara lämpliga att sätta in vid en terroristattack. Det är bra att dessa förmågor kan utnyttjas om läget så kräver i stället för att polisen ska bygga upp liknande parallella kompetenser.

De säkerhetshot Sverige möter i dag ser mycket annorlunda ut än för bara något decennium sedan. Att militären och polisen getts förutsättningar till samordning och samarbete är en rimlig, om än senkommen, utveckling. Terrorattackerna i Paris och Köpenhamn visar hur sårbart det öppna samhället är. Inget säger att Sverige är immunt mot sådana attacker.

Erik Hagström/SNB

Sedan den 1 februari kan polisen ta hjälp av militären vid händelse av en terrorattack i Sverige. Inte minst i ljuset av den ökade frekvensen av terroristdåd i Europa på senare år framstår det som alltmer avgörande att nödvändiga resurser kan sättas in vid behov.

En lagändring 2006 gjorde det möjligt för Polisen att be Försvarsmakten om stöd vid en terrorsituation. Men året efter, på beslut av rikspolischefen, gjordes tolkningen att det militära stödet skulle begränsas till luft- och sjöstrider. Den väl snäva tolkningen har nu vidgats och innebär att polisen kan ta hjälp av militären för att säkra byggnader, underrättelse, it, bombskydd och stridande personal.

Militär och polis ska därför genomföra övningar tillsammans. De försvarsanställda som är tänkta att kunna bistå polisen ska ges en snabbkurs i polislagen, våldsanvändning och annat som hör till styrningen av polisen.

Det finns dock de som är skeptiska. Vänsterpartiets ledamot i försvarsutskottet, Stig Henriksson, menar att frågan är principiellt svår och ställer sig även tveksam till hur militären kommer att klara polisiära uppgifter i praktiken. Han oroar sig för att poliser inte kommer att anse en snabbkurs i deras arbete gör försvarsanställda till fullfjädrade poliser.

Det är inte heller syftet. Endast vid exceptionella situationer som en terroristattack har polisen rätt att be militären om hjälp. Det krävs också ett medgivande från regeringen. Undantag kan ske i särskilt brådskande fall. Då måste Rikspolisstyrelsen underrätta regeringen.

Vid en terrorattack är det inte osannolikt att terroristerna är välorganiserade, använder avancerade vapen och sprängmedel. De återvändande IS-krigarna har utbildats i militär stridsteknik. Att polisens nationella insatsstyrka skulle vara tillräcklig i en sådan attack är inte givet. Alternativet till ett samarbete med militären vore att skjuta till mer resurser till polisen, rusta upp och se till att det finns fler operativa enheter avsedda för insats mot terrorism.

Både Försvarsmakten och Polisen har länge bett regeringen om mer pengar. De har talat för döva öron. I ett sådant klimat är kostnadseffektiva lösningar särskilt viktiga. Försvarsmakten har redan i dag förmågor, såsom insatserfarna och stridsvana soldater, som skulle vara lämpliga att sätta in vid en terroristattack. Det är bra att dessa förmågor kan utnyttjas om läget så kräver i stället för att polisen ska bygga upp liknande parallella kompetenser.

De säkerhetshot Sverige möter i dag ser mycket annorlunda ut än för bara något decennium sedan. Att militären och polisen getts förutsättningar till samordning och samarbete är en rimlig, om än senkommen, utveckling. Terrorattackerna i Paris och Köpenhamn visar hur sårbart det öppna samhället är. Inget säger att Sverige är immunt mot sådana attacker.

Erik Hagström/SNB